Lisbeth Salander är inte bara råcool person – vars filmer fått mig att nätbutiksgoogla svarta huvtröjor och skinnjackor (faux leather of course) de senaste dagarna då de gick på tv – hon är också en missförstådd individ med missförstådda tatueringar.
Jag började gräva i de mystiska kroppsdekorationerna efter att jag lagt märke till att de amerikanska utgåvorna av Millenniumtrilogin inte stämde överens med den amerikanska filmen eller de svenska filmerna. Bokomslagen skiljer sig åt på två sätt:
- tatueringen kryper högre upp på varje omslag
- tatueringen på omslagen är mycket mindre än i filmerna
Punkt 1 får vi nog helt enkelt anta är en omedveten PSD (Photoshop disaster).
Punkt 2 är lite mer komplicerad. Är det olagligt att omslagstillverkaren unnar sig lite kreativ frihet? Jo, i det här fallet är det faktiskt det.
Till att börja med måste vi gå igenom böckerna och se vad vi får veta om tatuerings utseende och betydelse. Det är okej att skumma här, jag har strukit under de viktigaste beskrivningarna.
Män som hatar kvinnor:
Hon hade en 2 centimeter lång tatuering av en geting på halsen, en tatuerad slinga runt biceps på vänstra armen och en annan runt ankeln. Vid de tillfällen hon haft linne på sig hade Armanskij också kunnat konstatera att hon hade en större tatuering som föreställde en drake på skulderbladet.
Han tittade ned på draken som sträckte sig över hennes rygg, från det högra skulderbladet och ned till skinkan. Han räknade hennes tatueringar. Förutom draken på ryggen och getingen på halsen hade hon en slinga runt ena ankeln, en annan slinga runt biceps på vänster arm, ett kinesiskt tecken på höften och en ros på vaden. Med undantag för draken var tatueringarna små och diskreta.
Flickan som lekte med elden:
Under tiden på kliniken i Genua hade hon även avlägsnat en av sina nio tatueringar – en två centimeter lång geting – från högra sidan av halsen. Hon uppskattade sina tatueringar, mest av allt den stora draken från skulderbladet till skinkan, men hade ändå fattat beslutet att göra sig av med getingen. Orsaken var att den var så synlig och iögonenfallande att den gjorde henne lätt att komma ihåg och identifiera.
Hon betraktade sig själv en lång stund. Hon granskade sitt kantiga skeva ansikte, sina nya bröst och sin stora tatuering på ryggen. Den var vacker, en lång slingrande drake i rött och grönt och svart som började på skuldran och vars smala svans fortsatte över högra skinkan och slutade på låret
Det blev liksom prestige att ha boxats med Lisbeth Salander. Det var som att slåss med en bålgeting. Vi kallade henne faktiskt för getingen och hon blev som en maskot i klubben. Jag tror att hon tyckte om det,
för en dag kom hon till klubben och hade tatuerat en geting på halsen.
Luftslottet som sprängdes
Den där draken du har tatuerad … jag har inte sett hela tatueringen, men jag konstaterar att den är väldigt stor och täcker en stor del av din rygg. Varför skaffade du dig den?
Jag skaffade den av ett privat skäl som jag inte vill berätta om.
Han konstaterade att draken täckte ett område på den högra sidan av ryggen. Den började på skuldran långt uppe vid axeln och slutade med en svans en bit ned på höften. Den var vacker och professionellt gjord. Den såg ut som ett riktigt konstverk.
Är dina tatueringar ett utslag av självhat?” undrade hon.
”Nej”, sa Lisbeth Salander
Så vad är problemet?
Generellt sett hatar jag omslag som försöker illustrera hur karaktären ser ut. Det formar läsningen så otroligt mycket, och dessutom är det sällan bra illustrationer. Men ska det vara bilder av karaktären på omslaget får det ju åtminstone vara faktamässigt korrekt, eller hur!?
Vad vi får veta från de olika böckerna om draktatueringen stämmer inte alls överens med omslaget.
Bok | Bokomslag | |
---|---|---|
Färg | Röd, grön, svart | Svart |
Placering | Höger skuldra | Vänster skuldra |
Storlek (baserat på proportionerna och Lisbeths Salanders längd i böckerna (ca. 150cm). |
Från höger skuldra ner till låret = ca.75 cm | ca. 9cm bred, 10cm hög |
Men beror inte bara detta på att omslagsdesignern inte hinner läsa böckerna alltid eller att det helt enkelt bara är enklast att ta random bildbyråbild och sedan slarvigt klistra dit en bildbyråbild på random draktatuering? NEJ, detta går djupare än så, och det är det som är så himla provocerande. Jag är övertygad om att det amerikanska förlaget har ansträngt sig för att göra Lisbeth Salander mer harmlös för att kunna marknadsföra böckerna enklare till en masspublik där många kanske skulle tycka att det var Lite Väl™ att ha en gigantisk draktatuering som täckte större delen av ryggen. Det amerikanska förlaget har enkelt förminskat Lisbeth för att nå sina egna syften! Känns det igen från mäns beteende i en viss deckartrilogi?
