Mitt förhållande till klassiker är lite tudelat. Oftast gillar jag att läsa dem men i min bokhylla ekar det skamligt tomt på klassiker. Ofta tycker jag att klassikerutgivning är lite slentrianmässig och tråkigt genomförd. Det är liksom lite “jaha ännu en tidstypisk oljemålning på omslaget”. Och don’t get me started när det gäller filmomslag på klassiker! Snälla sluta.

MEN! För bara några dagar sen dök de senaste böckerna i Bonnier Pockets klassikerserie upp. Och de är så himla snygga! Att ha ett intressant tema och snygg omslagsdesign av svenska illustratörer i de senaste årens utgivning har fått mig att öppna ögonen för, och verkligen bli sugen på, många av de titlar jag tidigare bara känt att jag “måste” eller “borde” läsa. Och denna gång är det alltså dessutom äntligen dags för fyra feministiska klassiker! Även om alla kanske inte skrivits med ett politiskt syfte har dessa böcker vid respektive utgivning varit kontroversiella, hånats och till och med åtalats, just för att de skildrat kvinnors upplevelser på normbrytande sätt.

I boklådan jag jobbar får vi ibland gratisexemplar från förlagen inför utgivning. Gissa hur snabbt “rör-du-dör-du”-lappar dök upp på dessa… Ledtråd: det går att ange i hundradelar av en sekund.

Åsa Lindström är produktansvarig på Bonnier Pocket och den som håller i utgivningen och väljer ut titlarna tillsammans med en redaktion av kollegor. Jag är jätteglad för att hon ville svara på några frågor via mail:

Kan du berätta lite om temat för den senaste klassikerfyran? Hur valde ni ut vilka författare som skulle ingå till exempel?
När vi jobbar med urvalet till serien väljer vi mellan ett stort antal titlar varav de allra flesta skrivna av män om män. Vi blev trötta på det och vill lyfta fram riktigt bra texter om kvinnors villkor. De här titlarna är sinsemellan väldigt olika men har betytt jättemycket för mig.

Hur såg uppdraget ut till Maija Louekari? Ger ni henne fria händer eller får hon ramar att förhålla sig till såsom färger eller något annat?
Vi var ganska tydliga med att vi ville att omslagen skulle kännas retro och att vi ville ha starka färger. Vid ett tillfälle när vi hade svårt att få fram vad vi var ute efter kom min kollega Mattias på att vi kunde skicka henne länken till Bob Hunds ”Helgen v 48” på Youtube som inspiration – då förstod hon direkt. Man kan säga att om dessa böcker hade ett eget soundtrack skulle det vara den låten.

Omslagen (som känns lite gummiaktiga) är av en sort som börjat dyka upp senaste tiden, varför valde ni att ha såna?
Vid varje klassikersläpp tycker vi att det är kul att testa någon effekt på omslagen. Vi har tidigare använt oss av vaxduksliknande pärmar, färgade snitt e t c. Det här materialet kallas för soft touch och vi tyckte att det gummiaktiga blev en rolig kontrast till illustrationerna.

Alla böcker har väldigt intressanta förord förutom Glaskupan, varför blev den boken utan?
Det är en rättighetsfråga. De som förvaltar rättigheterna till Sylvia Plaths böcker vill inte att man lägger till något i hennes böcker. Lite synd tycker vi – det är roligt när man i ett förord kan lyfta fram en titel och sätta in den i ett sammanhang.

Var det självklart att Under det rosa täcket skulle vara med i er klassikerserie?
Nej, det var inte självklart. Vi brukar sällan ge ut titlar som är så pass nyutkomna i serien, men vi tyckte att den kompletterade de andra titlarna på ett bra sätt och sen är den ju i allra högsta grad är en modern feministisk klassiker.

Hur reagerade författaren Nina Björk själv på att hennes bok skulle benämnas som klassiker?
Jag tolkade det som att hon blev väldigt glad!

Till sist: vilken bok läser du själv just nu?
Nu läser jag diverse manus och ska precis påbörja Gimokrönikan av Patrik Godin.