Jag blev väldigt berörd av boken Queering Sápmi och det är alltid svårast att skriva om böcker som jag gillar så pass mycket. Men jag försökte ändå här: dagensbok.com/2013/
12/27/queering-sapmi/
Nu ska jag lyssna på Gunilla Brodrejs samtal med Helena Granström.
Ibland kan saker försvinna i en översättning av utländska böcker till svenska, det vet vi alla, men när det gäller bokomslag verkar det vara mer av ett lotteri. Ibland blir det faktiskt bättre. Men ibland kan det bli… ja… mycket sämre också. Här är 15 exempel på svenska romaner som bildligen översatts till engelska.
Kerstin Ekman skriver bra men har någon förbannelse över sig som gör att hennes bokomslag för det mesta ser ut som en grafisk tågolycka. Men det finns ett undantag: Hunden. Den är så f-e-r-e-uktansvärt snygg formgiven att inte ens en liten gulligt tecknad tax i snö som tittar på en älg kan bräcka den.
Den engelska utgåvan känns så himla formulaiskt när det gäller böcker som ska till tala en yngre publik. Den transparenta färgade plattan känns så gjord. Å andra sidan är den svenska typografin ute och cyklar. Författarnamnet ger mig Jan Guillou-vibbar och “Jenny” är i något helt annat klumpigt typsnitt. Oavgjort.
Kan Albert Bonnier snälla slänga alla de där fula GW-stämplarna som de pryder alla Leifs böcker. Snälla. Jag får ont i ögonen. Den engelska utgåvan är sååå mycket snyggare.
WTF!? Vad hände här med utlandslanseringsomslaget? Någon som tog LSD, hoppade in i en tidsmaskin, åkte tillbaka i tiden och snajdade ihop detta i första versionen av QuarkXpress?
Gilla böcker har alltid snygga omslag. Även om detta inte är mitt favoritomslag från förlaget så håller det en hög kvalitet. Det känns kul och otäckt på samma gång. Det utländska omslaget är så tråkigt. Hade det varit ett emo-teen som gjorde sin första uppgift på mediagymnasiet så hade jag sagt: fortsätt så, om 15 år kommer du vara nästa Julia Peirone men för att vara en professionell formgivares alster… nej nej nej.
Den engelska utgåvan av Kaffe med rån är smart och snygg. Okej, den plagierar den utländska versionen av Hundraåringen… men den är ju fortfarande snygg. Texten är lackad också vilket känns lyxigt.
Ingenting kan slå John Ajvide Lindqvist-omslagen. Och Lilla stjärna är det JAL-omslag som är allra snyggast. Fan vad snyggt det är med vargen i transparent blodröd färg ovanpå det slitna sepiatonade fotografiet. Ett av få omslag som lyckas med att använda skrivmaskinstypsnitt utan att det blir pinsamt.
Aha, a classic case of “samma bild men det ena är snyggare”. Här tycker jag att inramningen i den svenska utgåvan är trist och känns som kurslitteratur eller kanske en rapport av något slag. Jag får Michael Clayton-vibbar och blir nyfiken. Det är också snyggare bildbehandling och lättare att få så syn på den judiska stjärnan som pojken på omslaget bär vilket ger en tydligare ingång i vad boken handlar om.
Två helt olika känslor. Den engelska utgåvan är ju så mycket snyggare rent hantverksmässigt. Känns lite som gamla “Wanted”-affischer i vildavästernfilmer, eller kanske cirkusaffischer. Jag tycker den påminner lite om dessa fina Cormac Maccarty-omslag men jag förstår de som föredrar den svenska utgåvan.
Inte samma titel, jag vet, men vi måste prata om Per Olovs fascination för rumpor på sina omslag. Är det något sorts krav han har i sina kontrakt? Försöker han konkurrera med Murakamis bröstfascination?
Millenium-böckerna alluderade till tidningsmagasin men åh så tråkiga de är. Ska en använda effekter som låg opacitet så krävs det väldigt mycket skicklighet. Engelska omslaget känns ju lite Gone girl men nog är det väl finare ändå?
Den svenska utgåvan känns lika delar äventyr, historiska dokument och dokument på ett lyxigt sätt. Den engelska känns som en egenutgiven new age-bok med “The secret”-komplex.
I den svenska utgåvan är det snygg bildbehandling, elegant, sobert. Den engelska känns som en bildbyråbild som väntar på att bli såld till ett dyrt privatiserat ålderdomshems reklambroschyr som vill visa att äldre människor kan vara “vitala”. Eller kanske är det en bild av en mysig morfar i en Riesen-reklam? Det tycker jag i och för sig är ganska nyskapande och kul på en diktsamling som innehåller liemän som provar ut människors dödskostymer. Oavgjort?
