Recensioner

Döden & Co. – Lukas Moodysson

För mig finns ingen bättre poet i Sverige än Lukas Moodysson. Eftersom Lyrik-hyllan var den allra sämst besökta hyllan på min gymnasieskola var ju självklart tvungen att börja låna från den. Det blev Ondskans blommor, Sapfos fragment och en himla massa Bruno K. Öijer såklart men den jag tyckte allra bäst om var Lukas Moodysson. Jag hade hoppats att hans poesi skulle vara svår och otillgänglig men blev glatt överraskad. Aldrig hade något så bra varit så lättläst.

Har både lånat och köpt boken Vad gör jag här flera gånger, tappat bort den på någon resa eller i en flytt och köpt den igen och igen igen. Jag rekommenderar alla att köpa den på pocket och ha med sig i innerfickan!

Jag tyckte att Mammuth var en av de bästa filmer jag någonsin sett men det är med ännu större glädje jag ser att Moodysson kommer med en ny bok i början av Mars. Yippieeeeeeeee!!!!!!!!!!!!!!!!!

David Ogilvy

Hans “En reklammans bekännelser” var fantastiskt underhållande och snyggt skriven. Detta har jag skrivit tidigare om.

Har nu läst Ogilvy on advertising och är lite missnöjd för trots att den var väldigt bra illustrerad med kampanjer, både hans egna och andra och bilder på hans slott (ja jag menar bokstavligen ett slott) med uppmaning i bildtexten att om reklammän hade en bättre arbetsmoral skulle de också ha engelska slott att spendera sina semesterveckor på.

En tydlig åsikt Ogilvy har i sina böcker är att det inte finns ett egenvärde i att komma på nya kampanjer som är “kreativt” (han hatar det ordet) eller “konstnärligt” bättre eller att vinna priser om den kampanj man har fungerar när det gäller försäljning av produkt.

Tyvärr fungerar det inte i litteratur. Mycket av materialet i denna bok är för likt det i hans första. Det känns som att man tagit samma koncept och till och med ordagranna citat från den första.

Men om man ska läsa den så läs den som ett appendix till den första och framför allt då för illustrationerna och kanske hittar du några genvägarna till ditt framtida Engelska slott.

En reklammans bekännelser – David Ogilvy

Klar med Ogilvys bok nu. Väldigt väldigt bra! Egentligen skriver han inte så mycket om sina “synder” men är för det ärlig och är inte rädd för att prata om pengar, religion, kollegor, misslyckanden, knep och så vidare mellan alla sina tips om allt från layout till hur man fyrdubblar turismen för ett land.

När man läser boken tänker man ju självklart på hur en sån geniförklarad reklamproducent som Ogilvy skulle klarat sig idag. Hans teknik byggde mycket på vetenskap och undersökningar (han var typ BFF med Dr. Gallup) som ofta resulterar i text som handlar om produktens fördelar. Han sågar bland annat humor i reklam “vem köper något av en clown” och jinglar “om någon frågade mig vilken bil som är bäst skulle jag inte svara med en sång”, ungefär så skriver han och hinner också såga livsstilsreklam.

På något sätt tycker man reklam borde vara en färskvara och att Ogilvys kampanjer borde få oss att ta fram skämskudden idag men vilket företag idag hade vågat köra hans mest berömda;  “The man in the Hathaway shirt” på bilden här nedanför? (tyvärr hittade jag ingen bättre upplöst bild)

Jag tycker också att den är ett bra exempel på det som Ogilvy kallar för “tankesporre”. Bilden ska väcka något, det ska “hända något”. I fototeorin kallar man detta för punctum, taget från Barthes “Det ljusa rummet” som i stort är obligatorisk läsning för fotografer idag. Alltså något som drar in läsaren, något som lockar blicken till en, något som skaver eller är trasigt eller malplacerat, något personligt man hittar i bilden. Tittar man på de allra bästa fotografierna man gillar vet man ofta redan vad detta punctum är för en själv men man har ingen term för det.

Barbara Ehrenreich – Barskrapad

Nu har jag läst klart Barskrapad av Barabara Erenreich. Har redan skrivit om den lite men vill ändå påpeka hur emkel och samtidigt briljant den är! Ganska tråkigt skrivet efterord av Dan Andersson (inte Black Jim alltså utan han på LO) men oerhört obehaglig läsning. Genom hela boken har man ju suttit och tänk ungefär “ja usch vad hemskt men riktigt så hemskt är det ju inte här i alla fall” men jo det är det visst det i stort sett.

Är väldigt sugen på att läsa Körd av samma författare nu. Såhär står det på Bokus: Barbara Ehrenreich har skrivit en inträngande och underhållande bok om arbetslösa tjänstemäns desperata jakt efter nya jobb. Det är också en skarp vidräkning med ett samhälle där lång utbildning och erfarenhet inte är någon garanti för att kunna försörja sig. En verklighet som på flera sätt liknar den många akademiker och tjänstemän möter i dagens Sverige.

PS. Såg en kvinna på en gångmaskin på gymmet som lagt upp boken Hissad och dissad på den där lilla listen som ska hålla upp böcker och som jag härom dagen tittade på och i förundran över vilken övermänniska/sönderstressad människa som springer och läser böcker samtidigt. Jag vet inte ens var jag ska börja kommentera detta..

Evolutionen och jag kommer inte överens – Fredrik Lindström

Kallas “bekännelser” på omslaget. Såg i en intervju att han själv inte visste varför riktigt men antog att det var lättare att marknadsföra än “Dikter” eller “Lyrik”. Men dikter är det och dikterna är väldigt fina. På samma sätt som han alltid lyckas vara specifik i sin humor efter devisen; Det är roligare om man står och håller i en hallonsnitt än i en kaka, så lyckas han vara specifik i sin dikter. Både på ett roligt sätt och på ett sätt som gör att man hittar något som man känner igen och kan direkt måla upp en klar bild av något, en plats eller en känsla eller ett fenomen i samhället.

Jag tycker att Fredrik Lindström pendlar mellan det generella och det specifika på ett väldigt exakt sätt på samma sätt som han gjorde i Jag är en sån som bara vill ligga med dig. Många bonuspoäng för att boken är så himla fint formgiven inuti med vackra illustrationer och snygg sättning av text samt snyggt format på själva boken. Och ytterligare en bonuspoäng för att han var så fantastiskt trevlig på bokmässan i Atlantis monter.

Sevärdheter
När man besöker
främmande städer
bör man undvika
alla former av
sevärdheter,
akta sej noga
för guideböcker
där orden
“blomstrande” och
“medeltida handelsstad”
förekommer redan i första stycket.

Uppsök istället
det meningslösa vardagslivet
som sällan kan peka ut
sinda guldåldrar
i tydligt avgränsande epoker.
Som helt saknar
urskiljbara spår av merovingerna
och arkitektoniskt intressanta kassettak
men som är fullt av
kortsiktiga planer,
sänggavlar, disk,
tillsagda barn
som leker i kvarteret intill
och kvarglömda påsar
i bilen nere på gatan.

Människor som lika gärna
skulle kunna vara du,
på väg ut
för ett litet ärende,
fastän hundratals mil
från där du bor.

Bara titta till dem,
se att allt står bra till,
så att du sen
kan åka tillbaka
hem igen
alldeles lugn.

Och lita på att
någon en dag
tar sej tid
att åka för att
se till dej.