Böcker om böcker

Peo Bengtsson – Kärleken passerade här en gång

“En modern kärleksroman” är nästan en undertitel till den här boken. Är det en regnbågsfamilj vi får möta? Är det en ny form av kärlek eller ett nytt romantiskt ideal? Är det, som modernismen var, ett tydligt brott med det som varit tidigare? Nej.

Det moderna är inskränkt till enbart berättarperspektivet. Det är den här gången en…. trumvirvel… MAN som blir lämnad och en… trumvirvel #2… KVINNA…  som är otrogen och lämnar.

Visst är könsrollerna något annorlunda, huvudpersonen Samuel har en kvinnlig chef, som han dessutom börjar gråta inför på jobbet. Men nämnda chef är givetvis innehavare av de typiska omvårdande egenskaperna och beskrivs som en överarbetande duktig flicka som kommer tidigare än alla andra för att jobba undan en hel del innan själva arbetsdagen börjar. Hon förstår Samuel, är ej auktoritär osv.

Själv kan Samuel unna sig att driva runt på stan lite då och då.

Även hans fru Johanna arbetar hårt och tar med jobbet hem, något han är otroligt snabb med att ta upp efter uppbrottet. Jag stör mig boken igenom på Samuel som jag tror tycker att han själv är en modern skön dude. En kvinna på hans jobb säger att han är “för jämställd” vilket han förnekar storsint men mellan raderna känns det som att sjunker ner i ett hett bad av välbehag. Han är annorlunda än andra män, han är nästan “för jämställd” (hur nu den matematiken går ihop i vissa människors huvud).

Men hur skön är denna Samuel? Så här skön är Samuel:
(viss SPOILERVARNING utfärdas på denna lista)

• När en kvinna ber honom bjuda på en drink på krogen kräver han att bli bjuden av henne.
• När hans barn är små åker han givetvis till Sydamerika i några veckor för att stötta sin vän som behöver ha honom som en snuttefilt under pågående vårdnadstvist. Detta gör han trots att hans fru säger att hon inte vet hur hon ska orka med barnen själv.
• När han ålderskrisar i litteraturhistoriens kortaste 40-årskris ever googlar han dyra klockor och facebookbootycallar alla kvinnor som inte ingår i kategorin “bottenskrap” på hans vänlista (alltså inte de som gått upp i vikt och skaffat katt).
• När Samuel ser de “snygga tjejerna” på firmafesten får han en “känsla” av att de inte tillför något av värde till arbetsplatsen.
• Vid ett tillfälle funderar han till och med på att ringa upp Johanna så att hon ska få höra hur oroligt en av döttrarna sover.

Jag pendlar mellan att tänka att detta bara är författarens tråkiga kvinnosyn och att tänka att det kanske är rätt bra att visa hur jävla omodern den moderna mannen är så fort han inte får som han vill. Då kan jämställdheten dra åt helvete typ… och allt det han satt på piedestal under förälskelsefasen är plötsligt det han stör sig på hos Johanna.

Tyvärr lutar jag nog ändå mot att det här är rätt långt ifrån att bli min nya favoritroman i skilsmässogenren. Den underbara kärnfamiljen där en skilsmässa alltid skadar barnen och där otrohetens alla intima detaljer måste avkrävas känns tyvärr lite för gjord. Det jag framför allt saknar är en beskrivning av kärleken de haft. Förälskelsen beskrivs, skilsmässan beskrivs. Men vad har de egentligen haft under alla de år däremellan som varit djupare än attraktion och som Samuel nu sörjer så mycket?

DAMM Förlag 2012
ISBN: 9789175370828 Sidor: 287
Omslag: Maria Sundberg
Inbunden: Bokus, Adlibris
Köp via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?

Oktober i Fattigsverige – Susanna Alakoski

“Jag ser fattigdom som Na’vi-folket ser Pandoras natur i science fiction-filmen Avatar, vad den gör med människor och vad som händer med samhället om vi tvingar folk att leva på knä. Min erfarenhet är att vi som upplevt fattigdom hälsar på varandra på samma sätt som Na’vifolket hälsar på varandra genom att säga: ‘Jag ser dig’.”

Susanna Alakoski skriver om fattigdom, därför att hon ser den, vaknar upp till en värld fylld av den. Varje dag. Hon ser den i detaljer som inte alla ser. Även om hon idag gjort en klassresa (och kallar sig själv “medelklassförfattare” vid ett tillfälle i boken) så ser hon den hela tiden, hur nära den är. När hon ser en hemlös kvinna identifierar hon sig med henne mer än med någon annan i hela boken. För att hon har empati, för att hon vet hur nära hemlösheten ständigt är, för att hon läst forskning, för att hon varit hemlös själv.

Alakoski blandar utdrag ur tidningar, forskningsrapporter, romancitat och åsikter om klass med sin egen “biografi” som hon kallar den. Hon läser gamla dokument från soc där hennes familjesituation beskrivs i korta meningar.

