Reklam & Marknadsföring

Vem är Lolita? Att läsa en klassiker eller inte läsa en klassiker…

Jag borde ju verkligen läsa klassiker lite oftare. Och när jag googlar på omslagsdesigners, ständigt på jakt efter att bli amazed av snygga bokomslag, så är det en klassiker som återkommer gång på gång med nya varianter av omslag från jordens alla hörn samt i “re-design”-portfolios som nya förmågor som vill visa vad de kan lägger upp; Lolita av Vladimir Nabokov.

Bara mängden omslag i sig borde ju göra mig sugen på att läsa boken. Tänk vilken stor litteratur det måste vara som är upphov till så mycket grafisk fantasi! Men 99% av alla Lolita-omslag gör mig bara arg, hysterisk, besviken och trött så jag sätter aldrig upp den på att-läsa-listan.

Tydligast blir det när jag hittar en sida som jämför ett Playboy-omslag med ett Lolitaomslag. Då blir det oerhört svårt att veta vad som varit tanken. I övrigt är det många trosor, ben, klubbor. Är det ett smart sätt att förhöja identifikationen med huvudpersonen Humbert Humbert eller bara exempel på den seglivande myten om att “sex säljer”?

Det enda “kritiska” omslaget jag hittar finns det faktiskt en fjäril i, den med pistolen. Även hårsnodden är ju ett ganska otäckt omslag. Men som sagt, det mesta är rätt tråkig tittning.

Det kan vara ett effektivt sätt att berätta om övergrepp, tabun, moral, sexuallagar osv. genom att beskriva dem ur förövarens/tabubrytarens synvinkel på ett sånt sätt att läsaren identifierar sig och därmed också tvingas ifrågasätta sig själv när illusionen senare bryts. “Jag identifierade mig med den här personen som sen gick över gränsen, vad säger det om mig osv.”

Nu har jag som sagt inte läst boken och vet inte om det här är något som Nabokov sysslar med i boken, men oavsett vilket så tycker jag det är märkligt att så många omslag fokuserar på den 12-åriga flickan som någon sorts sexig poster girl. Är hon inte 12 år i boken liksom? Romankaraktärer måste inte, och SKA inte heller, vara politiskt korrekta. De ska bryta lagar, döda, vara otrogna, ljuga, ha livslögner, smitta folk med elaka virus, konspirera om makt, avlyssna familjemedlemmar, tänka skamfulla tankar, hata, älska fel personer, dricka för mycket, ligga under täcket i dagar i ett mörkt rum och gråta och så vidare och så vidare.

Litteraturen i sig har jag ingen åsikt om i det här fallet. (Det kommer jag dock snart ha, jag har fått pepp på twitter om att den är läsvärd). Men jag blir lite misstänksam av alla “sexiga” omslag till Lolita. Det är ju ingen Fifty Shades-historia där två vuxna människor pratar kring varandras sexuella gränser innan de lever ut dem och där man sen kan diskutera maktförhållanden och könsroller och så vidare om man vill.

Kan en roman vara genialisk även utan begåvade läsare? Hur många har köpt Lolita genom åren och läst den som erotika?  Kommer även Moodyssons Lilja 4-ever och Wennstams Flickan och skulden få sexiga omslag om 50 år när ansökningsproverna till HDK och Konstfack ska in?

Gratis är gott / viral marknadsföring

Imorgon tisdag ger booked.nu bort en e-bok i julklapp så skynda er att bli medlem nu om inte blivit det.

Bookeds affärsidé är enkel:  när man får en ny bok går man med på att göra två inlägg på twitter, facebook eller på sin blogg om man har någon.

Jag var ganska skeptisk först till idén om att “skapa” eller “köpa” viral marknadsföring som är det begrepp alla pratar om nu (extra mycket nu efter Fifty shades of Grey-succén som inte förlitade sig på traditionell reklam över huvud taget).

Jag var rädd att jag skulle känna mig tvingad att skriva positivt för att få chans att läsa fler böcker i framtiden och att diskussionerna kring böckerna skulle bli trista eftersom alla andra också skulle tänka så. Men Booked har lyckats undvika detta genom att de varit konsekventa i att inte bara lyfta fram positiva kommentarer om de böcker som medlemmarna skriver om. Jag har själv tyckt att vissa böcker haft stora svagheter och skrivit om dessa, men de har retweetats (citerats) på twitter av @frubooked lika ofta som de positiva omdömen jag haft om böcker. Man känner sig inte köpt över huvud taget och törs såga och hylla hur mycket man vill.

Jag ska inte plåga er med ännu en harang om hur mycket jag hatar “blurbs“, men: jag är imponerad över att Booked och de förlag som anlitar dem har insett att ett “dåligt” eller “kritiskt” omdöme inte nödvändigtvis skrämmer bort läsare. Ofta dras jag själv till böcker där jag läst om något som en recensent eller bloggare tyckt varit problematiskt eller ologisk eller som de bara tyckt är fel. För oss som aldrig varit med i en bokcirkel är det här en kul inkörsport som ger mersmak eftersom ungefär 50 andra läser samma bok som dig under en månad och tycker till.