Film + TV

Brev till Yves – Pierre Bergé

Att leta upp den här boken på bibliotekets Lz-avdelning (biografier) fick en symbolisk och lite sorglig symbolik. Boken står inte under B som Bergé utan under S som i Saint Laurent. Vem är Pierre Bergé? Han var under lång tid VD för företaget YSL som han skapat tillsammans med sin partner Yves Saint Laurent som var modehusets designer.

Visst är det därför man läser boken. För kontexten. Mannen som stod YSL himself närmast.

Isället för en avslöjande och privat 350-sidig biografi med ett vackert porträtt av de båda på omslaget och full av kändisar, skandaler och modehistoria som förmodligen skulle sålt multum världen över ger han ut en sparsmakat formgiven brevbok på 127 sidor. Det är värt att respekteras. Men några brev till Yves känns det aldrig som. Möjligtvis brev OM Yves, till en tänkt läsare.

Det är en lättläst och ganska lyxig upplevelse som ger en allt ifrån våndor kring den stora auktionen, minnen från Marrakech, hans egen roll som den som möjliggjorde konstnären Yves Saint Laurent skapande osv. Fina fragment från ett helt liv. Det som borde redigerats bort är alltför många stycken med formuleringar som t.ex. “Chanel gav kvinnan frihet, du gav henne makten”. Det känns som något man skulle hitta i en museikatalog. Det känns för konstlat, inte som något man skriver i ett brev.

Däremot finns det nog många detaljer i boken som gör den läsvärd. När Bergé vägrar låna ut sin Warhol-tavlor eftersom en museiintendent försöker “förklara” Warhols konstnärskap för Bergé (Bergé och Saint Laurent var nära vän med Andy Warhol). När han oförställt skryter om det beröm för sin goda inrednings- och konstsmak som hans Yves vid ett sällsynt tillfälle gett honom. När Bergé beskriver hur svårt det är att sluta någons ögon efter att den dött och hur vårdpersonalen hjälper honom med detta.

Ofta hamnar Bergé i klichéfyllda utläggningar om känslor som generaliseras så mycket att det inte berör ett dugg. På nästa sida kan han berätta om hur han ljugit för sin partner om hur sjuk han faktiskt var innan han dog.

Några brev är det inte. Boken saknar uppenbart en redaktör som kunnat stryka rader med orden “minns du” där bl.a. Bergé påminner Saint Laurent om vad hans hund heter trots att Saint Laurent älskade sin hund mer än sina vänner.

Oavsett hur ojämn boken är den läsvärd. För att den innehåller fåfänga och hävdelsebehov trots alla framgångar Bergé nått. För att den är uppgiven trots att den försöker förmedla styrka. För att den i sina bästa stunder blir en bildad aristokratisk Seinfeld med formuleringar som t.ex:

“När vi skulle sprida din aska i Rosengården vid Villa Oasis var det vackert väder. Somliga tyckte till och med att det gick an att komma sommarklädd. Men det är en annan historia.”

Vill man läsa den här rekommenderar jag dock att man tittar på den fantastiska dokumentären Yves Saint Laurent – L’amour fou först. Gillar man dokumentären är boken ett fint extramaterial för den som vill snöa in.

Lind & Co 2011
ISBN: 9789174610499 Sidor: 127
Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl
Finns den på ditt bibliotek?

Who run the world? Gilmore Girls!

Fortfarande i pyjamas. Jag dricker te i fåtöljen bredvid den nyligt färgsorterade bokhyllan och Rory packar sin ryggsäck full med böcker på teven. Ångest och stress håller sig på avstånd i alla fall en stund till.

Bokomslaget – Work of art

Har du sett Project Runway någon gång? Klart du har! Byt ut kläder mot konst och vips så har du tv-serien Work of art. En grupp konstnärer, några professionella och några hobbyamatörer, tävlar mot varandra. De får olika uppgifter som ska lösas under tidspress och en jury bedömer dem senare och säger auf wiedersehen. Det finns till och med en Tim Gunn-klon som går runt och är ömsom peppande, ömsom bekymrad.

Det är skrattretande ibland. Och ganska intressant ibland. Sevärt med andra ord! Imorgon börjar den första säsongen att sändas på SVT. Låter det inte som något för dig? Nejmen kolla åtminstone på de tre första avsnitten! I tredje avsnittet handlar nämligen hela programmet om bokomslag! Orkar du inte vänta så finns det avsnittet på iTunes amerikanska butik för $1.99: http://itunes.apple.com/us/tv-season/judging-a-book-by-its-cover/id373849441?i=379139639&ign-mpt=uo%3D5

Extramaterial

Ok jag tjatar mycket om extramaterial och dokumentärer och intervjuer, ibland nästan mer än vad jag tjatar om verken i sig. Är det en bok eller film jag gillar mycket försöker jag konsumera så mycket som möjligt om den. Men sanningen att säga så är det mesta ganska dåligt. Mediokert och visionslöst.

När jag skriver det här står en roundtable-diskussion igång på min tv mellan Quention Tarantino, Brad Pitt och Elvis Mitchell. Extramaterial på Blu ray-utgåvan av Inglorius Basterds. En enda minut av den halvtimmesdiskussionen är intressant. Tarantino påpekar att det inte bara är av estetiska skäl som man bör prata “rätt” språk i filmer. Är man i Tyskland under andra världskriget bör nazisterna prata tyska och Italienerna italienska, inte amerikanska med påhittad brytning.I krigsfilmer där amerikaner infiltrerar tyska armén och alla pratar engelska missar man att extremt få amerikaner kan prata tyska på ett sätt som gör en sån infiltration möjlig. Det problemet i sig är en stor del av filmen som kom sig från tanken på hur löjligt det är med amerikansktyskan i nazifilmer. Är det värt timmar av mitt liv för att få denna måttligt intressanta (men ändock för mig nya) tanke? Självklart inte.

Det finns egentligen bara en enda film där extramaterialet är värt att betala för. Den är intressant, snyggt gjord, nyskapade, fri från inbördes beundran, fylld av konflikter och stora pinsamma egon. Självklart är den gjord av en sjuttonårig tjej! På åttiotalet dessutom, långt innan blu ray-utgåvor som lovar runt men håller tunt. Hon heter Vivian Kubrick  och filmen heter Making of The Shining. Vivian Kubrick var som tonåring minst lika begåvad som sin far var vid sin karriärs höjdpunkt efter dussintalet filmer.

Den följer med Special Edition-utgåvan av The Shining. Finns som DVD och Blu Ray.

PS #1: Apropå bra extramaterial. Den här borde göras om till kortfilm och ingå i Prometheus extramaterial. Det mesta som skrivit om Prometheus är oläsbart. Denna text är underbar: http://nojesguiden.se/artiklar/att-aterupptacka-skracken

PS #2: När ska extramaterialet på riktigt hitta in i bokbranschen? Och då menar jag på riktigt. Inte en tvåsidig intervju med förläggaren i pocketutgåvan.

Tidskriftskonst

Åh vilka fina omslag Prometheusaktuella Noomi Rapace är med på. Vill ha dessa bara för den fina formgivningen. Och för att jag just nu har Alien-feber och plöjer alla filmer på blu ray.

Times-intervjun finns också på http://www.nytimes.com/2012/05/27/magazine/noomi-rapace-arrives-in-hollywood-by-way-of-outer-space.html?_r=2&pagewanted=all men jag ska vänta med att läsa den tills jag har köpt den i fysisk form.