Film + TV

Hubbotar, HeLa & Hanna Fahl

Skönjer ett tema i min kulturkonsumtion just nu. Läser Den odödliga Henrietta Lacks och plöjer Äkta människor på SVT Play. Jag tänker mycket på frågor som vad är liv och vilka etiska problem finns kring medicinsk och teknisk forskning. Det är också väldigt överraskande att se en scifiberättelse i en sån svennigt realistisk miljö och inte försöka göra ett framtida Sverige typ år 2132. Jag tyckte trailer var för djävla dålig när den gick på TV så jag är positivt överraskad.

Tycker det är kul att det dyker upp lite referenser i Äkta människor med litteraturanknytning. T.ex. får jag för mig att Andreas Wilsons karaktär är döpt efter Leo Kall i Boyes Kallocain (något som stärks av att Hannah Fahl parafraserar en Boyedikt i en text om robotar). Isaac Asmiov som skrivit mycket om robotar, den mest kända är väl I, Robot som filmatiserats med Will Smith, är närvarande i hubbotarna där de Asimovska reglerna finns implementerade. En lite märklig referens är att en hubbot heter Flash och en annan Gordon. Det är ju en solklar referens till den gamla superhjälten men jag undrar varför, den handlar väl inte robotar?

Planerar även att åka och träffa Edward Furlong snart på Scifiworld!

Ungdomskultur

Två nya jättebra och väldigt roliga filmer som båda har gemensamt att de handlar om ungdomskultur på ett eller annat sätt: This must be the place med Sean Penn i huvudrollen och Young Adult med Charlize Theron i en film skriven och regisserad av Diablo Cody och Jason Reitman som också låg bakom Juno.

This must be the place är en road movie om en gammal gothare som gillar pilota och är duktig på smink, han är ekonomiskt oberoende, deprimerad och på jakt efter nazisten som plågat hans far i ett koncentrationsläger på fyrtiotalet.

Young adult är en hemvändarfilm om en författare som skrivit ett otal böcker i en populär bokserie för unga vuxna, hon är ekonomiskt oberoende, deprimerad och på jakt efter sin high school sweet heart som hon fortfarande är kär i.

Skulle vilja skriva miltals om båda dessa filmer men vill inte spoila. Så se dem för tusan om ni får chansen!

Visa mig böckerna på ditt nattduksbord och jag ska säga dig vem du är / My week with Marilyn

Michelle Williams var, som vanligt, oerhört bra i “My week with Marilyn” även om jag inte tyckte filmen var SÅ bra som jag hoppats på.

Tycker däremot om idén att begränsa en biopics berättelse till en viss tid i personens liv. Filmer där man går igenom hela livet från vagga till kista blir ofta lite löjliga, framför allt eftersom man då ofta väljer ut en eller två händelser som sedan får agera som “förklaringsmodell” för personens känslor, beteende och svårigheter i resten av filmen.

Det jag inte vet om jag gillar eller inte med My week med Marilyn är de “diskreta” klippen där man får se Marilyn Monroes nattduksbord. Givetvis är det ju alltid kul att skymta böcker på film och Marilyn Monroe älskade böcker så det är ju inte fel i sig att visa upp detta intresse i scenografin. Snarare tvärtom. Men det är sättet man gör det på som jag kan tycka är lite för förenklat.

Det blir visserligen snygga stilleben men också stilleben över det synsätt på Monroe som är själva konflikten som filmen också vill ta upp. Man förutsätter att publiken ska ha den uppfattningen som folket omkring henne hade då: att hon var en dum blondin vars enda styrka var att plocka fram en sexighet framför kameran, något som också Laurence Olivier spelad av Kenneth Branagh säger till henne vid ett tillfälle.

Man nöjer sig med att göra henne till en sorts konstnärlig variant på det Fredudianska “hora/madonna-komplexet“. På dagarna levererar hon sexig och glättig underhållning framför kameran eller spelar dum framför sina fans, på nätterna ligger hon och dricker drinkar och knaprar tabletter och gråter och läser tunga författarskap. Och aldrig skall de tu mötas… eller?

I stort varje bok som skymtar förbi går att identifiera även om vissa kräver ett antal tuffa googlingar (har hittills identifierat Bernard Shaw and Mrs. Patrick Campbell, their correspondence och  Selected Letters av D.H Lawrence, resten jobbar jag på).

Eve Arnold fotograferade den berömda bilden, när Monroe läser Odysseus, omkring den tid som filmen spelades in så det går självklart att försvara sig med att valet är historiskt korrekt. Däremot kan jag känna att jag blir lite underskattad när Monroe i sina drog- och alkoholdimmor ändå ska ha sinnesnärvaro nog att ständigt arrangera sin kvällsläsning så tjusigt med framsidan uppåt att jag som betraktare ska förstå att det går ju faktiskt att vara snygg och smart på samma gång.

Paus för att utbrista i ironisk chock.

Jag säger inte att det faller platt, verkligen inte, men det står och balanserar på en skör tråd. När man ställer en pillerburk OCH ett drinkglas på ett nummer av tidskriften IDEAL HOME på nattduksbordet hos en skådespelare som kommer från ett “trasigt hem” får man balansera noga noga så att man inte skriver läsaren på näsan.

MEN! Trots dessa funderingar kring böckernas roll som scenografi i hopp om att kunna visa upp den mer komplicerade kvinnan bakom masken så blir jag ju givetvis sentimental av tanken på att Marilyn Monroe kanske, precis som jag och många andra, kunde hålla ångest på avstånd en liten stund, ägna sig åt lite verklighetsflykt som i bästa fall gör en lite mer empatisk och bildad och  känna att man i ens mörkaste stunder i alla fall har en vän som man alltid kan lita på: litteraturen. Och då spelar det inte spelar så roll att man har RÄTT böcker på nattduksbordet utan att det faktiskt ligger några där.

Babelpremiären

Jag var inte inbjuden till “minglet” efter BT:s Debutantprisgala igår vilket i sig är en skandal. Jag körde hem direkt efteråt och lyssnade på P1 i bilen som sände något program om dödens ofrånkomlighet följt av sjörapportens alla observationer. Ändå, eller kanske just därför, känner jag mig bakis idag. Demoner i kroppen och hjärnan och en käke som låser sig och gör ont. Blanketter som ska fyllas i och skickas till akassor och csn och arbetsförmedlingar.

Jag är dock psyched inför Babelpremiären med Jessika Gedin den 7:e mars! Hon går ut hårt och redan nu har Babel lagt ut scoopet att Per Hagman ska börja jobba på en bar i Göteborg! Äntligen en anledning för mig att börja dricka mer alkohol!

Han kommer säkerligen prata om nya jobbet, falkar, Frankrike och nya romanprojekt i första programmet som han gästar.

Uppesittarkväll framför TV:n måndag sjunde mars 22:15 alltså folks!

http://svt.se/2.176451/1.2719325/per_hagman_och_sverige_i_varlden

Nu får det vara nog med optimism och framtidstro, jag återgår till mina bokreafynd och krämpor.

Väl mött
/ Argan

Young Adult

Riktigt sugen på filmen Young adult med Charlize Theron i huvudrollen som författare i just unga vuxna-genren. Trailern är väl ganska slätstruken men det tycker jag att alla trailers är nu för tiden. Jag hoppas den ska vara lite som Juno; rolig och sorglig och smart.

Känns som att det var länge sen det kom en film om författare som var särskilt bra så jag hoppas extra mycket på denna!