Nu börjar det vankas nobelprisutnämning i litteraturkategorin och precis som varje år tar då samtliga kulturredaktioner och nyhetsbyråer in pressmeddelanden direkt från spelbolagen med minimalt kritiskt tänkande (för er som redan undrar: ja, jag ska ringa till Ring P1 om detta imorgon och klaga).
Den 21/9 tog DN in en TT-notis som i ingressen förklarar:
“Precis som förra året är Haruki Murakami spelbolagens favorit till årets Nobelpris i litteratur. Både Ladbrokes och Unibet tror att den japanske författaren ska få det prestigefyllda priset.”
I själva brödtexten står det däremot följande: “Murakami är helt enkelt den författare som globalt är mest populär bland vadslagarna, konstaterar The Telegraph.”
Det kanske låter som ordmärkeri men det finns en stor skillnad mellan dessa meningar. Odds och sannolikhet är nämligen två helt skilda saker. Ingressens syftningsfel får en att tro att spelbolagen arbetar med så kallade “fasta odds” vilket de ofta gör när de på spelbolagen faktiskt “tror” något. Fasta odds är ett resultat av en bedömning på sannolikhet. Exempelvis går det att sätta fasta odds på olika typer av casinospel där de givna förutsättningarna är lätta att räkna på, det är t.ex. inte svårt i ett kortspel att räkna ut vilken sannolikhet det är för spelaren att få en viss valör på ett kort ur en kortlek med ett givet antal kort. En tärning är också enkel att räkna sannolikhet på och så vidare.
Skulle ett spelbolag vilja ge ett fast odds på nobelpriset i litteratur skulle någon/några med enormt stora kunskaper behöva gå igenom på vilket sätt akademin har arbetat historiskt och hur den arbetar idag, om det finns en viss typ av litteratur de oftare premierar samt ta in tusen och åter tusen faktorer som kan påverka vem vinnaren blir. Därefter går det att göra en mer eller mindre kvalificerad gissning.
Exempelvis hade det gått att se att att statistiskt sätt premieras oftare litteratur skriven på engelska, författaren är oftast en man och ingen har någonsin fått priset som varit under 41 år (Kipling är den yngsta). Priset har enbart delats av två pristagare (som dessutom suttit i akademien) en enda gång. En expert på litteratur skulle nog inte behöva skämmas särskilt mycket om hen hävdade att det är en låg sannolikhet för att Peter Englund inte skulle annonsera ut att Kristina Lugn kommer dela 2013 års litteraturpris med Horace Engdahl. Experten skulle däremot inte enbart kunna vila sig mot historisk statistik, akademin är inte statisk. Om ett odds ska sättas för en match i hockey går det att se på skadeläget inför matchen och också på årets statistik. Ett lag i botten av tabellen bör förlora mot ett lag i toppen av tabellen (om inte halva topplaget stukat foten dagarna innan, då blir det mer osäkert såklart). Men det går inte att titta på hur det gått för ett lag femtio år tillbaka i tiden för att försöka gissa hur det kan gå i en match idag. Samtliga spelare, tränare och materialförvaltare är utbytta. Detta gäller även för akademien. Akademien av idag är närmare en jämställd könsfördelning bland sina pristagare än akademien för 50 år sen var till exempel (även om den är rätt långt ifrån jämställdhet fortfarande). Den nuvarande uppsättningen av aderton är alltså intressantare då de exempelvis förhåller sig till stadgarna annorlunda och också har andra ideal, t.ex. premierar akademin inte längre andra genrer än skönlitteratur numer verkar det som, något som de gjort tidigare.
Kanske har jag tappat dig som läsare redan. Bra i sånt fall, det är nämligen lite av en pedagogisk förhoppning från min sida. Odds är krångligt, ja, det kan vi slå fast nu. Därför använder sig spelbolag inte av fasta odds när det gäller företeelser som är mer komplexa än antal kort i en kortlek. De behöver inte göra särskilt kvalificerade gissningar eftersom de använder sig av rörliga odds. Ladbrokes och Unibet “tror” alltså ingenting som TT/DN hävdar. Åtminstone är deras tro inte så central. De använder sig av rörliga odds som justeras både manuellt och automatiskt efter vad spelarna tror/hoppas på.
Och här dyker ett problem upp. För odds blandas ofta ihop med sannolikhet. Även om TT/DN nämner att det faktiskt är vadslagarnas (sic) favorit som heter Murakami i år så är det lätt att luras att tro att det faktiskt är mer sannolikt bara för att han ligger överst på listan. Det är det inte. Vi måste därför prata om psykologi en liten stund. I landskamper är det ett vanligt oddsfenomen att respektive lands spelare har en övertro på sin egen nation. Spelar Sverige-Finland hockey mot varandra så kommer våra förhoppningar att vara en faktor som spelar in på vart oddset landar. I Finland tror fler på Finland som vinnare. I Sverige tror fler på Sverige. Och ju fler som tror på Sverige i Sverige desto lägre odds får de och eftersom många uppfattar låga odds som låg risk spelar fler på detta alternativ enbart för att det känns som ett safe bet. Oddset sänks ytterligare och så går det hela runt.
Att nu så många spelar på Murakami är lite av ett självspelande piano som fungerar med samma logik som en hockeylandskamp. DN gissar idag att Murakami “…torde vara den bäst säljande författaren bland toppfavoriterna.”
Murakami är med andra ord vårt “hemmalag” i det här fallet. Det är en person som teoretiskt skulle kunna få nobelpriset i litteratur även enligt experter på kultursidor som många faktiskt känner till. Och eftersom han är den som flest människor har en relation till så VILL vi kanske att han ska vinna just av den anledningen. När nog många spelat på honom sänks hans odds ytterligare varpå DN skriver om det ännu mer och vi får alla en uppfattning om att det är sannolikt att han vinner det i år eftersom spelbolagen delar ut så lite pengar om det skulle vara just han.
I själva verket hade det kunnat stå i stort sett vilket namn som helst där. Det är helt enkelt mest ekonomiskt att dela ut lite pengar till en stor grupp och mycket pengar till en liten grupp om en jämför med motsatsen. I det här fallet har odds väldigt lite att göra med sannolikhet. Jämför de översta på listan med de lite längre ner. De som ligger överst är mer kända än de övriga. Detta gäller med några få undantag: hur hittar Camilla Läckberg och Leif GW Persson in på listan? Och hur kan de ha ett odds som bara ger 101 gånger pengarna. Betyder det att de har 1 chans på 101 att vinna? Det är ju nästan en 10%-ig chans, eller? Nej nej nej!! Gå tillbaka till gå och läs om. När det gäller Läckberg och Persson når vi till slut allra längst in i spelandets och det rörliga oddsets kärna: det är roligt att lägga några kronor som vi kan undvara om det trots allt finns en liten chans att vi kan vinna, spelar ingen roll om den är minimal eller hundraprocentigt obefintlig.
Själv hoppas jag att Joan Didion ska vinna. Jag gissar att Nawal El Saadawi vinner. Och jag tror att sannolikheten för att jag över huvud taget hört nobelpristagarens namn förut är väldigt låg. Sen kommer jag eventuellt att spela på Murakami i sista minuten men det står jag inte riktigt för.
