D’Angelo Barksdale läser The Great Gatbsy
Ett jobb jag brukar låtsas att jag har är som en av Spanarna i P1. Jag har många spaningar som rör allt från hur luftkonditionering kommer bli varje svensk medborgares egendom i framtiden till slipsnålens återkomst som en trendaccessoar.
Men jag tvingar mig att hålla tillbaka dylika spaningar i denna blogg men en har jag som rör litteratur. F. Scott Fitzgerald, en författare man måste ha en bok av i innerfickan på sin Acneduffel i vinter.
Vilka är bevisen?
Ny filmatisering (ja den går att filmatisera och ja – den första med Robert Redford som Gatsby är briljant)
Nyöversättning på Bakhåll förlag
Jäkligt snygga omslag på en engelsk utgåva som börjat säljas på pocket shop (bilden till ovan)
Och slutligen: D’Angelo Barksdales bokklubb:
Finding forrester
Filmtips för en litterär och sentimental söndag, har sett denna tiotusen gånger minst, rekommenderas å det allra varmaste. Som Will Hunting fast i the projects med litteratur istället för matte.
… Read MoreMona Sahlin – I’m still here
Vän av ordning (alltså Katrin) påpekade helt riktigt i kommentatorsfältet till mitt förra inlägg att Call of Duty Black Ops helt klart har en negativ påverkan på den här bokbloggen. Lovar därför att skärpa till mig nu några minuter innan jag fortsätter äga i Gun game-läget.
Såg Affleck/Phoenix-mästerverket I’m still here i söndags och gav helt upp idén om att skriva om hela fiktion/ickefiktion-trenden efter att ha läst forumtråden på IMDB med rubriken: I Think The HOAX is a Hoax.
En koppling som jag tror att ingen gjort ännu är den mellan filmen och Mona Sahlins avgång. Självklart har Socialdemokraterna som är stora fans av Amerikansk kultur (Sahlin Springsteen/Bodström Dunkin’ Donuts) influerats ännu en gång av hur man sköter PR i Förenta staterna. Att skaffa facebook- samt twitterkonto och starta folkrörelse på internet gick väl sådär när man jämför med förebilden Obama.
Ingen har väl missat att Joaquin Phoenix berömda Lettermanframträdande i skägg och tejpade Ray Ban blev en dundersuccé på youtube och vem vill inte glänsa lika starkt som en av de 52 i stjärnbanerets vajande flaggande (bildligt talat alltså, nu kommer jag snart till poängen innan jag nystar in mig alldeles för mycket).
Kort sagt: Sahlin gör en J.P. och låtsaspensionerar sig samtidigt som ett (än så länge hemligt) kamerateam följer hennes nya liv, hon har redan avslöjat att hon fått några “mer eller mindre seriösa” jobberbjudanden.
Hur mycket PR kommer inte Socialdemokraterna få lagom till nästa val när kultursidor/ledarsidor/bloggare ja alla skriver om filmen där Sahlin tar jobb på McDonalds (eller Mickey Dee’s som Dunkin’ Bodström säkert skulle sagt), 7-Eleven, Pizza Hut eller någon annat lite arbetarklassaktig arbetsplats där hon äntligen får jobba med att förändra folks vardag på riktigt (men som fortfarande har ett bord med insyn från gatan där D.B. kan sitta och blogga medan hans forna chef svänger ihop en decaf latte extra foam som han fått smak för i “staterna”).
Hur vet jag då allt detta? Jo en första ledtråd var valaffischens likhet med filmaffischens. Typsnitt, lite diffus oskarp känsla av utanförskap, färgstick osv. Resten är ju ganska uppenbart.
Se er om efter en inbokad talkshow inom en snar framtid. Hoppas det blir Robins, för den följer jag, men det blir säkert typ Nordegren i P1.
Dagens akademiska insnöade minnesregel
“Det är ganska enkelt att komma ihåg när Karl Marx Kapitalet gavs ut eftersom det var 100 år innan Guy Debords Skådespelssamhället.”
Nu ska vi se The September Issue som jag tidigare rekommenderat här. Kul!
Dagens akademiska kvart
Eller snarare dagens akademiska 7 timmar. Väldigt intressant kurs just nu och jag tyckte så gott som alla texter i kurslitteratur var intressanta, ofta är det ju alltid någon mossig text om någon futurist som hade en massa manifest som man måste tvinga sig igenom på engelska men nu var det annorlunda.
Dagen avslutades med följande filmer: Martha Rosler reads Vogue (se bild nedan), och en film om bland annat Sigmund Freuds brorson som uppfann begreppet Public relations metoden att tala till konsumentens känsla istället för förnuft som varit den tidigare taktiken. Grovt förenklat: “Du kommer bli lycklig i den här bilen” istället för som tidigare: “Den här bilen har den bästa motorn och de bästa vägegenskaperna.”
Och hans teorier kom bland annat från “Uncle Siggie” som vid den tiden var fattig som en kyrkråtta hemma i Wien. Självklart lanserar den då berömda, rika och hybrissmittade PR-geniet till brorson Sigmund Freuds böcker i Amerika som självklart blir guld värda precis som allt annat han rör vid och semester på hotell i Alperna blir åter igen aktuellt för Siggie inom kort (trots att han vid ett tillfälle i reklamkampanjen vägrar att skriva en artikel för tidskriften Cosmopolitan).
