Citat

Piazza Cavour, what’s my life for?

Har väntat hela dagen på att få säga meningen “nej vettu jag flög ju in från Rom igår” men ingen möjlighet dök upp.

Hade textsamtal på skolan. En av kurskamraterna hade en plastgaffel i håruppsättningen. En annan en hög framför sig på bordet bestående av: en bok om zenbuddism, ett paket Lucky strike, ett nystan av ståltråd.

Jag tappade koncentrationen efter att vi dragit över tiden med en timma och läste Douglas Couplands fuck interviews-intervju med Morrissey i smyg på mobilen i hopp om att Rom skulle nämnas och att chocken mellan den eviga staden och konstskola i Göteborg inte skulle bli lika drastisk. http://www.guardian.co.uk/music/2006/mar/19/popandrock.morrissey

Har nu tagit en paus i filmen Network för att prata med Katrin i telefon, vad skönt att åtminstone vara i samma land som henne igen.

Ska se klart filmen och sen blir det sista sidorna i Patti Smiths Just kids. Vilken otroligt välskriven och imponerande bok! Finns ingen anledning att inte läsa den. Har aldrig berörts av varken Robert Mapplethorpes fotografier eller hennes musik men det kommer nog ändras nu.

Går ju inte att undvika att börja lyssna på hennes musik efter att ha läst meningar som “Jag valde kläder med samma iver som en statist klär sig inför en tagning av en fransk nya vågen-film.”

I am become death

Skriver vidare på min examensuppsats och läser därför mest mina egna anteckningar från olika texter, just nu anteckningar från läsningen av Umberto Ecos “Om skönhet”, och såklart en massa wikipedia.

Jag har beslutat att ett kapitel kommer att hamna om det sublima. Jag börjar tidigt, alltså vid ordets ursprung och därefter hoppar jag fram till Manhattanprojektet och J. Robert Oppenheimer som är fysikern som kallats atombombens fader och det blir litterärt till höger och vänster när man läser om honom.

Han använder poeten John Donne från 1600-talet som inspiration när de första provsprängningarna ska namnges och på en annan wikipediasida citerar han Veda när han i efterhand ser tillbaka på händelsen.

Ursprungstexten som han citerar i klippet, i hans egen tolkning (ja han läste sanskrit själv):
“If the radiance of a thousand suns were to burst forth at once in the sky, that would be like the splendor of the Mighty One . . . I am become Death, the destroyer of worlds.” – Bhagavad-Gita

“Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.” – John Donne 1623

Suckade vintern till våren

Har målat min vägg och lite på Anders vägg och lite på Lars vägg idag och då och då sneglat mot Mandis dörr så att ingen bär bort den.

Våran skotska curator har tagit titeln till vår utställning från en Gustaf Fröding-dikt från 1898. Bara den kombinationen borde ju vara reklam nog för att gå och se vår utställning på lördag! Första gången jag hörde titeln tyckte jag bara att den var märklig. Men nu tycker jag att den är både rolig och lysande på en och samma gång. Man kan se den som en uppvärmning inför majbrasesånger och videung. 

En vårvintervisa
“Smält min is,
låt min snö
gå i tö,”
suckade vintern till våren.

“Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker,” sjöng våren.

Veckans singel

Jag undrar om Jocke Berg i Kent också läst “Aldrig ensam, alltid ensam” där Erik Fichtelius samtalar med Göran Persson. 2005, på sidan 437, säger Persson såhär:

Det är en grotesk fixering vid person. Det kom någon mediemätning igår på hur svenska politiker syns i medierna och det var jag – och då har jag ändå inte haft någon period då jag tycker att jag har varit särskilt hårt engagerad och exponerad, men det var jag – och sedan kom ingenting och sedan kom ingenting och sedan kom ingenting…

Tyvärr sabbar Fichtelius Kent-känslan med följande: …men sedan kom Bosse Ringholm…

Något som gjorde mig rätt förvånad var att när jag googlade runt lite på om Jocke Berg sagt något om boken i intervjuer så hittade jag faktiskt denna singel som gavs ut inför valrörelsen 2006 men som de snabbt drog in efter massiva protester på kentforumet (kent.nu).

Spår: 1. Aldrig ensam, alltid ensam 2. Vy från ett torp

Även planerad att ges ut i limitierad utgåva i röd vinyl
Då med B-sidan Ensammast i Sverige

Lucas

Nu trillade poletten ner. Lukas Moodyssons roman Döden & Co. som jag just nu läser handlar om en person som heter Lucas. Givetvis får han många frågor om Lucas är Lukas i intervjuer. Han har i alla intervjuer jag sett eller läst hållit sig från att avslöja denna referens:

Boken Döden & Co. refererar till Sylvia Plaths dikt Death & Co. från boken diktsamlingen Ariel. Detta är ganska uppenbart. Vad jag däremot missat är att Sylvia Plaths pseudonym som hon använde för The bell jar (Glaskupan) är Victoria Lucas. Lucas! Subtilt och snyggt gjort tycker jag. Hoppas han inte skriver om det här senare i boken för då framstår det här inlägget mest som lite dumt. Ska läsa vidare i morgon och återkommer med en pudel om nödvändigt.

Här är Sylvia Plaths Death & Co. i alla fall:

Two, of course there are two.
It seems perfectly natural now——
The one who never looks up, whose eyes are lidded
And balled¸ like Blake’s.
Who exhibits

The birthmarks that are his trademark——
The scald scar of water,
The nude
Verdigris of the condor.
I am red meat. His beak

Claps sidewise: I am not his yet.
He tells me how badly I photograph.
He tells me how sweet
The babies look in their hospital
Icebox, a simple

Frill at the neck
Then the flutings of their Ionian
Death-gowns.
Then two little feet.
He does not smile or smoke.

The other does that
His hair long and plausive
Bastard
Masturbating a glitter
He wants to be loved.

I do not stir.
The frost makes a flower,
The dew makes a star,
The dead bell,
The dead bell.

Somebody’s done for.