Svenska deckaromslag måste skärpa sig. Nu. Ser jag en. enda. silhuett. till. så. skriker. jag.
Den engelska anknyter till estetiken på LP-skivor under den tid som skildras i boken. Fotot är samma kille som på det svenska men istället för att det känns som lågprisskylt utanför en matbutiken känns det lite Nick Hornby.
På Sverigedemokraternas hemsida går det att läsa:
“Lördagen den 6 februari bildades partiet Sverigedemokraterna. Samma år gick partiet till val och bedrev mindre kampanjer i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt i Vårgårda. Kampanjen gick bäst i Vårgårda, där Sverigedemokraterna var bara 17 röster från mandat.”
Kort och koncist om hur ett parti bildades.
Ja, vi vet ju alla hur det kan vara, ibland får en inte riktigt med allt när det är deadline, eller så tänker en kanske att människor idag är så stressade att de inte orkar scrolla sig igenom en massa text. Men för alla som orkar läsa lite längre kunde de gott ha en lite längre version som beskriver året då partiet startade lite mer detaljerat. Där hade de t.ex. kunnat nämna att en av dessa “kampanjer” innehöll frasen Bevara Sverige Svenskt.
Intressant nog är dessa slagord misstänkt lika namnet på en organisation som var uttalat rasistiska och bland annat spred kampanjmaterial mot invandring och mot aborträtten. Detta med väldigt grovt rasistiska ord. Denna organisation hette Bevara Sverige Svenskt. Misstänkt likt SD:s kampanjslogan alltså, men visst, det kan vara en slump. Det kan också vara en slump att några av de som startat BSS också startade Sverigedemokraterna i samband med att BSS la ner sin verksamhet.
BSS påminde mycket om Brittiska National Front som fortfarande idag är uttalat rasistiska och som på sin hemsida idag t.ex. säger sig vilja bevara den vita rasen i England, och en massa annat obehagligt.
När BSS blev Sverigedemokraterna valde de passande nog en logotyp som påminde om deras brittiska vänner i NF.
SD:s gamla logga till vänster och National front till höger. Slump?
Kampanj från BSS.
Kampanj från SD.
Så varför är det här intressant? De flesta partier i Sverige har bytt åsikter drastiskt sen de startade. Men hur mycket hade de egentligen förändrats sju år efter att de startat? Så kort efter starten gick Jimmie Åkesson med i partiet (enligt SD själva, det finns motstridiga uppgifter från t.ex. Expo som säger att han gått med redan 94 då den gamla ledningen fortfarande satt kvar), ett parti som hade människor högst upp på valsedlarna trots att de var dömda för brott med rasistiska förtecken. Det var också ett parti som anordnade manifestationer dit nynazister drogs. Uppenbarligen fanns det något som tilltalade dessa grupper av människor trots att SD hävdade att de inte var rasistiska.
Tre år efter att Jimmie gick med i partiet skakar SD:s dåvarande partiledare hand på omslaget av SD-kuriren med Jean Marie Le Pen i franska Front National.
Vissa teman går igen.
Så varför skriver jag om det här på en bokblogg? Jo, när det gäller antirasism, genusfrågor och andra politiska frågor så känner jag själv ett stort behov av att ständigt fördjupa mig för att få hela bilden av något och vrida och vända på saker för att förstå dem innan jag tar ställning. Jag är övertygad om att det finns människor som röstar på SD som inte vet om att de har en rasistisk historia. Som inte vet vad som döljer sig bakom den där blåsippan. Jag är också övertygad om att ett parti som verkligen tagit avstånd från sin historia skulle våga vara öppna med den också och tydligt visa vad det är som de tar ställning mot.
Jag tror att information är bra i en demokrati, och jag tror att det är svårt att vara rasist/främlingsfientlig om en anstränger sig för att vidga vyerna. Fördomar har alla, det är just därför vi aktivt måste upplysa oss själva. Därför är fakta som den ovan bra. Min dröm är att någon som googlar på “Sverigedemokraterna” ska hamna på min blogg och upplysas lite. Förhoppningsvis kan jag åtminstone så ett frö. Och skulle den som googlat sig hit vilja försöka förstå även min politiska uppfattning om att vi inte ska ha främlingsfientliga partier i riksdagen så är mitt tips: läs på. Om en ideologi inte håller för att ifrågasättas är det knappast en särskilt bra ideologi.
Bokmania listar idag några böcker som kan ingå som kurslitteratur för att förstå rasism. Mina bidrag till den litteraturlistan är:
Bra?
