“Vi skulle se oss omkring, se hur andra gjorde och sedan göra efter. Lära oss dricka, röka, kyssas. Lära oss tolerera att pojkarna tog på oss med sina händer. Det enda vi skulle behöva göra var att gå rakt fram […]”
Tre tjejer i början av tonåren är bästa vänner och försöker tillsammans stå emot den vuxenhet som tagit deras klasskompisar en efter en. Föräldrarna oroar sig för att de fortfarande leker maskerad, att de inte växer upp. I själva verket borde de oroa sig för de fysiska och psykiska övergrepp som är deras vardag.
De hittar och tar hand om en mystisk blomma som ger dem förmågan att bli till pojkar för en stund. Jag tyckte det lät som en töntig idé men den är välskriven och trillar aldrig ner i Amelie från Montmartre-fällan. I början är det frid och fröjd i detta Genus-Narnia. De upplever att de är fria. De undviker nedsättande blickar, kränkande handlingar. På samma sätt som en mask tillåts de att leka att de är några andra. Och samtidigt våga släppa fram den de egentligen är.
Det spännande och magiskt skimrande Genus-Narnia blir snabbt en kombination av valfri Tarantino-film och Dårfinkar och dönickar. Historien drivs snabbt på fast med en avskalad och sparsmakad stil. Jessica Schiefauer vågar visa upp ungdomen som den våldsamma och fördjävliga plats den kan vara och aldrig upphör att vara för många.
Den skildrar sexualitet utan några påklistrade moralkakor tack och lov. Inte ens i de allra fulaste scenerna. Dynamiken mellan Tony och Kim hade kunnat bli otroligt klichéfylld om en sämre författare försökt sig på den. Samma gäller scenen mot slutet mellan Kim och Momo som jag tycker är otroligt romantiskt, obegriplig och logisk på samma gång. (Ni som läst får gärna kommentera vad ni tyckte! Vore kul att höra.)
Karaktärernas känslor känns väldigt välskrivna. Den är verkligen en bladvändare tack vare den tydliga rörelsen framåt i berättelsen och de korta kapitlen. Det här är en av få böcker jag läst på svenska som jag tror skulle bli en bra film. Jag föreslå att Lisa Aschan ringer upp Jessica Schiefauer ögonaböj.
Bonnier Carlsén 2011
ISBN: 9163868660 Sidor: 185
Omslag: Fredrika Siwe (inbunden), Sofia Scheutz (pocket)
Inbunden: Bokus, Adlibris, Via Godhandling
Pocket: Bokus, Adlibris,
E-bok: Bokus, Adlibris,
Finns den på ditt bibliotek?
7 Kommentarer
Oj då. Jag som tyckte den var så sjukt problematisk. Och nu gör jag det man egentligen inte får göra: länkar till min egen recension: http://wearebreathless.blogspot.se/search?q=pojkarna
Det är givetvis inte förbjudet att länka till sin egen blogg. Snarare tvärt om. Här uppmuntras det ska du veta. Det är jättekul att du har en helt annan åsikt.
Jag tänkte som du också. Det är otroligt typiska könsroller. Men den attraktionen som hon känner för Tony tycker jag beskrivs som en attraktion pojkar emellan. Den hetskulturen som finns mellan unga pojkar har jag själv varit med om när jag var yngre, att man ska driva på varandra till dummare och dummare saker, även kriminella handlingar, kan vara otroligt tilldragande, åtminstone ett tag. Bromance låter som en fånig komedi men jag tror att det är den attraktionen som finns mellan pojkar som främst skildras.
Jag kan hålla med din recension till hundra procent. Samtidigt tycker jag att det fanns ett värde i dessa extremt stereotypa könsroller. De finns ju, och de beskrivs på ett medvetet sätt även om det inte finns en uttalad quuer-röst som berättar den.
