Kan dom? Vill dom? Törs dom? Jamen såklart. Ska man få något gjort får man göra det själv. Med betoning på man.
1999 kom boken Fittstim, ett infamt brev från Österlenaren Ulf Lundell publicerades i den första upplagan och Ulfie blev kränkt och stämde Bonniers på 1000 kr. Han fick sin lax och vred om kniven när han i egenskap av författare lämnade det Bonnierägda förlaget W&W för det mindre förlaget Schultz* där han tröstade sig med att bland annat ge ut den dryga 1 kg tunga diktasamlingen/romanen/bloken Frukost på en främmande planet och dränka sina sorger i potatistryck. Hur långt ner i potatistrycksträsken han gick kommer vi aldrig få veta men vad vi vet är att 2003 kom skivan En eld ikväll och därefter har inget potatisrelaterat från Österlen skådat offentlighetens ljus.
2010 gjorde en Ulfie en The Ark och gav ut en bokskiva med namnet En öppen vinter, den här gången fick min idol (nej jag kommer aldrig sluta tjata om att hon är det) Nina Ulmaja uppdraget att klistra samman Ulfensteins egna semesterfotografier till ett omslag. Sen gammalt vet vi ju att han är ett stort fan av fotografen Christer Strömholm (hans favoritfoto av Chrille S är en bild på en död hund men den kommer jag inte länka till pga för brutal, jag kan inte se bilder på döda djur, får akut hjärtsnörp då) och även låtit sonen Joakim Strömholm fotografera flera av hans egna författarbilder och skivomslag.
*=han har nu lämnat Schultz och kilar sen flera år återigen stadigt med Bonniers.
Håkan Nesser bor även han på en plats som är mytomspunnen för sina monumentala offentliga konstverk och konsthantverksförsäljning till turister: Gotland. Där skriver han böcker om människor som är i riskzonen för att få få namnlappar klistrade på sig om de besökte Gomorron Sverige och ägnar sig åt de visuella konsterna. Hans senaste bok har ett fotografi signerat författaren själv på omslaget.
När vi får vi se dig på instagram Håkan?? Här är mina bästa nicknameförslag ifall du kör fast när du ska regga dig:
1. LochNesser
2. Hakanfrankumla
3. Dr_Klimke
4. Husbilshakan
5. Litteraturveteeren
En författare som inte bara är ett geni (enligt säkra källor) när det kommer till skrivandet är Stig Larsson a.k.a mannen som tvingade Lisbeth Salanders pappa att för alla framtid vara känd som “Menar du Sti-E-g eller Stiig?”. Givetvis begränsas inte hans talang till att skalda, hitta på superfyndiga artistnamn för att undvika tossiga förväxlingar samt att ha en kvinnosyn placerad på ett av Sveriges mest sluttande plan. Nejdå, han är även bildkonstnär och har illustrerat många av sina gamla klassiska diktsamlingar med sina pensel. Tyvärr är de svåra att hitta online så ni får försöka nöja er med dessa lite pixliga varianter som tyvärr inte gör dem rättvisa.
6 Kommentarer
Haha, jag röstar på “Litteraturveteeren” :-)
Ja den är lite för finsmakarna :) Jag tycker själv den är en bubblare faktiskt…
The Visionist-omslaget – snyggt!
Ja eller hur!! Ska tydligen vara lite guldigt folietryck, vill verkligen se den afk!
”Kriget är den goda prosans far”, hävdade Friedrich Nietzshe. Det är något som Ulf Lundell tycks ha tagit fasta på när han skrev boken ”Frukost på en främmande planet”. Titeln ”Frukost på en främmande planet” (2003) indikerar en rörelse, en förflyttning, en resa. Geografisk, tidsmässig, samhällelig och själslig. Den Mark Twainska barndomsskildringen, som styckats upp och spridits ut över de 831 sidorna är central för boken. Den idylliska, äventyrliga barndomsskildringen är skriven i kursiv stil på ett rent och vackert språk och utgör bokens ena pol, ett slags startpunkt för resan. Den fungerar också som klangbotten åt resten av bokens innehåll. Och vad är då resten av bokens innehåll? I stora svepande drag är det författarens reaktion på hur han levt och lever sitt liv, hur hans liv har kommit att utveckla sig. Det är även författarens reaktioner på hur samhället (Stockholm, Sverige, världen) sett ut och hur det har kommit att utvecklas och se ut nu. Allt avhandlas; inget ämne är för litet eller för stort. Och allt avhandlas med benhård subjektivitet. Texten genomsyras av vrede och frustration och den vreden och frustrationen tycks ha skapats ur det enorma glapp som finns mellan bokens båda poler; pojken och hans barndoms värld – den vuxne mannen och hans värld. Men boken rymmer även sköra kärleksdikter och på slutet en vindlande vision/förhoppning (även den skriven i kursiv stil) om att minnet av barndomens värld ska kunna användas som positiv överbryggande kraft för att lämna nutidens kakofoni, försonas med samtiden, och gå vidare med nya ögon.
Stilmässigt så utgör innehållet i ”Frukost på en främmande planet” ett konglomerat av skilda slags texter, till formen mestadels dagboksliknande poesi – både personlig och samtidskommenterande som i sitt uttryck kan placeras in någonstans mittemellan Lars Noréns dagbokspoesi, Stig Larssons sakliga poem och Göran Palms lyriska Sverigeepos.
Genremässigt har ”Frukost på en främmande planet” kallats för den första ”bloggboken”. Andra har jämfört boken med personer som James Boswell och Samuel Pepys dagböcker där till synes allt som skedde i deras liv inklusive sexlivet var tvunget att dokumenteras så naket och uppriktigt som möjligt.
Den här bokens styrka består i författarens expressiva livsnärvaro i texten; det dionysiska förhållningssättet till livet, till konsten, till sexualiteten. Den oerhörda närvaron i språket gör att man som läsare efter ett tag sveps med eller sugs upp i författarens värld och börjar tänka som författaren. I boken finns en stil och en ton som vitaliserar alldeles oavsett argumentens bärighet. Det är själva den anda som genomsyrar orden som är det bärande och som gör mig som läsare både fascinerad och upprymd.
alrighty then…