The hills are alive…
Idag såg jag Khaled Hosseinis Och bergen svarade för första gången som storpocket och fick en chock! EN CHOCK!
Men innan vi kommer till det lite bakgrund: när boken kom som inbunden tyckte jag att det var en fin färgskala och behagligt och snyggt med fjädrarna. Men jag började fundera på om det inte är lite klyschigt att det alltid ska vara motljus/solnedgång, silhuetter och luftperspektiv så fort en bok ska vara lite internationell (läs: utspela sig utanför Västeuropa). Jag gick hem och googlade och började samla på mig liknande mustiga omslag till ett framtida inlägg. Jag la till och med in bilderna i ett utkastinlägg att jobba vidare på:
Case closed tänkte jag men hann inte skriva klart inlägget den dagen och det föll i glömska. Men så! *mullrig musik* CHOCKEN! Idag såg jag boken i storpocketformat och märkligt nog hade människorna på omslagsbilden klonats. W.T.F?!
Jag hittade ingen digitaliserad bild av det nya omslaget på nätet i bra kvalitet och fick därför fota av det undre omslaget, i verkligheten skiljer sig alltså inte färgerna åt. Detta är helt sant även om jag inser att vissa av er som läser det här kommer tro att det är något flams på gång (flamset kommer längre ner i det här inlägget). Här finns dock en pixlig version av just detta omslag på Täby biblioteks hemsida för er som är källkritiska.
Frågetecknet kring kloning av silhuetterna är inte bara obegripligt att förstå syftet med, det är också ganska taffligt gjort. I bilden nedan syns det i cirkel 1 att hårbandet är identiskt på de båda barnen som sitter på de vuxnas axlar. I cirkel nr 2 har jag lagt dem på varandra och inverterat färgerna på den ena för att se att konturerna är identiska.
Jag fortsatte göra såna här inzoomningar på byxbenen som föll på exakt samma sätt och på det högra barnets öra som var identiskt. Case closed tänkte jag. Igen. Men när jag satt med bilden i mitt bildbehandlingsprogram och letade fler bevis började saker hända… Jag förstod att det inte var en klantig grafisk designer som varit framme. Det var faktiskt silhuetterna själva som ändrade på omslaget!!! Lite som i Toy Story-filmerna verkade det som att silhuetterna fick liv när de trodde att ingen såg på. Jag hann ta några skärmdumpar av det hela, det blir riktigt otäckt mot slutet så känsliga omslagskonnässörer varnas härmed för starka bilder:
… Read More
CSI: Bokomslag #2
1. The doves are not what they seem
Det hela börjar med duvorna. Det verkar vara någon sorts trend att slänga in fåglar lite överallt på bokomslag. Varför? Ingen vet. I det här omslaget finns tre vita fredsduvor som är fångade i en sorts stilstudie över en duvas rörelser när hen är på väg att lyfta.
För att ta såhär skarpa bilder av en fågel som flyger måste du ha en väldigt bra ljuskälla, i cirka 100% av fallen använder en fotograf blixt för att kunna fånga såhär snabba rörelser.
Alla som fotograferat på kvällen utan blixt vet att det lätt blir skakiga bilder. Det beror på att exponeringstiden blir längre, det vill säga att kamerans öga släpper in ljus under en längre tid än på dagen för att få med så pass mycket ljus som krävs för att inte bilden ska bli helt svart. Å andra sidan: när en fotograferar med blixt blir exponeringstiden snabbare. Du behöver istället för en sextiondels sekund (som du behöver på kvällen) bara ha “ögat” öppet i en fyratusendels sekund. Och då blir det skarpare.
2. Mannen i den svarta hatten
Personen i hatten med den ängsliga hållningen står bara någon meter ifrån duvorna, som vi nyss konstaterat måste vara fotograferade med blixt. Ändå blir varken hans hatt eller trench påverkad av blixtljuset. Inte heller hans skugga eller pelarnas skugga påverkas och inte heller blir någon av pelarna i valven blir särskilt upplysta. I bilden nedan har jag gjort en förenklad bild av hur ljus fungerar. I den övre modellen kommer högersidan vara skuggad, det vi kallar för silhuett. I den undre har vi ljuskällor från båda sidor och därför bildas inga skuggor alls. Men i samma bild kan det inte vara på båda sätten. Förutom just på detta bokomslag.
Slutsats: duvorna är inklippta från ett annat fototillfälle. Jag frilägger en duva och laddar upp på google bildsök. Där hittar jag duvorna i en fil från bildbyrån shutterstock och prövar att placera en bit av bokomslaget bredvid för att se om det kan vara samma duvor. Det kan det.
3. Vart är vi på väg?
Varför är det viktigt att veta vart bilden är tagen? Om inte annat för att det vore coolt att se vart det är tänkt att ljus ska kunna bete sig på det här märkliga sättet. Så att vi kan skicka dit Mulder och Scully för att utreda lite och jaga män som kedjeröker.
