Film + TV

FANS – Öppet brev till Hanna Fahl

Jag gillar verkligen reportageböcker. Dokuböcker och intervjuböcker. En av mina absoluta favoriter är Fans av Fredrik Strage där han skriver om bland annat skriver om Hamstergirls, människorna som ligger bakom klottret i portuppgången där Darin bor, den som bröt sig in hos Ace of Base-Jenny och så vidare. Mästerligt bra.

Men! Det är nya tider nu. Det finns en ny spelare på arenan. Och det är DU Hanna Fahl. Du dyker upp mer och mer i min dagliga mediekonsumtion och du verkar vara ett äkta fans av det du skildrar. Senast var det den fina artikeln om Eurocon och för bara några minuter sen såg jag din intervju med Orup på PSL där jag chockades lite av hur smidigt du fick ur Orup åsikten att Arkiv X är alla moderna tv-seriers urmoder (true that Orup) och hur lätt och ledigt du diskuterar Battlestar Galactica ena minuten för att i nästa stund ropa Yey när du får veta att Indiedrottning kommer ingå i kvällens låtlista.

Har inte hört dig i jättemånga sändningar på radio men nog många för att dra slutsatsen att det verkar som att du du klarar av alla tillgängliga format!

Har du funderat på att skriva en reportagebok? Snälla gör det. Jag tror du kan skriva om precis vad som helst. Bara kom på ett ämne!  Jag lovar att bedriva en massiv kampanj på den här bloggen och i min omgivning.

Carin Hjulström – Finns inte på kartan

Ännu en tvkändis med sitt namn på ett färgglatt omslag i de där pocketställen bredvid kassakön på ica som skriker efter uppmärksamhet tillsammans med rockbiografier spökskrivna av Neil Strauss, reportageböcker om kriminalitet, deckardrottningar och -kungar, så tänkte jag. Jag förstår inte varför jag är så himla fördomsfull, speciellt inte eftersom jag ofta gillar böckerna i de där ställen när jag väl läser dem.

Förmodligen en överkonsumtion av obegriplig lyrik och klassiker i unga år där det var ett minimikrav att författaren varit totalt alkoholiserad och/eller kliniskt deprimerad under långa perioder, helst död sen länge alternativt gått under jorden.

Idag tar jag ett steg i taget.

När jag tänker efter är det ett jävligt snyggt och fyndigt omslag faktiskt. Det förstår man när man läst drygt 100sidor.

Och det är en väldigt medryckande historia som gick snabbt att läsa, inte för att den var ytligt skriven, utan för att som Katrin sa när hon läste denna; man längtar hem till sin bok. Vi har nämligen haft lite bokcirkel här hemma, inte riktigt som i Fyra nyanser av brunt dock även om jag säkert haft några dumma kommentarer, och läst denna nästan samtidigt.

Jag tycker den här boken förtjänar all uppmärksamhet. Personligen tycker jag det roligaste att läsa om är alla journalisttermer och alla de praktiska problem som uppstår på en lokaltidning och att hon vågar lita på att det blir intressant att skildra det så autentiskt som hon gör. Oerhört bra. Sen är jag svag för glesbygdsskildringar och denna känns varken överdriven eller koketterande.

Sen är den inte helt okontroversiell när det gäller de karaktärer med invandrarbakgrund även om bokens övriga karaktärer visar visar en väldigt stor välvilja för dessa. Vill minnas att vinkeln i media kring den här boken mest handlade om att hon var känd från tv. Dumt när det finns så mycket intressant.

Kommer garanterat att läsa uppföljarboken inom kort: Hitta vilse.

PS. Triviaundring: Hjulström spelade en tjej som hette Frida i en julkalender när hon var liten. Hennes karaktär heter Frida Fors. Boken utstpelar sig i Småland, det finns en ort i Småland som heter Fridafors. Coincidence? You decide.

