Idag hade jag morgonpass i bokhandeln och har inte hunnit läsa en enda boksida, och snart ska jag gå och lägga mig igen inför fredagens morgonpass. Så det enda jag har ett erbjuda er idag är lite icke-bok-relaterat skryt. Jag är ju inte bara bokmal utan även fotograf. Och idag finns några av mina bilder publicerade på www.contributormagazine.com som jag tagit tillsammans med Cora Hillebrand framför kameran och stylisten Tuva Holmlander.
Idag skulle Selma Lagerlöf fyllt 155 år om hon varit odödlig som Connor “The Highlander” MacLeod. Tack och lov var hon ju inte det, för då hade hon förmodligen åkt runt i världen och huggit huvudet av folk och samlat på antikviteter istället för att skriva böcker. Å andra sidan kanske vi sluppit tvångsläsning av Strindbergs samlade verk i svenska skolor om hon fortbildat sig lite i de skotska högländerna istället för att hänga på Mårbacka…
Nåväl, innan jag trasslar in mig i onödigt många “what ifs”: det som är extra roligt idag är att Google valt att hylla Selma med en google-doodle, ni vet de där teckningarna som ibland ersätter den vanliga google-loggan när den är något extra som nördarna på Googles högkvarter tycker är värt att fira.
Tidigare har de svenska författarna Elsa Beskow och Astrid Lindgren firats i raden av författare. Här är några andra favoriter från tidigare år hämtade ur doodlearkivet.
Tog du alla? Håll muspekaren över respektive bild för att se författaren.
Ibland ges det ut böcker som är genreöverskridande på ett väldigt diskret och elegant sätt, Viviane Élisabeth Fauville är en sån bok. Den kan läsas av deckarintresserade som gillar The talented Mr. Ripley, den kan läsas av de som fick kippa efter andan över den bildade och stilige, men trasiga, George i filmen A single man och den kan sist men inte minst läsas av de som ofta skrattar när de kollar på Breaking bad.
Boken börjar med ett brott som huvudpersonen i titeln begår, därefter försöker hon undvika de konsekvenser en upptäckt skulle innebära. Det är arbetsplatsskildring (jag älskar alltid såna) och det är Parislägenheter (såna älskar jag också) om vartannat. Det är mörk humor och det är perspektivbyten i berättandet. Du-perspektiv blandas med tredjeperson och det är till en början lite obegripligt för mig, det är inte i vägen men jag begriper heller inte dess syfte förrän efter ett tag. Boken är bara 154 sidor lång och så underhållande att jag rekommenderar dig att förbereda dig på sträckläsning.
Den här boken har många av de kvalitéer som jag också tyckte att Drömbokhandeln hade: både bra skildring av känslor och tankar en har men samtidigt med en spännande handling. Det blir aldrig Hollywood-klyschigt utan håller sig på en väldigt bra nivå. Exempelvis när mötet med en chef som är lite för entusiastisk när det gäller den vikarie som skött ditt jobb när du var på mammaledighet tar minst lika stor plats i dina tankar som det mord du nyss begått.
“Ja? säger du undrande, lika inställsamt som ifrågasättande, ungefär som när man försöker överlista en patient som man tror lider av en allvarlig personlighetsstörning.
Det är Heloïse som har skapat det här projektet, jublar Jean-Paul. För att visa att vi inte bara håller på och förfular landskapet, vi satsar också på att levandegöra vårt kulturarv. Ett exempel på vår policy när det gäller hållbar utveckling, om du förstår vad jag menar.
Uppriktigt sagt så förstår du inte alls.”
Sekwa 2013
ISBN: 9789186480769 Sidor: 154
Omslag: Magnus Pettersson
Danskt band: Bokus, Adlibris
Ebok: Bokus, Adlibris, Elib
Köp via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?
Jag vet att jag skriver väldigt ofta om butiken Out of print. Jag är (tyvärr) inte sponsrad av dem men tycker de har så himla många fina saker att jag inte kan hålla mig. Deras allra senaste tillskott är litterära halsband i form av citat ur klassiker som t.ex. Glaskupan och Fahrenhet 451 samt små berlockhalsband med t.ex. Holden Caulfields mössa och karaktärer ur Alice i underlandet. De finns att sukta över här: outofprintclothing.com/shop/accessories/jewelry/
Okej, här är mina topp tio mest minnesvärda möten med författare:
10. Människans bästa vän.
Jag får boken Anna och mats bor inte här längre signerad i förlagsmonter på bokmässan och eftersom jag aldrig läst något av Helena von Zweigbergk så berömmer jag henne för hennes program om hundar som jag följt slaviskt i P1. Jag säger att jag älskar programmet och hon pausar för att titta upp: “Vad roligt, ja jag skulle vilja göra en fortsättning, jag har faktiskt pratat med PO om det, vänta ska vi se jag tror han är här någonstans. Nej, han är upptagen, men han var precis här och tyckte att vi skulle göra ett nytt program ihop och då sa vi att nästa gång får vi göra ett program om små hundar.”
