Film + TV

Lost in translation

Lite komiskt att Daniel Sjölin är textad i Babel på SVT Play men inte Karl-Ove Knausgård. Nåja jag var ändå inte så intresserad. Jag brukar ändå inte fatta såna här bokhyper förrän fler år efteråt.

Page one

Mina förväntningar på den här filmen var egentligen lite ogrundade. Jag hade hoppats att det det skulle handla om tidningen New York Times och dess journalisters vardag när det gäller nyhetsvärdering, etiska dilemman, hur intervjuer går till, hur man gör research, diskussioner om löpet osv. Äntligen en ordentligt bra dokumentär om riktig journalistik. Hard News.

NOT!

Det “bränner till” 2 eller kanske 3 gånger på en och halv timma. Totalt kanske 5 minuter är intressanta. Det bästa är de diskussioner som förs kring NBC:s reportage inifrån armén. Det är egentligen det enda intelligenta som sägs i hela filmen. I övrigt är det samma trötta snack om att på Twitter kan man publicera  nyheter mycket snabbare så alla journalister borde ha Twitter. Meeeen… å andra sidan behöver vi ju riktiga journalister som är ute i världen och verkligen gräver fram grejer och inte bara sitter på caféer med sina iPhones och reagerar. Variationer på det här temat tar upp oerhört mycket plats i filmen och det blir nästan sketchartat när en sorts mytbildning sker kring en man som blivit anställd för att han tidigare jobbat som… vänta… trumvirvel… BLOGGARE!!!!

I övrigt hinner man bekräfta en rad andra fördomar jag hade om stora tidningar som till exempel följande:

• Kvinnor har inte speciellt mycket att säga; de gråter när de får sparken, och så skriver de tvivelaktiga artiklar om kärvapen som bara ljugiga, därför är det lika bra att de inte är med så mycket i filmen.
• Alla journalister har stökiga skrivbord. Vad är coolare än att “råka skymta” en jättetjock bok av Dostoyevski i all röra för att i nästa stund ha en liten mjukisdjursmaskot eller dylikt.
• VD:n är en plågad idealist som skyller på ekonomin och beklagar sig över hur jobbigt det är att ge folk sparken, i baksätet på en taxibil.
• Den före detta missbrukande reportern som tillrättavisar de tillintetgjorda killarna på VICE med lilla gumman-argumentet att vi har minsann hållit på med Hard News i tusen miljoner år så kom inte här och mopsa upp er. Fast just det ja ett riktigt lilla gumman-bråk är det inte för alla på VICE-mötet är förstås män också.

Det finns dock en scen som ändå gör filmen sevärd eftersom den, oavsiktligt från filmskaparnas håll tror jag, sammanfattar både filmen och hela problemet i stort. En tidningsägare pratar om att man måste ge läsarna vad de vill ha, han är en business man, ingen newspaper man. En kvinnlig anställd ropar då: “But they want puppies.”

Varför man inte längre vill ha journalistik är det ingen som försöker ta reda på. Varken New York Times eller filmmakarna.

Anna och Mats bor inte här längre

Ok spoiler alert när det gäller Mad men och ovanstående bok.

Ni som följer Mad men lika slaviskt som jag vet att det finns en scen när Don och Betty träffas av misstag i det som en gång var deras gemensamma hus. Hon har glömt några grejer och och han ska lämna nycklarna till mäklaren eller något liknande trivialt och så står de plötsligt där i resterna av soma liv i det tomma huset.

Don letar fram en flaska Bourbon som han gömt bakom ett skåp och som hon inte hittat när hon flyttstädat. Hon skrattar till och de dricker en drink tillsammans i varsin plastmugg. Hans hemliga liv, drickandet, deras lögner för varandra går i stunden att fnissa bort. De känner varandra men är inte längre en del av varandras liv. De kan äntligen se att att de ändå betytt mycket för varandra och att ingen känner dem bättre trots allt.

Ett litet sånt moment väntar man på i Helena von Zweigbergks nyaste bok Anna och Mats bor i här längre. Och det är nära flera gånger. Men det kommer ALDRIG! Och det är det som också är så skickligt samtidigt som det är väldigt plågsamt. Varenda gång Anna och Mats pratar med varandra drar de samma bråk om och om igen och om och om igen. Som läsare känner man sig till slut som ett skilsmässobarn, man vill gå in och styra upp allt och förklara de olika missförstånden och förklara vad som ligger bakom. Det bästa ligger i dessa dialoger som är oerhört skickligt skrivna men endast skenbart enkla.

Har några sidor kvar nu bara. Ska bli väldigt spännande att se om de blir ihop igen eller om de hamnar i ett bourbon moment.

Slottsliv

Ny arbetsvecka. Skulle gärna suttit hemma i min paislymönstrade slips och läst morgontidningen men men…

Läser recensioner och tips för Downton Abbey-frälsta på Amazon och hittar följande mening:

“There was life before Downton, but it did not amount to much.”

Jag vet inte om det är de förtjusande miljöerna de otaliga klädbytena eller Thomas hjärtskärande ångest efter ännu ett misslyckande men jag är verkligen besatt av familjen Crawley just nu. Funderar allvarligt på att gå till någon med synska krafter och kolla upp om jag varit adel/betjänt på ett engelskt slott i tidigare liv. Fast vart hittar man såna? Känns som att det finns spådomar och hetalinjen för 19.95:- i överflöd. Men tidigare liv, vart hittar man de som kan sånt, jag frågar mig gång på gång.

Jag har en till fråga också: Någon som läst denna http://www.amazon.co.uk/World-Downton-Abbey-Jessica-Fellowes/dp/0007440413 och vet om den är någe bra eller bar så där tillrättalagt “extramaterialigt” trevlig?

SCRE4M (spoiler alert)

Tagline är: New Decade. New Rules.

Inte speciellt bra. Särskilt med tanke på att det är typ exakt samma regler som det var i de tre första filmerna. Därför måste vi ändra på detta. Här är några förslag, vad är bäst?