Jomen det ska jag göra Micke, sluta se så skeptisk ut.
Som alla Lisbeth-fans vet så betyder varje tatuering mer för henne än bara en utsmyckning.
- Efter en av våldtäkterna gör hon en tatuering på sin ena överarm.
- Efter att fått smeknamnet “Getingen” av grabbarna på Paola Robertos boxningsklubb tatuerar hon getingen som hon sen även bär som hackeralias (Wasp).
- Draken är förmodligen gjord som en påminnelse om att hon tänt eld på sin pappa, något som gjorde ont men som var nödvändigt för att skydda sin mamma.
Att plötsligt ändra på den mest centrala tatueringen är att gå in och börja ändra i Lisbeths historia.
– Men men men, det är ju BARA ETT BOKOMSLAG som de ändrat, säger en stammande och fortfarande skeptisk Mickey Bee och alla hans prenumeranter i kör.
FEL FEL FEL! Det amerikanska förlaget har även gått in och raderat ut spåren av den stora tatueringen i själva översättningen!
She did not log off until around 2:00 in the morning. She went into the bedroom and undressed, flinging her clothes over a chair. In the bathroom mirror she looked at herself for a long time, examining her angular, asymmetrical face, her new breasts. And the tattoo on her back—it was beautiful, a curving dragon in red, green, and black. During the year of her travels she had let her hair grow to shoulder length, but at the end of her stay on Grenada she had taken a pair of scissors to it. It still stuck out in all directions.
Först vid tvåtiden kopplade hon ned sig. Hon gick ut i sovrummet och klädde av sig och slängde kläderna över en stol. Sedan gick hon ut i badrummet för att tvätta sig. Hörnet närmast entrén hade speglar i vinkel från golv till tak. Hon betraktade sig själv en lång stund. Hon granskade sitt kantiga skeva ansikte, sina nya bröst och sin stora tatuering på ryggen. Den var vacker, en lång slingrande drake i rött och grönt och svart som började på skuldran och vars smala svans fortsatte över högra skinkan och slutade på låret. Under det år hon rest hade hon låtit håret växa till axellängd men sista veckan på Grenada hade hon en dag tagit fram en sax och klippt håret kort. Det spretade fortfarande åt flera håll.
Först försvinner de långa speglarna som skulle göra det möjligt att se en stor tatuering, tatueringen som på svenska är “en lång slingrande drake” blir “a curving dragon” på engelska och därefter försvinner hela beskrivningen på exakt hur lång den är. Därefter försvinner Mickes skepsis från hans ansikte lika snabbt som värdigheten och anseendet hos alla inblandade i den amerikanska utgivningen av Millennium-trilogin.
Jag vet inte vad ni tror, men jag tror att Lisbeth hade velat säga ungefär såhär* till dem:
*=i nästa inlägg dyker vi djupare ner i filmtatueringarnas värld och ställer frågan: hur kan en film med en budget på 90 miljoner dollar glömma bort att anlita språkkonsult med basala kunskaper i särskrivningarnas vara eller icke vara?
10 Kommentarer
Hallå! Du släpper väl det inte här? Läsarna blir ju lurade. Jag står bakom dig och hytter med näven. Nu vill vi veta hur översättningen kunde bli så som den blev. Vem har godkänt detta?
Jo jag hade nog tänkt släppa det… tycker du jag ska grilla dem?
Ja!
Alltid roligt när boblmaf blir blodtörstig!
Grävande bloggreportage, fantastisk research!
Tack Maggan, vad kul att du orkade läsa hela, jag är alltid lite orolig att folk inte ska orka läsa hela.
Jag tycker definitivt att du ska grilla någon!
Hahaha blodvittring!
Herregud, ett inlägg lika grävande och djuplodande som värsta kandidatuppsatsen! Och DESSUTOM SJUKT INTRESSANT! Du skulle lätt kunna ha det här som ämne för en forskningsstudie! DO IT!
Men åh tack!! Ja det är lite märkligt att gå in och ändra i verk på det sättet men jag kan inte komma på annan anledning än marknadsföring. Har du nån teori kanske?
Får jag avsluta studien med lika grova svordomar i gif-format så är jag på!