Tävling – Vinn tjärdoftande klassiker

2013/04/11 Tävling

stJag hade aldrig orkat läsa John Steinbecks debutroman om det inte hade varit för den fina formgivningen av boken. Det är en otroligt mörk berättelse som jag skrivit om här och hela boken känns som en relik från en mörk tidsera med sina obehagliga etsningar och tjärdoftande sidor. Jag gillade boken och insåg att jag verkligen borde börja läsa fler klassiker.

Så därför hoppas jag att du vill ge mig klassikertips i kommentarsfältet så lottar jag som tack ut ett sprillans nytt exemplar av boken bland er som tipsat mig.

Tävlingen pågår till lördag kväll.

 

 

Dons inferno

2013/04/09 Böcker på film och tv

Get the look book!

“Midway in our life’s journey,
I went astray
from the straight road
and woke to find myself alone
in a dark wood.”

Nu är Mad Men igång, säsong 6. Och tyvärr är så är det slut på allt det vackra modet. Nu är det sextiotal och polisonger och holy hairdos och kläder jag varken kan eller vill beskriva. Draper är fortfarande relativt konservativt klädd även om han i början av avsnittet kan ses i med skjortkragen utanpå kavajslagen (*kräks*).

Brooks-bröderna vänder sig i sin grav och det enda köpbara i avsnittet (om en nu inte har råd med Leican) är den snygga pocketutgåvan av femtiotalsöversättningen av Dante Alighieris “The inferno” som även citeras av Don(te) i början.

Och PS. Vi som aldrig blev Trekkies och lärde oss Klingon men ändå har den där besatthetsgenen i oss, se till att läsa om de felciterade/översättningsmixade inledningsraderna här:  http://bltnotjustasandwich.com/2013/04/08/the-inferno-lines-that-went-astray/

Cigarett

2013/04/06 Recensioner, Romaner

En av mina absoluta favvisar är Per Hagman. Hans Vänner för livet är på min tio i topp-lista över bästa någonsin. Jag läste om Per Hagmans debutbok Cigarett till dagensbok.com:s arbetstema och blev rätt förvånad, den är fortfarande bra men helt annorlunda än hur jag minns den. Idag publiceras recensionen här: http://dagensbok.com/2013/04/06/per-hagman-cigarett/

Liebster blog award

2013/04/04 Bloggar

Mitt första pris som bloggare fick jag av Enligt O den första april men såg det inte förrän idag för att jag varit så inaktiv på internet pga den massiva huvudvärk jag haft (som du märker kan jag fortfarande inte konstruera en korrekt mening). Jag är dock på väg ut ur huvudvärken nu och blev så himla glad för att Enligt O-Linda skickade priset vidare till mig. När en får en “Liebster blog award” kan en svara på dessa frågor om en vill och skicka vidare till 5 favoritbloggar värda att uppmärksamma. Men det räcker också att bara ta emot priset och tänka på att jag och många andra uppskattar just det som du gör. Jag vill skicka vidare det här priset till:

Sagas biblioteksom alltid har svar på mina frågor när det gäller böcker om böcker och opera och dessutom verkar hon ha läst typ allt och ger mig regelbundna boktips som fungerar varje gång.

DIY or DIE som alltid gör mig superpeppad och kreativ och bland annat inspirerat mig att göra en egen bokhylla, sänggavel och klädhängare med kattema. Dessutom litar jag oerhört mycket på hennes boksmak.

Melankolikbarn som myntat begreppet “misärlook”, har en bra blogg OCH har den absolut bästa tumblrn på hela internets.

Breathless som lyckas skriva korta bokrecensioner men ändå alltid får med allt viktigt. Hur fan gör hon? Lär mig! Dessutom är hon sjukt bra på Pinterest och den person jag vill ha som curator när jag gör min första soloshow på Moderna Muséet (ring oss Danne B!).

Nobelprisprojektet för att hon läst ALLA nobelpristagare i litteratur och borde lära sig att skryta mer om detta och inte vara så blygsam och så för att hon verkar ha exakt samma humor som jag.

Här är mina svar på enkäten som följer med Liebster blog award:

Vad ville du bli när du var liten? Först hockeyproffs, men jag var för vek och saknade tävlingsinstinkt. Sen snowboardproffs eller journalist men vågade inte satsa på något av det. Sen författare och fotograf och de sysselsättningarna har jag väl inte gett upp helt i alla fall. 

Vad är du idag? Studerar upp mina sista CSN-pengar på fotohögskolan i Göteborg. Precis blivit timmis/vikarie på Pocket Shop.

Vart vill du helst resa? Jag skulle vilja bila i Amerika med min sambo. Jag skulle vilja åka på en weekend till Paris igen. Jag skulle vilja åka till platsen där Twin Peaks spelades in. Jag skulle vilja åka till Kiruna mitt i vintern. Men egentligen tycker jag det är ganska jobbigt att resa, blir åksjuk, gör av med reskassan för fort och får oftast hemlängtan direkt.

