Mörkersdottir är ett förlag som drivs av författaren Frida Arwen Rosesund som 2013 ger ut sin senaste bok Att de i tid må väckas. På förlagets facebooksida står det: “Svenskt förlag inriktat på skräck, urban fantasy, magisk realism, steam punk och allt däremellan!”
Mörkersdottir är ett förlag som drivs av författaren Frida Arwen Rosesund som 2013 ger ut sin senaste bok Att de i tid må väckas. På förlagets facebooksida står det: “Svenskt förlag inriktat på skräck, urban fantasy, magisk realism, steam punk och allt däremellan!”“I felt sorry for her. I admired and envied her talent. Our times together had not been merry, but still I liked her company.”
“I didn’t read poetry for the next 30 years.”
Idag är det 50 år sedan Sylvia Plath dog. Jag har läst Glaskupan säkert sju eller åtta gånger och känner att det borde vara dags igen snart. Några av hennes dikter var de första jag gillade som tonåring och några begrep jag inte alls. Hennes utgivna dagböcker har överlevt många flyttar och jag kommer aldrig göra mig av med dem.
Här finns en text skriven av Plaths vän Jillian Becker som var den sista vännen som träffade henne: http://www.bbc.co.uk/news/magazine-21336933
Här finns en ny intervju med Becker:
http://www.bbc.co.uk/podcasts/series/witness
Det var inte helt lätt att hitta vilken bok som Naomi Watts karaktär läser i filmen The impossible men omöjligt var det inte. Ganska snabbt kan man konstatera att det inte är det riktiga skyddsomslaget utan någon sorts bokpapper. (Jag trodde naivt nog att ingen som gått ut fjärde klass använde bokpapper men tji fick jag).
När sidan faller ut på planet går det att se författarens namn – Joseph Conrad, mannen som idag lever vidare i popkulturen i och med att Alien-rymdskeppet fick namn efter hans roman “Nostromo”.

Efter lite CSI-arbete i photoshop lyckades jag få ut orden “and move” och innan dess ett ord jag trodde var “anchor”. Rimligtvis tycker man att det borde vara någon av följande två böcker: Typhoon (för att den handlar om naturkrafter i stilla havet) eller Heart of darkness (eftersom det är hans mest kända).
Över till Project Runeberg där samtliga av Joseph Conrads böcker finns att läsa gratis. Det finns bara en enda bok där orden “and move” förekommer och dessutom föregås av ordet “anchor”. För säkerhets skull testar jag att skriva dit meningen med ett liknande typsnitt och ordens längd stämmer även överens nog mycket för att det ska anses vara bekräftat att det är Joseph Conrads Heart of darkness.
Såhär beskrivs den på wikipedia: “Boken handlar om hur människan kan slita sig fri från de moraliska värderingar hon skulle haft i en viss miljö och situation, om hon hamnar i en där dessa mänskliga moraliska begränsningar och hämningar inte längre är nödvändiga.”
Visst påminner det lite om vissa scener i det Tsunamidrabbade paradiset i filmen.
Jaha så vilken utgåva är det då? Det vi vet är att papperkvalitén ser gammal ut och sidnumren står högst upp på sidan tillsammans med författarnamnet. Detta är en ovanligt dålig kombination eftersom äldre böcker inte är blädderbara på amazon som nyare böcker är. Det underlättar lite att upptäcka att bakom bokpappret verkar ett mörkblått klotband befinna sig (se bilder nedan). Med tanke på att boken är över hundra år gör det skallgångsarbetet lite enklare men nog svårt för att jag ska misslyckas. Jag vet att det inte är den marmorerade utgåvan under den andra bilden med pil här nedanför eftersom de har ett annat typsnitt.
Det skulle kunna vara Folio Societys lyxutgåva längst ner men den har jag inte lyckats hitta i blädderbart skick på internet. Någon som kan bekräfta att det inte är den av läsarna? Jag vill i och för sig vara helt säker men jag tror inte att det är den. Boken i filmen verkar tunnare och som sagt äldre.
Är det någon som kan hjälpa mig att hitta den sista pusselbiten?
Då och då hör man de tråkiga benämningarna “åsiktsmaskiner” och “proffstyckare”. Agneta Klingspors Tji fick du är, oavsett vad man tycker om samtidens entreprenörer i ställningsstagande, så långt ifrån åsiktsmaskin det över huvud taget går att komma. En enda av hennes texter raderar ut irritationen och ilskan jag automatiskt samlat på mig från 10 avsnitt av Ring p1. En enda mening tvättar mig ren från den skrikigt självgoda tonen hos 100 medverkande i Debatt.
Hennes åsikter är inte bara underbyggda med forskning och fakta, egna erfarenheter och känslor – de är överjävligt bra framförda också! Så långt ifrån det som hon kallar “Tji fick du-konst” i boken.
I den industriella åsiktsmaskinsliknelsen är den här samlingen journalistiska texter och krönikor från 1978 fram till idag att betrakta som “limited edition”, exklusiva lyxartiklar jag njuter av. Hur kan hon ha skrivit så mycket bra?!
Först stör jag mig på att texterna enbart föregås av datumet på ett inledande kapitelblad och att inte varje text har publiceringsdatum under sig eller redan i början av texten. Men sen börjar jag uppskatta även det. Som Klingspor skriver i förordet: “[…] men skrev jag inte detta nyss? Nej, för femton år sen. Jamen, det ser ju likadant ut idag, fast mer i full skala.”
Det är otäckt att i de äldre texterna se tendenserna som kommer leda fram till händelser och ideologier som idag fått mer makt. Jag vill ropa bakåt i tiden: snälla stoppa det här innan det går för långt.
Jag som inte upptäckt Klingspor förrän nu känner att jag vill skicka henne flera A4-sidor med ämnesförslag för att få hennes blick på saker. Det finns en annan författare jag känner så för, som jag tror kan skriva intressant och överraskande om vad som helst, och det är Joan Didion. Klingspor är på samma sätt unik i det att hon kan börja i en ände, passera genom olika länder, skämta, göra ställningstaganden för och emot, göra observationer och delta, och slutligen landa i en helt annan ände och ett annat ämne utan att det känns rörigt och ologiskt.
Jag har aldrig läst så politiska texter som samtidigt innehållet sånt oerhört bra språk. Snön är “kritvit som på 50-talet” när hon besöker Vindeln för att konstatera att Norrland håller på att “avkvinnas”. Hon döljer sina “tandläkarbesökta tänder” när hon besöker EU:s utkant på La Gomera, raderna innan har hon velat pussa en kackerlacka och ytterligare några rader innan belyst massturismens problem. Detta hinner hända på knappa 2 sidor. Efter 237 sidor känns det som att jag upplevt ett helt liv och lärt mig massor som jag inte kände till tidigare, samtidigt har jag njutit hela vägen och är inte ett dugg mätt på Klingspors texter, jag vill bara ha mer mer mer!
Atlas bokförlag 2013
ISBN: 9789173894234 Sidor: 237
Omslag: Lotta Kühlhorn
Danskt band: Fritz Ståhl, Bokus, Adlibris, Via Godhandling
E-bok: Bokus, Adlibris, Via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?


