Dedikation: “Till Markus /varmaste hälsningar/ Helena v Z”
9. I’m your biggest fan.
Jag ambushar Caroline Ringskog Ferrada-Noli efter ett monterprogram på Expressens scen. Och med ambushar menar jag att jag står som en panelhöna och inväntar det läge när eftersnacket med de övriga samtalsdeltagarna bakom kulisserna (läs: bakom en Expressen-vepa) är över men hon inte hunnit ta sig därifrån på väg mot nästa punkt. Jag håller boken Naturen (som jag älskar) med min vänstra hand så att jag hela tiden kan hålla min andra han torr från nervöst handsvettande ifall att hon kommer ta i hand. Mötet är kort, hon verkar förvånad eftersom det inte är boksignering på schemat. Jag säger att jag hoppas att det kommer att komma en ny bok. Hon säger att hon också hoppas det, att hon skriver på den nu. Därefter säger jag en gång för mycket att jag älskar hennes bok, stämningen blir lite stel (förmodligen mest mitt fel) och vi tackar varandra och går vidare.
Dedikation: “Till Marcus / från / Caroline Noli / (tack)”
8. Guds känsla för stil
Jag och min mamma hamnar långt fram i Schyffert/Lindström-kön för att få Ljust och fräscht signerad. Värt att veta: vi har båda råkat klä oss i svart kostym med vit skjorta.
Lindström: “Ojdå, hur ska jag signera åt er, kanske på framsidan, ska jag rita nåt, här har vi ju uppenbarligen att göra med esteter”
Min mamma: “Du tycker inte att vi ser ut som bibelförsäljare då?”
Schyffert: “Är ni från Sundsvall?”
Jag: “Nej, Kalix.”
Schyffert: “Åh nej åh nej vad fel jag hade.”
Lindström: “De pratar ju rikssvenska med oss för att vi ska förstå”.
7. Tacksägelsedagen
William Eggleston närvarar vid vernissagen på sin retrospektiva utställning på Göteborgs konstmuseum. Under invigningstalet avbryter, den kostymklädde och ständigt leende, Eggleston talaren säkert 10 gånger för att gå fram, tacka så mycket för att han fått komma hit och för att utställningen blivit så bra tack vare all hjälp han fått. Efter en stund vågar publiken skratta och det blir så kallad uppsluppen stämning. Efteråt signerar han vid museishopens lilla bokbord. Kön är enorm. Han tackar mig så himla mycket för att jag kom och verkar genuint lycklig över att jag kommit dit. Hans son tackar mig också för att jag kommit.
Dedikation: “William Eggleston”
6. För naket för moderaterna
Det är otroligt varmt under vernissagen på Anna Claréns utställning på kulturhuset i Stockholm. Åter igen planerar jag att ambusha en idol. Jag har kostym på mig vilket är helt fel klädval då jag svettas halvt ihjäl. Det enda som det pratas mer om på vernissagen än värmen i lokalerna är ryktet om att moderaterna ska ha hyrt lokalen för bara några dagar sen och då begärt att de fotografier där människor är nakna ska plockas ner, vilket också skett enligt ryktet. Ambitionerna med kostymen till trots så har jag av outgrundlig anledning valt att ta med mig Claréns bok Holding i en icakasse. Jag kommer på det absurda i situationen och går iväg för att slänga påsen. När jag kommer tillbaka så tycker min lärare (som känner Clarén) att jag ska se till att få boken signerad. Hon leder fram mig och presenterar mig. Jag får boken signerad och får också höra att några ska vidare på middag. Jag och mina klasskompisar blir också medbjudna för att ta en drink. Eftersom min kasse nu är borta blir jag killen på drinkminglet som går runt på en bar i SoFo med en bok under armen.
Dedikation: 071206 / TILL MARCUS / Anna Clarén
5. Glittering Goldie
För att få en signerad bok av Don Rosa är det nästan ett krav att vara på plats 1½ timme innan. Det var jag på bokmässan förra året och kom på tredje plats i kön. För att få en teckning ritad av Don Rosa måste du först få signaturen, sen ställa dig längst bak i kön igen och därefter kan du få en originalteckning of your choice ritad. Därefter kan du ställa dig längst bak igen för att nu få ännu en bok signerad (den första var till din bror), därefter kan du ställa dig längst bak i kön igen för att få en teckning även till dig själv.
Den drygt fyra timmar långa procedurern är dock värd det, du kommer få två kövänner som är väldigt trevliga, du kommer få prata lite med Per Naroskin och Sissela Kyle (som kallade sig själva “fans” men nöjde sig med en signatur!), och du kommer få diskutera Charles Bukowskis hat mot Musse Pigg tillsammans med Don Rosa himself. Mycket nöje!
4. Sophie Calle
Så himla stort att få ha träffat henne bara. Finns egentligen inte mer att säga. Så himla inspirerande! Jag stod först i kön på Göteborgs konsthall när hon precis fått Hasselbladspriset. Jag hade knappt några pengar alls men köpte den mindre utgåvan av Double Game, en bok som förmodligen är den bästa konstbok jag någon sett.
Dedikation: “For Marcus / S. Calle”
3. Egoboost
På gymnasiet var antologin Fittstim tillsammans med tidskriften Darling det som gjorde att jag blev feminist. Två av mina absoluta favoritromaner någonsin är Flickvännen och Alltings början. Därför tog jag bilen några mil till Kinna när Karolina Ramqvist skulle läsa där. Jag var där en timme innan ifall att jag skulle haft svårt att hitta eller varit tvunget att stanna och byta däck eller något liknande. Jag gick runt i villaområden och låtsades att jag inte hade fönstertittarsjukan. Efter en jättefin uppläsning går jag fram och köper två böcker och ber att få dem signerade. När Ramqvist frågar vad jag heter och jag säger mitt namn undrar hon om det är jag som gjort “den där litteraturlistan“. Jag typ dör. Därefter pratar vi om den bok jag inte lyckats hitta på listan. Och också om hur hon inspirerats av djur och natur i boken.
Dedikation: “Till Marcus / med tack för den fina recensionen och listan! / Karolina”
2. Två arbetarklasshjältar möts
De två längsta signeringsköerna jag sett har varit till ett av Bonniers signeringsbord. Senaste var det vid Caitlin Morans signering i höstas på Bokmässan. Första gången var när Ulf Lundell för två år sen signerade. Jag var långt fram i kön, köpte två böcker och under tiden han signerade dem förklarade jag hur jag brukade läsa om Värmen fler gånger under tiden när jag var arbetslös och bara mådde dåligt hela tiden och hur den boken hjälpte mig på något sätt. Han smäller igen boken som han precis signerat, räcker dem till mig och klappar mig försiktigt på axeln några gånger och säger: “Det är bra, det är bra.”
Dedikation: Till Marcus / Ulf Lundell / 24 – IX -2011″
1. Sexbekännelse på kommunisthotell
Efter att Lyssnarjuryns romanpris delats ut under pompa och ståt gick vi i juryn, tillsammans med pristagaren, tillbaka till baren på Hotell Gästis som är både känt och ökänt för sitt Leninbad. Jag beställer, betalar, och går och sätter mig vid ett bord. Vid ett bord en bit bort sitter någon som liknar Eija Hetekivi Olsson. Jag tänker att det omöjligt kan vara hon eftersom hon inte varit med på utdelningen. Efter en stunds velande går jag fram till hennes bord, ber om ursäkt för att jag stör, frågar om det är hon som är hon. Därefter säger jag vem jag är, att jag ingått i juryn, och att jag älskar hennes bok och att jag röstade på den som vinnare i finalomröstningen. Hon säger tack, vi skakar hand. Hennes handslag är typ 25 gånger starkare än mitt. Hon är cool som en rockstjärna. Coolare. Hon förklarar att hon inte hade en aning om att utdelningen var i Varberg, och verkligen inte visste att vi skulle bo på det här hotellet. Jag säger ursäkta för att jag störde, igen, och går tillbaka. Några timmar senare har min sambo allierat sig med Hetekivi Olsson i rökrummet och kommer och hämtar mig vid bordet. Hetekivi Olsson vill att jag ska berätta om hur jag och min sambo träffades, hur vi blev kära, om hur jag var som tonåring, om första gången jag hade sex och mycket annat. Jag berättar och avbryter mig själv flera gånger och ifrågasätter om det här verkligen är intressant. Hennes ögon lyser och hon lyssnar uppmärksamt. “Berätta mer” säger hon bara och jag berättar vidare. När baren stänger och vi blir utschasade av en väldigt ursäktande personal lägger vi till varandra på facebook och säger hejdå. Jag och min sambo går tillbaka till rummet och där visar hon det cigarettpaket hon fått av Eija. Jag ber på mina bara knän om att få paketet vilket jag får och har behållit än idag som ett minne av en väldigt märklig och supertrevlig kväll.