Var ser du dig själv om fem år? Jag hoppas att jag jobbar med att skriva eller något som har med fotografi eller konst att göra och att jag kommer trivas så mycket på Pocket Shop att jag jobbar där också. Men just nu är jag i en sån svacka med mitt självförtroende att det känns som att jag kommer gå på soc eller vara sjukskriven eller nåt sånt om 5 år.

Rött eller vitt? Har just nu en fantasi om att inreda ett rum i lägenheten som The Black Lodge i Twin Peaks så idag svarar jag “sammetsrött”.

Sommar eller vinter? Vinter vinter vinter. Jag älskar snö och jag älskar mörker. Det enda bra med sommaren är att man kan ha finare kläder och skor, annars är den tråkig.

Skog eller hav? Hav! Stormigt som i en bok av Tove Jansson. Och jag inomhus med proppfyllda bokhyllor och utsikt över det.

Vad gör dig ledsen? Typ allt just nu. Thanx to KBT börjar jag komma i kontakt med mina känslor. Men oftast har det att göra med att människor är burdusa, cyniska och/eller otrevliga. Jag blir helt oproportionerligt ledsen av otrevliga människor. Och av politiska orättvisor. Eller djurplågeri. Usch jag kan inte ens tänka på det.

Vad är det bästa du vet? Plöja tv-serier med min sambo när det blivit kväll. Ha katt i knät. Spela lite Minecraft med brorsan och prata med vänner på twitter eller på mailen. Och läsa. Allt annat går bort.  

Tilltar – Pernilla Berglund

2013/04/01 Poesi/Lyrik, Recensioner

 

“Se dig över fjället, en led att följa, rastplatser,
snöfläckarna som inte smälter under sommaren.”

Jag är fast redan på förstameningen. Jag ser fram emot nostalgi. Och genom resten av Berglunds debut går isar, granbarr täcker över, en älv dånar, blåsten lägger snö i drivor, skoterspår ringlar sig.

För mig, som kan få hemlängtan till Norrbotten av en naturromantisk JOKK-reklam på tv, eller av solnedgången på en burk Lapin Kulta som någon slängt i en park jag promenerar genom, ÄR det underbart att få detta landskap beskrivet för mig på det här sättet. Men det har inget att göra med nostalgi. Tack och lov.

Jag försöker verkligen FÖRSTÅ Tilltar i början, pussla ihop den, för det verkar inte vara fristående dikter som samlats utan istället vara en historia som går igen. Det finns ett “vi”, en relation. Dikterna är små spår i snö, konkreta nog för att orka följa men lite för vaga för att veta exakt vad som gett upphov till dem, en vaghet som får en att sakta ner, ta in varenda skiftning.

“Vi gäller inte här, det är som en
lättnad. Att vänta tills jag inte längre behöver.”

Jag ser framför mig en hemvändare efter ett sprucket förhållande, som låter sig omslutas av geografin och det speciella ljuset som finns där uppe, som låter sig hållas om av det, vila ut i det. Vänta ut dagarna, vänta på att det ska komma en dag när begäret till personen eller till kärleken själv är borta eller åtminstone mattats av lite. En plats som inte är förknippad med den andra. Inte med något annat än sig själv.

Men att försöka hitta bokstavliga förklaringar till varje dikt känns torftigt. Jag läser den här samlingen på ett pendeltåg en tidig söndagskväll  Det är tomt sånär som på några få ensamåkande människor med handväskorna på sätet bredvid sig, de blundar och har hörlurar i öronen. Jag vill också isolera mig men har inga hörlurar med mig. Jag har den där söndagskänslan som gränsar mellan ångest och rastlöshet fram och tillbaka och jag känner doften av vår blanda sig med den brända lukten från tågets bromsar mot rälsen när tåget stannar till och öppnar dörrarna trots att ingen ska gå av eller på. På det här sättet blandas det inre rummet som jaget i dikterna beskriver med det yttre geografiska – något hårt med något vackert. Och det känns bra att läsa. Det känns bra att så snabbt kunna förflytta mig in i det rum som Tilltar är. Det känns mycket bra.

“En sida av mig som jag borde vågat, jag talar om en
lättnad, en ensamhet.”

Det gör mig nedstämd att tänka på att jag fortfarande kommer att kunna känna igen mitt eget liv i dessa rader även om flera år. Men jag är redan nu ganska säker på att jag kommer att återvända till Pernilla Berglunds Tilltar när det väl känns så och att jag då kommer att må lite bättre.

Teg publishing 2013
ISBN: 9197911569 Sidor: 70
Omslag: Hugo Sundqvist / Erik Olofsson
Danskt band: BokusAdlibrisVia Godhandling
Finns den inne på biblioteket?

transparent-img

transparent-img