“‘Att läsa är att dra sig undan’, sa sir Kevin. ‘Att göra sig otillgänglig. Det skulle vara mindre problematiskt om själva sysselsättningen vore mindre…självisk'”
Vår svenska kungs märkliga möte med pressen efter att Den motvillige monarken gavs ut för några år sen gör den svenska titeln ännu bättre. Efter att ha läst Alan Bennets roman önskar jag att skvallerpressen kunde rikta in sig på de majestätliga bokhyllorna och nattygsborden istället för de olika sängar som kungen sägs ha besökt. Jag minns fortfarande min besvikelse över den här bilden. Det är väl snobbigt av mig att säga det, men tänk om vi fått se Kungen med en hundörad Alice Munro-pocket, precis som Bennets Queen Elizabeth II, istället.
Allting börjar med att den Engelska drottningens berömda hundar skäller på en bokbuss nedanför slottet. Drottningen som är en pliktmänniska har alltid läst böcker för att det hör till. Hon är beskyddare av bibliotek över hela landet men har innan sitt besök i bokbussen trott att böcker innehåller bokstäver, text, meningar. Hon upptäcker att de istället är fyllda av människor, livsöden, tankar och känslor. Hon lierar sig med en bokälskande köksarbetande hovanställd som hjälper henne med de första stegen.
“Han var beläst till en viss gräns, men han var till stor del självlärd och hans bokval bestämdes i hög grad av huruvida författaren var gay eller inte.”
De första sidorna tycker jag är lite fåniga och jag börjar förbereda mig på hur en “kul idé” till en bok blir ett pinsamt genomförande. Men eftersom boken var en present från Sagas bibliotek, vars smak jag litar på, så var jag övertygad om att det skulle vända vilket det snabbt gjorde också.
Boken går från att vara lite lustig till att vara rolig, till att beskriva ett känslomässigt uppvaknande. Delar som varit nedsläckta i den läsande Elizabeth blir upplysta. Äntligen kan drottningen röra sig som en jämlike bland sitt folk genom litteraturens karaktärer vilket förändrar hennes dagliga liv. Det är skrämmande att tänka på att ett så dyrt och respekterat ämbete som kungahusen fortfarande är i många länder är så totalt frånkopplande från världen och andra människor om man tänker på de konkreta vardagssituationer som uppstår. Det är så sorgligt att läsa om människor oförmåga att prata med drottningen. Och människorna som hon lever visar ingen förståelse för den samhörighet som böckerna ger henne. Alla dessa känslor av att vara frånkopplad och isolerad är givetvis lätta att känna igen sig även om det för en drottningen blir absurt i vissa situationer:
“[…]medan drottningen varit inne i överhuset hade vagnen sökts igenom av hundar och säkerhetstjänsten hade konfiskerat boken. Den hade förmodligen sprängts, trodde han. ‘Sprängts?’ sa drottningen. ‘Men det var ju Anita Brookner’.”
Det är en rolig bok, men inte bara rolig, jag blir berörd och lite ledsen för E-2:s skull. Framför allt kommer jag aldrig mer kunna se en bild av henne utan att le och fantisera om vad hon har för pocket i sin handväska.
Ordfront 2008
(på engelska som The uncommon reader 2007)
ISBN: 9789170374593 Sidor: 124
Översättning: Sofia Boda
Omslag: Patrik Lindvall
Pocket: Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl, Via Godhandling
Finns den på ditt bibliotek?
4 Kommentarer
Jag älskar denna bok! Ordet LÄSKMUSKEL har följt med den sedan jag läste den för nästan två år sedan. ett jätte bra ord att använda när man pratar med barn om läsning och att man måste träna sig för att bli en bra läsare :)
Haha! Ja det är ett bra ord. Och precis som med all träning är det ju extra bra med en personlig tränare, som du t,ex :)
Är det här din bästa böcker-om-böcker-bok? Eller har du någon annan?
[…] Boktjuven; Marcusbiblioteket och Underbara […]
[…] som skrivit om boken: Marcusbiblioteket, Pocket pocket pocket, Endast […]