Idag fick jag tips på Helens blogg om att Google idag lägger ut årets söktrender. Det brukar ju även jag göra traditionsenligt i slutet av december (förra årets statistik hittar du här) och eftersom jag vill försöka hålla jämna steg med Google så kommer här mina bästa sökord för det gångna året. I år har jag valt att försöka förstå vilka olika personlighetstyper som besöker min blogg.
De frågvisa
var skriver man en dedikation i boken
är det säkert att handla från dito?
kommer de en ny jönssonligan film när kommer
bibliotek har dom femtio nyanser
är vandraren över dimhavet bra
Biktarna
min fru jobbar hårt trots att vår relation krisar
jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig
midbasen låter stel
filmnet.se går ej att spela
varje stund lyssnar jag på wagner och sträckläser
De specifika
filmer som handlar om bubbler och tvål
rolig mugg man och kvinna
karolina ramqvist toaletten analys
fördel marginaljustering
existensialismen
Johar Bendjelloul-släktforskarna
johar bendjelloul familj
johar bendjelloul flickvän
johar bendjelloul
johar bendjelloul pappa
malik och johar bendjelloul
Fetischisterna
kulturtant+odd molly
sexig man karaktär litteratur
snygga skrivblock
keira knightley röker
brasse brännström 2012
Konsumenterna
fönsterglasögon
louis vuitton le cabinet d’ecriture
sommarens blå vita mode
david beckham ray ban
tygkasse lite tjockare
De våldsamma
winchester 1889 shotgun value
svensk pilotutbildning recensioner
walking dead på högstadie
adofenyl
grady girls shining
Teknikfreaksen
ilginç matbaa makinaları (“intressanta tryckpressar” enligt google översätt)
sony prs t2 recension
полиграфия (“polygraph/lie detector” enligt google översätt)
kobo glo
futurismens konst
De depressiva
horace engdahl ocd
info om mig själv
karin boye överdos
dödens ofrånkomlighet
frågor introvert
Kulturdebattörerna
google och det litterära världsarvet
olof lagercrantz
eboksturist
klassiker man bör ha läst
rasmus fleischer biblioteket recensioner
Missuppfattarna
sokrates citat desto mer jag vet desto mer inser jag att jag vet lite
pamela anderssons
stephen hawkings
jessica kolterjahn idag är den
alltid hora
Internetgenerationen
får mail från någon elena
svenska eböcker torrent
filmnet sigge eklund
xkcd schibbolet
minecraft båt
Snacka om nyheter-generationen
journalistgrodor
manliga fotografer
caspar david friedrich vandraren över dimhavet
tryckpress
något för metare
Tidskriftsredaktör.
Det är visserligen måndag men det kändes som om det borde varit fredag och att jag borde vara fast anställd på Spanarna i P1 när de två mest intressanta litteraturtexterna jag läste idag handlade om genrelitteraturen och feminismen.
Text 1. Women destroy Science Fiction tar upp den märkliga åsikten att författare av kvinnligt kön skulle skriva sämre science fiction. Rubriken är ju intressant i sig, jag förväntar mig ett uppräknande av de giganter som tagit över topplistorna med sin fantastik (JK Rowling, Suzanne Collins, Veronica Roth). Eller kanske hyllande av Mary Shelley som vi väl kan enas om var en av de som uppfann genren från början. Men icke, gästredaktören Christie Yant gör exakt det som patriarkatet INTE vill, hon tar inte debatten på någon annans villkor. Hon uppmanar alla att skicka in förslag till deras specialnummer 2014 som enbart kommer innehålla kvinnor som skriver SF. Underbart! T.om. FAQ:en är underbar. Till exempel:
Patriarkatet
Who can submit stories for consideration for the special issue? Women.
And what is a woman? A woman is any human being who identifies as one, to whatever degree that they do so.
Text 2. Reinfeldt och deckarna är skriven av Ulrika Stahre. Fredrik Reinfeldt har läst alla böcker Roslund & Hellström och vill nu ta krafttag mot prostitution och trafficking. Det är sammanfattningen av Reinfeldts jultal på Skansen idag och det enda exemplet jag sett under hela mitt liv på en regeringspolitiker prata om skönlitteratur i samband med politik.
Eftersom jag ju sitter här i rutig tweed (bildligt talat såklart) framför min dator och låtsas att jag är med i Spanarna så kan jag ju inte låta bli att sia kring att detta är den nya trenden i politiken, är det skönlitteraturen som avgör valet 2014 månne?
* Ja jag vet, ordet “genrelitteratur” är jävligt tråkigt men det blir trots allt lite klatschigare än “Deckarförfattare och science fiction och feminism” inte sant?
