Ni vet när den härliga känslan när en författare skrivit in en kulturell referens i bok men liksom gömt den lite, eller åtminstone inte påtalat den supertydligt, och så känner en som läsare trots det igen den och bara myser nöjt och känner samhörighet och andra fina känslor? Jo det är klart ni vet den känslan! Ju mer dolt, eller ju mer nära ens egen smak, desto roligare. För er som knarkar den känslan kan jag tipsa om att börja leta även bland omslag och annan grafisk design. En både snygg och smart sån referens är berättelsen om “The first rockoco star” Marie Antoinette som fick affischer som refererade till Sex Pistols klassiska estetik och som nu även rullat vidare till den svenska Barnbruden.

Jag tycker också mycket om den supersnygga referensen till The New Yorker-omslaget på det svenska omslaget till Amy Waldmans fantastiska debutroman.

Alla dessa referenser flashade förbi i hjärnan på mig nu i veckan med anledning av Fokus #47 med den årligt återkommande makthavarlistan som fick mig att vända mig om när jag stressat gick förbi en pressbyrå på väg till pendeltåget häromdagen. Mer sånt här! Bra jobbat!! Så gick mina tankar. Jag ville givetvis veta mer och Fokus art director Ebba Bonde visade sig vara en supertrevlig omslagsdesigner som gärna svarade på några frågor.

Donna Tartts The Goldfinch har uppenbarligen varit en inspirationskälla till ert senaste nummers omslag. Hur kom du på den idén?
Jag ville göra ett för-omslag till tidningen då kollaget på sidan 3 skulle kännas som lite av en upprepning från tidigare år. Anders Borg som ligger etta på makthavarlistan behövde vara stor i kollaget och han har redan figurerat väldigt många gånger på vårt omslag. Så jag ville göra något oväntat och hemlighetsfullt. Letade efter referenser och möjliga förlagor. Eftersom jag gillar Donna Tart och vi skrev om hennes nya roman några veckor tidigare hade jag laddat ner omslaget och då fick jag (snodde jag) helt enkelt idén. Tanken var ju inte riktigt att det skulle bli så likt först men sedan kände jag att det nästan fanns en tanke med det. Roligt om några av läsarna skulle se referensen och det gjorde inte heller något i sammanhanget om man skulle missa det.

Är det ett estetiskt val eller finns det någon symbolik i romanen som ni velat anspela på?
I första hand är det ett estetiskt val.

Hur gick processen till? Hur länge fick du öva på att få till pappersrivandet?
Jag och vår fotograf Ida Knudsen köpte papper och rev. Byggde upp en temporär studio i vårt kök och plåtade. Sen var det mycket efterarbetes-pill såklart. Att få till rätt temperatur på pappret och 3D-känslan var ju viktig. Men processen med våra omslag från idé till tryckfärdigt får max ta två till tre dagar. Vi lämnar alltid till tryck på onsdagar och på måndag i bästa fall börjar vi tänka.

Vad finns det för fördelar respektive nackdelar med att jobba analogt med formgivning?
Jag har alltid gillat analog formgivning. Bygga saker, vika papper, trycka tröjor osv. Men för att man ska få till den rätta finishen behövs bra kunskap i efterarbete i bildbehandlingsprogram som photoshop. Dock är det alltid lättare att få till rätt känsla och renodla en idé om man har ett eget plåtat foto att utgå ifrån.

T.v. #38 2012 – ett annat snyggt omslag med analogt hantverk. T.h. #41 2011 – ett annat exempel på ett omslag med kulturell referens.

På listan över de 100 mäktigaste så finns bara två författare av skönlitteratur med och ingen förläggare, har romanen ingen makt längre?
Det kan jag inte riktigt svara på eftersom jag ej varit med och skapat själva listan. Men om jag får gissa så tror jag romanen fortfarande har stor makt. De två författarna som finns med på listan är ju tydliga opinionsbildare och driver sina egna frågor med starkt genomslag, deras förläggare är ju mer ett led mellan författarna och läsarna.

Finns det något annat bokomslag du gärna skulle vilja göra om till ett Fokus-omslag?
Vi letar ofta efter literära referenser både vad det gäller rubriksättning men även utformning av omslag. Men något särskilt är svårt att säga.

Om Fokus var en roman, vilken roman skulle den vara då?
Jag tror faktiskt att Fokus är mer en TV-serie än en roman. Vita Huset eller Newsroom (haha).

Till sist: vad läser du själv just nu?
Jag har just läst ut Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande, den var ju helt grymt bra! Men just nu göttar jag mig ordentligt åt sista delen i Cirkeln-trilogin: Nyckeln. Min tolvåriga dotter läser samtidigt vilket är dubbel underhållning och läsglädje.