Genusefterlysning

Ni som läser den här bloggen vet att jag gillar bakom kulisserna-material, biografier, och dokumentärer. Såg nyligen om Lagerfeld Confidential och Born into this om Bukowski. Funderar just nu på att beställa filmen om Olle Ljungström som jag gillade mycket. Och så tror jag att jag ske om Broder Daniel-filmen snart igen som jag fick i år av Katrin. Sneglar även lite på Bruce Springsteen-dokumentären som nyss kommit ut.

Men det är mycket män alltså. In bed with Madonna har jag ju såklart sett många gånger och jag uppskattade White Diamond om Kylie Minouge som jag tycker fått för lite uppmärksamhet. Såg dokumentären om Patti Smith på Svt Play också förra veckan men i övrigt har jag noll koll på dokumentär om kvinnliga konstnärer, författare, musiker, kreatörer från övriga skrån.

Ni som har bättre koll än mig, snälla tipsa mig i en kommentar!

Fri som en flygare + Harry Potter

Bloggade inte igår tyvärr eftersom jag fastnade totalt i det första videoklipp jag filmat och redigerat med nya kameran.

Hann läsa lite grann till frukost igår dock. Tycker Per J Anderssons tematiska artikel om flygning och litteratur var bra. Jag är väldigt förtjust i att tematisera på det här sättet!

Finns tyvärr inte på nätet ännu, lägger upp länk om den dyker upp imorgon.

Bäst är dock en av bildtexterna:

“Antoine de Saint-Exupéry försvann över Medelhavet. 1998 fick en fiskare en silverkedja med Sain-Exupérys namn i näten.”

Det är som en dikt. Det är såna där meningar som får folk att skriva filmmanus.

Ni som lagt lördagens DN i pappersinsamlingen, leta upp den och kolla. Jag blir väldigt sugen på att läsa Erica Jongs Rädd att flyga som bland annat innehåller ett stycke i ett jumbojet fyllt av amerikanska freudianska psykoanalytiker. Lyckas man skriva om sånt på ett sätt som inte blir farsartat förtjänar man respekt. Hamnar på mentala att-läsa-listan.

Eftersom jag är väldigt förtjust i att tematisera på det här sättet önskar jag att de, och även alla andra tidningar, skulle ha bättre koll på fotosverige och kunnat hela vägen med detta tema. JH Engströms fotobok CDG/JHE där han bott 3 veckor på flygplatsen Charles de Gaulle har många fina fotografier som varit intressantare än en trist bildbyråbild. I stort sett alla fotografier finns här.

PS. Någon läsare som har insiderinformation/läst forumteorier om vad som händer på http://www.pottermore.com/ respektive http://www.youtube.com/JKRowlingAnnounces??????

Som ett religiös anhängare av Twin Peaks tänker man ju direkt att “The owls are not what they seem.” Jag räknar antalet ugglor. 15 stycken. Jag skriver in the “significance of the number 15” på Google och i det första resultatet på en hemsida med design från 1995 börjar första meningen: “Number 15 – The Magician – 15 is a number of deep esoteric significance…”

Jag intervjuar min bror tillika expert på popkultur, sci-fi, fantasy och såklart Harry Potter på msn:

Jag: vad kommer hända? http://www.youtube.com/JKRowlingAnnounces
Brorsan: Harry Potter är homo
Marcus: Haha, tror du det kommer hända? Att hon går ut med det?
Robert säger: Jao

Det är de hjältar vi är

Jag snöar in på Ulf Lundell just nu. Jag funderar på att läsa om Värmen men det lutar nog att låna En öppen vinter.  När Lundell intervjuas då kallas giganterna in. Malou von Sivers, Stina Dabrowski och Marie Nyreröd är några av dessa giganter som intervjuat Lundell genom åren. En Lundellintervju kräver liksom lite mer, han är inte en sån man släpar in i en rutten studio och gör en tiominutare.

Jag tycker nog von Sivers frågor är snäppet bättre än Dabrowskis i de intervjuer som ligger på youtube, men Dabrowski har ett trumf i ärmen, jag kan se detta hur många gånger som helst, egentligen är det lite dumt att bara hoppa in i slutet men okej då, spola fram till 3:20 in i klippet och känn gåshuden i nacken: