Litteraturkvalster uppmanade mig igår kväll att visa mina tegelstenar. Detta är en öm punkt. Jag gillar korta romaner. 130 sidor känns som en bra längd. 350 sidor är en lång roman för mig.

Igår kväll hann jag inte lägga upp den här bilden eftersom jag skulle börja tidigt i bokhandeln i morse. Och läskigt nog så har litteraturkvalstret nästlat sig in i mitt undermedvetna för jag har gått och sneglat mot  Ken Follet och Antony Beevor och Marlene van Niekerk hela morgonen och i hemlighet önskat att de skulle bjuda över mig till sin coola crowd.

Men ja, jag har några stenar jag gillar och som gillar mig tillbaka redan:

Från vänster till höger:

1. Värmen. Alltså detta är ju inte en riktig tegelsten egentligen men det verkar som att oavsett vilken omslagsdesigner Lundell anlitar så tvingar han hen att ANVÄNDA ENORMA BOKSTÄVER vilket gör att i alla fotografier där någon syns med en bokhylla i bakgrunden så syns ALLTID någon bok av Lundell om sån finns. Stilgrepp eller Memiras nya poster boy när Christer Lindarw inte orkar mer?

2. Frukost på en främmande planet. Potatistryck av författaren kräva dessa tjocka ryggar. Denna har jag till och med rest runt med och inte lyckats läsa ens en tiondel av.

3. Aldrig ensam, alltid ensam : Samtalen med Göran Persson 1996-2006. Lång titel, lång och tjock bok. Jag tyckte dokumentären med samma namn var så otroligt fånig att jag var tvungen att läsa boken för att se om ALL denna tid som spenderades med Göran Persson verkligen bara handlat om skvaller och oförskämdheter. Det gjorde den verkligen inte.

4. Tusen svenska klassiker. Förmodligen är jag ensam om den här åsikten i hela Sverige men: det borde finnas fler såna här böcker.

5. Sylvia Plaths dagböcker. Inte lika bra som jag hoppats på men å andra sidan var jag kanske för ung när jag läste? Omläsningssugen nu ju.

6. Martina Lowdens Allt. Signerad till och med! Snälla Lowden skriv en till, du är en av få författare vars bok jag skulle läsa oavsett hur tjock den skulle vara.

7. Darth Vader.