Donna Leon bor i Venedig. Hennes böcker utspelar sig i Venedig. Och på alla omslag finns bilder av Venedig. Så även på detta. Eftersom jag enbart känner till en enda bro i Venedig så är det där jag börjar. Jackpot direkt. På bevisbild nummer 3 är det lätt att jämföra t.ex. det närliggande husets fönster med fönstret i byggnaden på google street (canal) view.
Ett problem uppstår dock när jag ska identifiera huset som bilden är tagen inuti. Det är nämligen så att på googles vy är huset täckt i en jättelik presenning pga renovering. Jag hittar dock byggnaden efter en stunds letande. Byggnaden heter Fondaco dei Tedesch och var från början den enda plats som tyska köpmän fick verka på i Venedig. Det är däremot ingenting som tyder på att bilden är tagen i denna byggnad. Varken före eller efter renovering. Dels finns det ingen öppning med tre valv och dels är kapitälerna på pelarna i valvet inte likadana som på omslaget (inringat på bilden nedan).
Foto: Wikimedia commons
Vi får nu förklaringen på att det verkar vara en typ av ljus utanför byggnaden och en annan inuti. Det är helt enkelt två olika bilder som sammanfogats till en. Men hur ska jag hitta vart inomhusbilden är tagen? Jag måste ha ställt frågan högt för mig själv på biblioteket där jag sitter för en bibliotekarie smyger fram till mig och viskar:
– Jag vet vad du försöker hitta. Jag vet vart du kan hitta det.
Jag får inte fram ett ljud. Det är lite som när jag gick och skolan och blev nervös för att säga mitt namn under uppropet första dagen i skolan. Tänk om jag bara kommer pipa fram mitt namn, tänk om jag kommer lägga mig för högt i volym och råka skrika ut mitt namn.
Innan jag hinner säga något har bibliotekarien börjat gå därifrån. Hen vänder sig om och viftar mot mig att komma med. Jag slår ihop min laptop och tar med mig den. Bibliotekarien leder mig ner till ett magasin, dammet täcker möbler och hyllor så som kaksmulor täckte Marcel Prousts manussidor när han satt och skrev. Hen letar fram två VHS-kassetter, rullar fram en tjockteve ur ett hörn. Den är täckt av spindelväv. Jag försöker lätta upp den pressade stämningen och frågar:
– Den där är inte Sony [så ny] va?
Hon säger ingenting. Jag börjar förstå allvaret i situationen. Hon sätter i den ena kassetten och mycket riktigt: där är den. Strax innan Sean kidnappas i Ransom (från 1991 med Mel Gibson i huvudrollen) så ser vi pelarna.
Abrupt stänger bibliotekarien av. Hen sätter i den andra kassetten. Spolar fram en bra bit. Ett barn springer genom en park. Genom en tunnel jag känner igen. Jag vänder mig om för att tacka bibliotekarien som hjälpt mig, men hen är inte längre där. Jag ser klart filmen. Jag trycker på eject och skriver av titeln som står på kassetten: “Home alone 2: lost in New York”. Jag ritar dit nio stjärnor för att lättare kunna betygsätta den rättvist på imdb sen. Jag lämnar magasinet. Jag går hem och letar rätt på platsen på wikipedia. Den heter Bethesda terrace och ligger i Central Park i New York. Lamporna verkar ha bytts ut på senare år men wikipediabilden bekräftar att det är samma plats tack vare det mycket karakteristiska kaklet i taket.
Byggnadsstilen är “Italianate” som blev populärt under mitten och andra hälften av 1800-talet och tog sin inspiration från Europeisk renässansarkitektur från 1400-talet till tidiga 1600-talet. När är då den gamla handelskammaren (där fotografen bör ha stått för att ta omslagsbilden) byggd? Jo, Fondaco dei Tedeschi byggdes under första decenniet på 1500-talet. Ungefär mitt i denna epok. När är Bethesda Terrace byggd? Jo exakt i Italianatens peak: 1859-64. Det kan inte vara en slump.
Foto: Wikimedia commons
4. Och solen har sin gång (NOT!)
Det är alltså inte bara duvorna som är inklippta. Just där och då är jag beredd att ifrågasätta allt. Som t.ex. om jorden verkligen är rund och om solen verkligen har sin gång.
Det är lite svårt att se på originalbilden, därför har jag gjort den negativ, det vill säga omvänt/inverterat färgerna så att svart är vitt och vitt är svart, precis som på ett filmnegativ. Bevisbild 4 visar den primära (och förmodligen enda) ljuskällan i den här bilden och här finns det anledning att ana duvor i mossen. Om jag enbart går på erfarenhet av att fotografera så känns det som att bilden är tagen på förmiddagen eller morgonen. Eftersom vi redan slagit fast att utomhusbilden är tagen vid Rialtobron i Venedig så måste det anses vara en kvalificerad gissning att bilden är tagen på morgonen, Rialtobron är en av de mest besökta turistmålen i Venedig och där är massvis av gondoler, fotograferande människor nere vid vattnet på motstående sida, taxi-båtar och båt-bussar redan tidigt på förmiddagen. Alltså bör den vara tagen i en så arla morgonstund att inga turister gått upp men att däremot solen precis gjort det, detta stämmer även överens med den låga placeringen av solen på himlen.
