Sälja grej med tjej – nu även i bokbranschen

2013/03/03 Bokomslag, Film + TV, Romaner

Nej, det här är inte ett blogginlägg om Björn Ranelids omslag till Kvinnan är det första könet, inte heller om PO Enquists senaste boks omslag, det får bli en annan gång (God knows att vi behöver prata om dessa).

Nej nu ska det handla om bubbelnollan James Bond som firades med medley på Oscarsgalan i år eftersom det är 50 år sen han blev filmis. Det är också lämpligt nog 60 år sen han dök upp i boken Casino Royale för första gången som litterär karaktär. När familjen Broccoli (ja, familjen som kammat hem miljoner på den Dry Martini-beställande agenten heter faktiskt så) tog beslutet att reboota hela serien för några år sen, och kalla in Daniel Craig och hans superkropp, så började James Bond för första gången kännas intressant för mig.

Han blev skadad, han mådde psykiskt dåligt, han sörjde, han svettades, han fick ont i handen när han slog någon. Han var åtminstone lite mer mänsklig. Det var ju inte som Christopher Nolans Batman-reboot, långt därifrån, men nog med bra för att jag började fundera på att läsa böckerna. MEN! så kom filmen Skyfall och då var samma gamla trötta gubbsjuka sextioåring som var tillbaka med sina alfahannefasoner och machotönteri. Varför? Och varför ska det smitta över på böckerna? Är han lika töntig i romanerna som i filmerna, ni som läst dessa?

Här kommer i alla fall en liten Bond-kavalkad. Originalomslagen har jag satt överst, och de är väl lite fina på ett nostalgiskt sätt men rätt trista. Sen kommer Vintage Classics-omslagen. Jag gillar visserligen den färgglada tecknarstilen i illustrationerna men det blir så tröttsamt när “Bondbrudarna” måste vara nakna. Varför kan de inte få ha kläder på sig? Varför kan inte Bond vara naken också på åtminstone några omslag? Han är ju den karaktär som är naken oftast trots allt.

En besserwisser övertolkar en liknelse om fåglar och pratar lite om bokgenrer

2013/03/02 Bloggar, Romaner

Jag kan förstå att en författare som sitter och hittar på världar, människor, händelser, tid, samtal och så vidare alltid kommer bli lite smått besvikna när någon reducerar dem till en genre, pekar ut vad som liknar andra berättelser istället för att peka ut det unika. Robert Jackson Bennet fick nyligen se sin bok An american elsewhere  bli kallad för “acid noir, steampunk, sci-fi and murder mystery.” i LARB

Självklart förstår jag att det är lite tråkigt. Men jag tror inte ett ögonblick på hans mycket intressanta och välskrivna text han publicerade på sin blogg igår.

Han hävdar att skrivandet sker i ensamhet och han återanvänder en Orson Welles-liknelse där litteraturkritiker är ornitologer och författare är fåglar. N. J. A. Nja, skulle jag vilja säga. Få fåglar (min fördom) tar del av vad ornitologerna skriver om dem. Jag vill ställa mig upp och ropa “Goodharts lag“! Jag tycker att Jackson Bennet faller lite offer för konstnärsmyten om den ensamma kreatören. De flesta författare som ges ut skriver inte ett manus på sin kammare och skickar iväg det och får tillbaka en inbunden bok ett år senare. Det diskuteras med redaktörer, förläggare, korrläsare, omslagsformgivare och kanske till och med marknadsavdelningar nu för tiden (?), innan en bok kommer ut. Även om de inte skriver till en genre så kanske de undviker att göra just detta och att inte förhålla sig är också ett förhållningssätt.

Att INTE under hela arbetsprocessen med en bok tänka på den genre man placerats i (frivilligt eller ofrivilligt) känns bara osannolikt och okreativt utan framför allt som en förmäten åsikt. SÅ himla länge har inte Jackson Bennet skrivit böcker som ges ut. Den första kom 2010, vad vet han om vad som påverkat honom egentligen? Vad vet någon om vad som påverkar oss just nu förrän ett bra tag efteråt?

Senaste avsnittet av bokhoras bokpodd handlade en hel del om detta. Olga Grjasnowa var irriterad över att hennes Ryssar är såna som gillar björkar kallas för immigrantroman. Bokhororna diskuterar huruvida Förr eller senare exploderar jag är en “cancerbok” eller inte. Några av dem är emot benämningen eftersom de är rädda att folks skräms bort av den “genreindelningen”. Jag själv tycker det är fantastiskt med såna typer av friare genreindelningar och blev inte sugen på att läsa den förrän jag hörde just ordet cancerbok.

