Tidskrifter och tidningar

Feministisk lördag

Feministisk lördag del 1

När jag bloggat om Fifty shades-studien häromdagen så mailade jag Medierna i P1 – ett av mina favoritradioprogram. Idag gjorde de ett inslag om DN:s text och innan det sändes så plockade DN ner texten från sin site, dock inte från sin twitter där den fortfarande (23:15 30/8) ligger kvar.

Caspar Opitz, redaktionschef på DN svarar i programmet på frågan varför de avpublicerat texten:

“När vi går in i detalj hur studien är gjord så känns det som så kan man väl säga att det är svårt att göra såna slutsatser som gjordes i den studien av den lilla population de har använt[…]”

Efter den kommentaren redogör han (lite felaktigt) över hur många som tillfrågats och som svarat osv. De erkänner alltså att de gjort fel och tar bort den. Bra. Men jag tycker dock att det är lite oärligt att formulera det som att de var tvungna att “gå in i detalj” för att hitta problematiska saker med studien. I studiens “abstract” (en sorts sammanfattning och bakgrund) på första sidan av studien, allra högst upp i det översta stycket, så lyder den andra meningen:

“The present study characterized the association between health risks in women who read and did not read Fifty Shades; while our cross-sectional study design precluded causal determinations, an empirical representation of the health risks in women consuming the problematic messages in Fifty Shades is made.”

I studiens andra mening står det alltså att studien är en tvärsnittsstudie och att den INTE säger något om kausalitet (orsakssamband). När det gäller just tvärsnittsstudier är det viktigt att inte hamna i fällan att tro att det finns orsakssamband. Det finns till och med ett fint ord att spara i bakhuvudet för framtida korsordsläsning: “spuriös”.

Ett exempel på ett spuriöst samband kan vara att mäta hur många på bokmässan som har fotriktiga skor och hur många som har pumps. Därefter fråga hur många böcker de läser per år. Därefter försöka driva tesen att en viss skotyp gör att folk läser mer än andra skobärare. Bara för att det går att visa en skillnad mellan två grupper vid ett visst tillfälle så behöver det inte finnas ett orsakssamband mellan det som mäts.

Visst vore det kul om DN kunde förklara hur de resonerade när de la upp texten men jag förstår att de vill vända blad precis som kungen brukar göra när det blir jobbigt. Men kan de inte åtminstone lägga in en kort rättelse på den där error-sidan med tanke på att de puffat på förstasidan för den ursprungliga texten? Pliiiz DN, sjyssta?

För er som vill läsa den ursprungliga texten i DN så finns den skärmdumpad här.

Feministisk lördag del 2

Sista två kunderna jag hade i butiken idag var en av författarna till boken Reclaiming the F word och hennes vän. Vi pratade om Susan Cain, vad introverta har för motiv med att bli ihop med extroverta och tvärtom, svensk feministisk diskurs jämfört med den brittiska, hur Church of England förbjudit sina präster att rösta på partier med rasistisk politik osv osv.

Det kanske låter som ett helt vanligt samtal med smarta människor, och ja det var det ju också. Men jag hade en asjobbig förmiddag pga sömnproblem så det var skönt att få avsluta arbetsdagen med lite positiv energi och ömsesidig pepp.

Pingvintröjor

Började dagen med att läsa en storify-artikel från kanadensiska public service-bolaget CBC. Jag är verkligen en sucker för uppföljningsartiklar av den här typen. Eller kanske snarare kontextualiserande och sammanfattande texter om sånt som traditionella stora dagstidningar ofta kan vara ganska dåliga på. Det var inte länge sen jag själv läste blogginlägg om pingvinerna som utsatts för oljespill, räddats av frivilligarbetare längs kusterna och nu behövde tröjor för att värma sig och skydda sig från oljan. Det var så jävla gulligt att jag själv funderade på att lära mig sticka igen.

Att nu få läsa lite mediakritik och dessutom höra om alla goda viljor där ute är både intressant och fint tycker jag. Blogginlägget från Jane Toft som det länkas till är även intressant läsning om hur en på bästa sett engagerar människor på nätet till att göra en insats.

Men det allra bästa: pingvin nummer två från vänster är ju sjuuukt söt i sin lilla penguintröja! Tråkigt nog tror jag bara att de säljer de här små mjukispingvinerna i sin souvenirshop men det går ju alltid att adoptera och namnge en riktig pingvin här som tröst: penguinfoundation.org.au/Donation

Storify-texten (som innehåller bilder på riktiga pingviner i gulliga tröjor) finns här: storify.com/cbccommunity/wildlife-charity-overwhelmed-with-hand-knit-pengiu

Darling

Vid ett svagt tillfälle ville jag leva minimalistiskt och slängde massor av saker jag hoardat ihop. Inklusive mina Darlingtidningar! Nu har jag däremot börjat samla igen och här är det första köpet. Målet är att ha en komplett samling innan 2014 är över.

Med andra ord: sitter du på nummer av Darling så köper jag gärna. Hör av dig!

Genrelitteratur och feminism*

Tidskriftsredaktör.

Det är visserligen måndag men det kändes som om det borde varit fredag och att jag borde vara fast anställd på Spanarna i P1 när de två mest intressanta litteraturtexterna jag läste idag handlade om genrelitteraturen och feminismen.

Text 1. Women destroy Science Fiction tar upp den märkliga åsikten att författare av kvinnligt kön skulle skriva sämre science fiction. Rubriken är ju intressant i sig, jag förväntar mig ett uppräknande av de giganter som tagit över topplistorna med sin fantastik (JK Rowling, Suzanne Collins, Veronica Roth). Eller kanske hyllande av Mary Shelley som vi väl kan enas om var en av de som uppfann genren från början. Men icke, gästredaktören Christie Yant gör exakt det som patriarkatet INTE vill, hon tar inte debatten på någon annans villkor. Hon uppmanar alla att skicka in förslag till deras specialnummer 2014 som enbart kommer innehålla kvinnor som skriver SF. Underbart! T.om. FAQ:en är underbar. Till exempel:

Patriarkatet

Who can submit stories for consideration for the special issue? Women.

And what is a woman? A woman is any human being who identifies as one, to whatever degree that they do so.

Text 2. Reinfeldt och deckarna är skriven av Ulrika Stahre. Fredrik Reinfeldt har läst alla böcker Roslund & Hellström och vill nu ta krafttag mot prostitution och trafficking. Det är sammanfattningen av Reinfeldts jultal på Skansen idag och det enda exemplet jag sett under hela mitt liv på en regeringspolitiker prata om skönlitteratur i samband med politik.

Eftersom jag ju sitter här i rutig tweed (bildligt talat såklart) framför min dator och låtsas att jag är med i Spanarna så kan jag ju inte låta bli att sia kring att detta är den nya trenden i politiken, är det skönlitteraturen som avgör valet 2014 månne?

* Ja jag vet, ordet “genrelitteratur” är jävligt tråkigt men det blir trots allt lite klatschigare än “Deckarförfattare och science fiction och feminism” inte sant?

Vita lögner – topp fem

Kommer du ihåg känslan när du upptäckte Filter? Kommer du ihåg den känslan när du formulerade det som du sen skulle se att hundratals andra redan formulerat: “Jag visste inte att jag skulle tycka DET HÄR var SÅ intressant.”

EXAKT SÅ (fast typ dubbelt så mycket) känner jag när jag läser Little White Lies senaste nummer. Nummer 47 av tidskriften som har undertiteln “Truth & Movies” handlar om Man of steel.

Här är de 5 sakerna som gör att tidningar som LWL kommer överleva “printdöden”:

1. Hantverket. I Sverige kostar den 146 kronor, på engelska kostar den £6 vilket också är en del. För detta får jag A: en otroligt snygg formgiven tidning som jag bär hem som den sista droppen vatten. B: inte epilepsi (se exempel på konkurrerande tidning nedan).

Ska jag över huvud taget köpa en tryckt medieprodukt idag så måste det finnas en anledning, det måste finnas en livslängd inbyggd i den. Det som är unikt för tidskrifter (papperssort, typografi, sidlayout, foliering osv.) kommer rädda många tidningar undan slukhålet www. Titta bara på vinylskivans uppgång t.ex.

2. Inte en reklamtidning. Fler och fler tidningar börjar likna reklamtidningar, både till innehåll och utformning. Intervjuerna är så tråkigt press junket-aktiga och slätstrukna och trevliga att en undrar vad syftet är. Vad som hände med begreppet “research”. Utseendet på alltför många tidningar idag är så professionellt (läs: någon har lärt sig AAAALLA specialeffekter i photoshop) och  “lockande” att en får diabetes av allt sockerfluff. LWL går åt rakt motsatt håll; inga skrikiga rubriker på omslaget, ingen superkändis fotograferad/retuschad till döds.

3. Tematänket. På många sätt liknar LWL programmet Stil i P1. De tar ett ämne och hittar sen massor av intressanta vinklar där ämnet är utgångspunkten till texterna. Exempelvis: verklighetens Lois Lane, hur Stålis motarbetade KKK (på rikt!) och historien om hur det som sen blev DC Comics lurade till sig rättigheterna till mannen av stål för ett par hundra dollar och strök  från tidningen.

4. Tematänket. Igen.  Ja för det är så himla snyggt genomfört. Allt går i samma färger, all formgivning är unik för varje nummer. Allt ifrån sidnumreringen till redaktion är i detta nummer Stålmannenifierat.

5. Gardering. Skulle det vara så att en inte tycker det är värt pengarna att köpa en hel tidskrift på månandens tema, hur intressant det än må vara, så är det lugnt. LWL HAR snygga plocksidor där de jämför böckers originalomslag med deras filmdito och en massa recensioner av både stora filmer och nästa generations cinemateketfilmer. Räcker inte det har de även en magentafärgad tiostegsguide till vad som kommer hända med jorden om 1000 år.