Det finns dock ett problem med detta. Tittar en närmre på solens rörelse över den här platsen så är det uppenbart att solen enbart kan befinna sig på den här platsen på himlen under mitten av sommaren, och då under den tid på dygnet som solen går ner. Är det någon som tycker det ser ut som en solnedgång på bilden? Nej just det. It doesn’t make sense.
Utan att egentligen fått några svar så lägger jag utredningen till handlingarna. Vi har en exteriör från Venedig, en interiör från New York, en sol från andra sidan jordklotet och några duvor som trotsar både tid och rum. Frågan är bara om den vetskapen var värt allt jobb. Alla dessa timmar av utredning och den enda slutsats jag kan dra är att det inte går att lita på någon, inte ens ett bokomslag. Inte ens duvor.
R.I.P Marv
… Read More
CSI: Bokomslag
Jag fick typ dåndimpen när jag såg omslaget till Viveca Stens nya bok. Men likt Will Graham i serien Hannibal (som jag för övrigt verkar vara ensam i Sverige om att följa) så offrar jag nu min mentala hälsa i ett försök att återskapa vad som gick snett i omslagsproduktionen.
1. The magic light theory – En kameralins fungerar precis som ögat. Är det mörkt behöver både pupillen i ögat och linsöppningen (“bländaren”) vara stor för att kunna släppa in mycket ljus, är det väldigt ljust så blir pupillen och linsöppningen mindre för att inte släppa in för mycket ljus. Om du har en väldigt stark ljuskälla (typ en brinnande stjärna a.k.a “solen”) och ställer ett föremål framför den, typ en segelbåts mast så kan du antingen ta en bild där masten blir helt svart i silhuett och bakgrunden blir korrekt återgiven med alla dess färgskiftningar i himlen och detaljer i moln osv. ELLER så kan du få en korrekt återgiven mast men helt vit (utfrätt) himmel. Så här är det bara. Ändå pryds Viveca Stens senaste pocket om Sandhamn av en bild som är fotograferad rakt mot solen men utan silhuetter.
Brasklapp: Självklart går det att ta en sån här bild om du har en ruskigt stor blixt som lyser upp varenda mast, båt, hus, utsiktstorn och ja… typ hela hamnen i Sandhamn.
2. The magic flag theory – I Sandhamn har de tagit trivselfascismen lite för långt, det har nämligen köpt in flaggor som har EXAKT samma färg som himlen har när solen går ner. Alternativ förklaring: någon har slarvat med verktyget “Magic wand” i Photoshop som går att använda för att frilägga bilder det vill säga klippa bort saker för att sen kanske kunna klistra in andra saker. Photoshopverktyget “Magic Wand” är trots namnet inte gjord av Garrick Ollivander utan av en helt vanlig programmerarmugglare, därför brukar de allra flesta inte förlita sig så här mycket på den utan klipper ut manuellt. Det är lätt hänt att det blir lite fel annars.
3. The magic algblomning theory – Vad är det som händer här nedanför båtarna egentligen? Är det någon märklig algblomning eller en massiv oljeläcka från ett tankfartyg? Nej det är helt enkelt lite av vattnet från originalbilden som till hälften har tagits bort med trollstaven vi pratade om i punkt 2. Låt säga att någon skulle söka på ordet “Sandhamn” på Nordic photos hemsida och hitta originalbilden. Då skulle den här teorin kunna styrkas genom att placera den bilden bakom omslaget och se om algblomningens gräns är ungefär på samma ställa som kanten för originalbilden… (se illustration nedan)
4. The magic mast/sea serpent theory – Jag vet inte om det här också är ett photoshopexperiment eller om åratal av champagnevaskning i Sandhamn har lett till mutationer av ålen i havet. Något är i alla fall lite mystiskt när masterna till vänster i bild ser ut som slalomspår och masten till höger i bild är spikrak, detta trots att vattnet verkar vara mer krusat till höger i bilden dessutom.
The magic bonus theory? Mitt lokalsinne är inte jättebra men om någon som läser detta varit i Sandhamn kan du väl svara på detta: går inte solen ner i rakt motsatt väderstreck än på det här omslaget? Eller är det helt enkelt så att det är en soluppgång på bilden och att Sandhamnsbor och -turister är extremt morgonpigga och fyller upp uteserveringarna redan i ottan?
Vill du tvätta ögonen lite efter den här genomgången? Kolla då in mina favoritomslag på pinterest.com/marcusstenberg/book-covers/
