Alltså jag skulle ha bloggat om det här reportaget igår men jag somnade tyvärr av uttråkning när jag lyssnade på det så det fick bli ett inlägg idag när jag är utvilad.

Jag brukar tycka att Vetenskapsradion Forum är bra, t.ex. “Att människor får panik är en myt” var väldigt intressant nyårsaftonslyssning för mig.

Men i senaste avsnittet faller de tyvärr i den gamla vanliga fällan som många ofta faller i när det gäller “ny teknik”: det blir slarvigt och anekdotiskt och extremt breda penseldrag. Ett citat som tydligt pekar på detta:

“Enligt svenska förläggareföreningen utgavs 2012 i Sverige 4000 titlar men enligt Kungliga biblioteket, som listar alla böcker som utges, publicerades 10400 titlar alltså 6400 mer än förläggareföreningens uppgift.”

När en hör dessa siffror känns det ju lite som att Sverige skulle vara fullt av böcker som egenutgivits och att förläggareföreningen på något sätt inte fattar detta eller kanske motarbetar det. Ärligt talat förstår jag inte vad siffrorna är till för att visa. Förläggareföreningen redovisar ju främst sina egna medlemmars utgivning eftersom de är en intresseorganisation. KB däremot redovisar alla böcker som skickas in som pliktexemplar (varav de flesta har ISBN). En bok som ges ut i femton ex. och registrerar sig för ISBN är alltså med i den statistiken. Det kan vara en fotobok som en amatörfotograf vill ge i julklapp till familj och vänner t.ex. Visst är det en bok, men att använda den som ett exempel på en förlagsbransch i omvälvning blir lite missvisande. Omsättning hade varit intressantare. Jämförelse av litterär kvalitet hade varit intressantare. Teknisk jämförelse av slutprodukten hade varit intressantare. En historisk jämförelse av dåtida egenutgivning med samtida hade varit intressantare.

Till och med att förklara skillnaden mellan “tryck” och “utskrift” hade varit intressantare. Det används alldeles för slarvigt i reportaget.

Inte heller är det särskilt relevant att ta upp E.L James som ett exempel på denna nya sköna värld. Hon är ETT exempel på en författare vars bok inte kom ut på ett etablerat förlag till en början. Vad som inte nämns är dock kraften i de fan fiction-community där hon la upp sina texter till en början. Boken hade inte bara Twilightfans och bokbloggare som pratade om den tidigt utan de olika tjänster som förknippas med bokförlag (redaktörskap, korrekturläsning, marknadsföring) crowdsourcades istället via fan fiction-forum och sociala medier. I Vetenskapsradion Forum beskrivs det som att boken gavs ut på ett pod-förlag och att ryktet spreds sen. Men ryktet fanns redan på plats. Det är en ganska stor skillnad. Mer om detta går att läsa här.

Världssuccén skedde däremot på etablerade förlag, som t.ex. Norstedts, det förlag som också medverkar i reportaget, inte på ett print on demand-förlag eller via egenutgivning av eböcker. Detta nämns ej.

Inte heller nämns att det “skrämmande scenario” som de pratar om i reportaget (där deckarförfattare lämnar etablerade förlag för att ge ut böcker själv och få mer royalties) redan hänt. Också detta kretsar kring Norstedts så det är konstigt att det inte nämns. Jan Guillou lämnade som bekant Norstedts för att börja ge ut sina böcker själv när hans fru och förläggare Ann-Mari Skarp lämnade förlaget. Han är helt klart definitionen av egenutgivare. Men eftersom Skarp och Guillous förlag är med i förläggareföreningen så kanske de inte räknas?

Intressant nog är att både Guillou/Skarp-exemplet och E.L James-exemplet ger svaret på frågan som Vetenskapsradion Forum ställer: “Vem behöver förlagen?”

Jo, de som vill nå ut till många. Det är det enda vi får veta av Vetenskapsradion forum. Och det är synd eftersom de som intervjuas är väldigt pålästa och bra, men de får fel frågor.

Även det berömda “nålsögat” för att debutera på ett etablerat förlag tas upp för att försöka bevisa någon sorts tes om hur många författare som skulle kunna ge ut egna böcker och kringgå “grindväktarna”. Men jag har också varit på Norstedts och hört om dessa 1500 manus som kommer in varje år. Men när jag var där på studiebesök fick vi även veta att väldigt många av dessa manus går att sortera bort direkt. Många är bara utkast och synopsis. En del är idéer skrivna på servetter. En del behöver de bara läsa några sidor i för att förstå att de är omöjliga att ge ut. 1500 kvalificerade manus att verkligen ta ställning till är det verkligen inte förklarade representanten för Norstedts.

Visst, idag går det att ge ut ett synopsis du skrivit på en servett en sen kväll på krogen, men vad säger det? Att det idag finns internet och laserskrivare…

ajsgoiqw44567i45i645knu7t9843qutg9iw34ujgzzzzzzzz

Oj ursäkta, jag somnade på tangetbordet.