Boken utspelar sig över en månad och är en dagbok, det känns verkligen som att den är skriven som en sådan också. Många tankar återkommer, omformuleras, tas vidare för att sedan komma tillbaka till startpunkten igen. Jag tycker det är fascinerande att hon lyckats skriva en bok om ett så tydligt men svårt ämne som “fattigdom” samtidigt som hon skildrar sin vardag som författare. Det är författarbesök på bibliotek, uppläsningar på fängelser, föreläsningar inför socialarbetare. Jag tycker att dessa delar är minst lika bra, som när hon beskriver hur fotografer mot hennes vilja fotograferar henne i ruffiga miljöer som ska likna “förort” med sina nötta fasader och spruckna tegel i bakgrunden. Hur pratar vi om fattigdom i det här landet? Alakoski funderar också mycket på denna relation mellan en författares biografi och dess fiktion, vilken är den mest sanna? I nästa stund skriver hon om hur börjar använda mobilen som anteckningsbok istället för plånbokens alla kvitton. Jag som älskar böcker om skrivande myser åt dessa detaljer boken igenom.

Alakoski undrar om hon är en av de som “klarat sig”. Och hon problematiserar begreppen “fattigdom” och “sociala problem” på ett sätt jag aldrig läst innan. Ibland tycker jag att boken är ojämn, sen tänker jag att det är ju så ett liv är, alltså är det så en dagbok måste vara. Jag gillar den här boken väldigt mycket, och jag ser fler och fler fattigdomsbevis omkring mig sen jag läst den.

Albert Bonniers förlag 2012
ISBN: 9789100130107 Sidor: 327
Omslag: Nina Ulmaja
Inbunden: Bokus
Pocket: Bokus, Adlibris
Ebok: Adlibris, Bokus, Elib
Köp via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?

Karin Boye: okända brev och berättelser

I veckan har jag recenserat Pia-Kristina Gardes fantastiska bok med Karin Boyes brev på dagensbok.com/2013/08/14/pia-kristina-garde-karin-boye-okanda-brev-och-berattelser/

Varför vara lycklig när du kan vara normal? – Jeanette Winterson

Den 21 januari 1960 adopterades Jeanette Winterson av John och Constance Winterson. Den nya mamman, som i boken för det mesta kallas Mrs. Winterson, lever i den yttersta tiden, hon är besatt av allt det gammaltestamentliga mörker som finns i bibeln. När det är jul och de flesta barn ställer ut gröt till tomten fick Jeanette ställa ut presenter till apokalypsens fyra ryttare. När Jeanette förälskade sig i en flicka försökte Mrs. W tillsammans med våldsamma män driva ut hennes onda andar med exorcism. Av ingen anledning alls låstes Jeanette in i den kalla kolkällaren upprepade gånger.

“Hennes fatalism var så stark. Hon var sitt eget svarta hål som drog till sig allt ljus. Hon var gjord av mörk materia och hennes dragningskraft var osynlig, omöjlig att se utom till sina effekter. Vad skulle det ha inneburit om vi hade varit lyckliga? Vad skulle det ha inneburit om saker och ting mellan oss hade varit ljus, klara, goda?”

Winterson skildrar dock sin hemska uppväxt i ett kärlekslöst och bestraffande hem med lika stora delar melankoli som hon skildrar den med väldig stor värme och humor som fick mig att skratta högt några gånger. Förklaringen till att hon lyckas med det är förmodligen tack vare att litteraturen kom in i hennes liv tidigt. I smyg läser hon klassiker, arbetar för att ha råd att köpa böcker som hon gömmer för Mrs. W. Hon börjar se sitt liv som fiktion för att sveket och kärlekslösheten inte ska göra lika ont. Förmodligen är det så hon lär sig att se det absurt mörka komiska i en kvinna som t.ex. besvarar dörrknackningar från grannar med att sticka ut eldgaffeln genom brevinkastet.

Det här är därför en bok för dig som uppskattar att läsa böcker om böcker. Att läsa om läsning, och vad läsningen kan ha för kraft. Winterson läser sig igenom den engelska litteraturen på biblioteket i bokstavsordning och undrar varför Gertrude Stein inte finns under skönlitteratur utan istället i humorhyllan. Winterson lyckas skriva kortfattat och personligt om Englands industriella historia och koppla det till sitt eget liv. Winterson lägger fram en teori om att hushållsgasen som drev spisar och lyktor är upphovet till skräcklitteraturen. Winterson förklarar hur hon hittar feminismen och varför hon röstar på Thatcher. Winterson letar efter sin biologiska mamma.

De 223 sidorna är skrivna så enkelt och samtidigt genialiskt att jag tror att alla kan älska den här boken. Jag var rädd att det skulle vara en sorts Pojken som kallades det-historia där övergrepp staplades på varandra utan gestaltning. Jag hade så fel det bara går att ha. Varför vara lycklig när du kan vara normal? är en av mina allra största läsupplevelser.

Wahlström om Widstrand 2012 (på eng. 2011)
ISBN: 9146221123 Sidor: 223
Omslag: Anna Käll
Översättning: Ulla Roseen
Inbunden: Bokus, Adlibris
Pocket: Bokus, Adlibris
Köp via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?

Förlåt mig bankkontot, ty jag har fyndat

Jag antikvariatssurfade och hittade Margit Abenius bok Drabbad av renhet om Karin Boye som tillhört Solveig Nellinge. Nellinge var förläggaren som breakade t.ex. följade författare i Sverige: Karen Blixen, Doris Lessing, Gisèle Halimi, Marie Cardinal, Margaret Drabble, Edna O´Brian, Anaïs Nin, Sylvia Plath. Läs mer om henne här: dn.se/kultur-noje/forlaggaren-bakom-jelinek

Coolt va!