Det finns en stor skillnad på hur pojkar och flickor lär sig om sin sexualitet. När vi killar hade sexualundervisning var det alltid lite HÖHÖ med läraren medan jag jag tycker man ofta hör att “min dotter ska då aldrig…” Jag vet att du vet detta såklart men på vilket sätt tycker du man bör skildra flickor/unga kvinnor som hålls tillbaka på det här planet och inte heller kommer ur det?
En av Tonys kompisar skryter ju till och med med den förnedrande attityd Tony ska ha haft med en tjej som tagit för sig för mycket enligt honom. Den kulturen tycker jag är vidrig och den finns mellan killar och jag tycker att den problematiseras genom att visa upp den.
Samtidigt tycker jag det skildras fint hur ickestereotyp man kan vara som gay. Tony är ju uppenbart attraherad av pojk-Kim men bär inga stereotypa “gayattribut”.
Kims flickkompis är ju uppenbart attraherad av pojkkroppen Kim och har inga problem med att “bara ha sex” medan Kim har problem med det trots att hon är pojke. Att inte tjejkompisens tankar redovisas här utan att det bara är självklart för henne tycker jag är coolt.
För mig så är sensmoralen i den här boken att ALLA är fast i sina extremt cementerade könsroller. Problematiseringen tycker jag ligger i att beskriva att alla egentligen innerst inne vill ha något som inte är bundet av kön och inte heller kan nås av att byta eftersom det bara är en ny uppsättning normer som väntar dig.
Till skillnad från t.ex. filmen “Vad kvinnor vill ha” där allt blir bra bara Mel Gibson testar att måla tånaglarna ungefär som att den kvinnliga erfarenheten slutar där. :)
Jag vet inte om det blev tydligare hur jag menar men orkar du så får du gärna svara, du brukar ha intressanta saker att säga ju!!
Jag vet inte om jag tycker att det är nog att bara visa upp hur saker och ting är för att det ska räknas som problematiserande. Men så är jag ju egentligen inte målgruppen för boken heller, antar jag. Men jag tycker att hon ändå hamnar i någon sorts nedvärderande av kvinnlighet. Det gjorde inte saken bättre att jag läste nån intervju med henne där hon sa att hon, när hon skrev boken, ville göra flickorna starka så då fick de prova på att vara pojkar.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men jag tycker att det var en bra idé, ett bra upplägg till en roman, men det blev inte så intressant som jag hade hoppats på, och dessutom blev jag illa till mods när jag läste.
Jo jag börjar hålla med dig mer och mer nu när jag tänker efter och får bra argument serverade.
Det jag menade var att hon visar upp hur det kan VERKA som att de blir fria av att byta könsroll, i början, men att det bara innebär andra begränsningar efter att ha varit i dem en stund. Och att det är där problematiseringen ligger, hur de stöter på patrull. Detta tillsammans med att deras egen sexualitet luckras upp åtminstone en smula utan att det kommenteras på ett fånigt sätt. Ex. Kim som ligger med sin kompis. Kim som blir kär i en kille “trots” att hon är det själv osv.
Jag börjar dock sakta glida över till din åsikt som sagt. Kul att få lite bokcirkel här :)
Jo jag börjar hålla med dig mer och mer nu när jag tänker efter och får bra argument serverade.
Det jag menade var att hon visar upp hur det kan VERKA som att de blir fria av att byta könsroll, i början, men att det bara innebär andra begränsningar efter att ha varit i dem en stund. Och att det är där problematiseringen ligger, hur de stöter på patrull. Detta tillsammans med att deras egen sexualitet luckras upp åtminstone en smula utan att det kommenteras på ett fånigt sätt. Ex. Kim som ligger med sin kompis. Kim som blir kär i en kille “trots” att hon är det själv osv.
Jag börjar dock sakta glida över till din åsikt som sagt. Kul att få lite bokcirkel här :)
[…] Marcus Stenberg / Marcusbiblioteket […]
[…] har läst och funderat över boken. Ett urval: Pocketlover, Marcubiblioteket, CRM Nilsson, Beas bokhylla, Barnboksbloggen, Bokskåpet, Västmanländskan, Litteraturkvalster och […]