Vill man leka cool kan man wikipedia ordet genre och lära sig att genre traditionellt sätt använts som en motsats till originalitet. Barthes (som verkar ha lagt näsan i blöt i alla möjliga ämnen) tyckte att man istället skulle prata om formspråk. Det kan jag hålla med om. Men man MÅSTE också få reducera böcker för att kunna prata om dem och kunna ge bra boktips. Annars blir vi såna här jävlar som säger: “den handlar om livet, om vad det är att vara människa” och hur ska man då lyckas hitta en bok där alla har cancer men som är sjukt romantiskt?

Jaha hur var det med fåglarna då? Jo många fåglar har två äggstockar precis som människan, en av dessa används för de vanliga göromålen som äggstockar brukar användas till, den andra ligger och chillar tills en dag då den kan aktiveras som ett resultat av omgivningens föränderlighet. Det kan exempelvis vara att flocken den ingår i behöver en annan dynamik eller att den skadas av en människa. Då sätter äggstocken igång och börjar producera testosteron. Detta kallas för fenotypisk plasticitet och ett av de roligaste exemplen på detta fenomen är fiskar som faktiskt byter kön när det behövs. Jag tror att det går att använda genreindelning till något kreativt så länge ingen författare blir fastlåst i den, och blir hen ändå det så är det bara att byta.

Så chilla lite Jackson Bennet och var stolt över din steampunkgenre, läsande människor är mer vidsynta än du tror.

 

 

 

Designing books is no laughing matter. OK, it is.

2013/03/01 Bokomslag, Intervjuer, Tidskrifter och tidningar

title_imagePå omslaget av senaste Cap&Design finns bilden från ett bokomslag av Chipp Kidd som han gjort för Bret Easton Ellis.

Kidd är ingen av mina favoritdesigners men roligt att höra om hans arbetsprocess i intervjun i tidningen (som går att läsa gratis i 24 timmar). Även kul att höra hans TED talk. Kolla det här nedanför, han har en viss timing även som föreläsare.

Dekorativa böcker och kulturellt mervärde

2013/02/27 Bokaffärer & Bibliotek, Reklam & Marknadsföring, Resor

CameraZOOM-20130201141938108

Jag har tidigare skrivit om min romanprishelg här men då mest beskrivit den svarta galla i mig som gjorde mig nervös samt några intryck från Sveriges Radio. Nu när allt börjar sjunka in kan jag bli lite mer detaljerad. Det var ju så enormt lyxigt att få gratis hotellnätter såklart och extra kul att mötas redan i Morningtons lobby av hyllor fulla av böcker och bokmärken som uppmanade till att låna med sig. På rummen fanns det ännu fler böcker.

Lite otäckt var det att jag upptäckte att “Där havet slutar” var en av dessa böcker, en bok som min sambo försöker få mig att läsa (tecken?!) och som jag också kommer att läsa. På kvällen var Jon Michelet på Skavlan men också i inbunden form i samma bokhylla som jag nyss tittat i efter en lång inspelningsdag. Men förutom de paranormala inslagen så var det en ganska tråkig litterär upplevelse att läsa på ryggarna i hyllorna. Det kändes lite som när man använder böcker i ikeas skyltning i varuhusen. Det finns ingen tanke bakom valen, snarare verkar det vara böcker som blivit över. De presenteras i alla fall på det sättet – som restupplagor de fått köpa billigt.

På Clarion Sign (där jag bodde några veckor innan) gör de tvärtom och satsar på yta. Det är otroligt snyggt med läderband och vackra hyllor men bjuder inte in till läsning för fem öre.

Jag skulle tycka det var extremt kul om de kunde jobba med en bokhandel, dessa borde väl vara pigga på att nå ut på nya sätt. Och människor på resande fot är ett läsande folk så helt fel kan det inte vara att få nå dessa direkt. Varför inte Pocket Shop, Bokia eller Konst-ig eller något lokalt antikvariat? Eller varför inte engagera någon bokbloggare som får kurera det litterära på hotellen? Så som modebloggare engagerats i olika projekt, kampanjer, modehus osv. utanför internet.

Det vore ju otroligt roligt att köra “månadens bok” på ett hotell och så får alla besökare köpa denna bok till lite rabatterat pris samt provläsa på rummet om de vill. Och så kan även tidigare månaders böcker finnas i hyllorna på rummen tillsammans med bokmärken där bokbloggarens val av månadens bok motiveras i fin typografi, kanske till och med några instuderingsfrågor att fundera kring?

Bra sätt att nå ut för boklådorna, bra för hotellens kulturella kapital och bra för gästerna som får en genväg till asbra aktuella böcker. I detta drömscenario/utopi kommer det dessutom att skapas minibokcirklar på frukosten som kanske gör konferensresorna lite roligare.

Nån av min läsare som äger ett hotell? Maila mig!

Lika som bär i silhuette

2013/02/25 Bokomslag, Lika som bär

One-Day-David-Nicholls-July-15     the-immortal-life-of-henrietta-lacks