För det första: Det verkar omöjligt för i stort sett samtliga recensenter att inte recensera “fenomenet” Femtio nyanser av honom när man skriver om den här boken. Det poängteras att det är övervägande kvinnor som läser och det används ord som tantsnusk och mammaporr.
Men guess what, det är främst kvinnor som läser ÖVER HUVUD TAGET (http://www.scb.se/Pages/PressRelease____192034.aspx). Så det är märkligt att man måste nämna det just när det gäller den här boken. Kan den inte få bedömas som all annan litteratur?
Om vi nu måste hitta på genrer, måste vi använda det kvinnliga könet som något sorts skällsord? Kerstin Thorvall skulle kanske också sågat Femtio nyanser. Men hon skulle definitivt blivit besviken om hon sett att vi fortfarande delar upp böcker på det här sättet.
För det andra: Bör man recensera en bok utifrån antalet sålda exemplar? Varje gång jag läser en recension så doftar det onekligen Jackie Collins-på-bokmässan-debatt anno 1989.
För det tredje: När det kommer till de unkna könsrollerna så håller jag med. Och inte alls.
Ja, det är två extremer som möts. Christian som har ALLT och sett och gjort ALLT. Anastasia, som bara suttit på sitt rum och sett dagarna gå och läst böcker (framför allt Thomas Hardys Tess d’Urberville), snubblar bokstavligen in i hans liv. Det kanske är fånigt, visst. Och Christian utformar vad som bokstavligen är ett slavkontrakt som han vill att Anastasia ska skriva på, hon som inte ens haft sex (och dessutom är så insnöad att hon blir imponerad bara av att plötsligt ha ett mailkonto). Det är inte den relationen en ser framför sig när en tänker på kärlek.
Så här långt ser vi samma sak i genusglasögonen, jag och de hårdaste kritikerna. Här ligger EL James helt klart på minus. Men efter fyra femtedelar av boken vet vi fortfarande inte ifall Ana kommer skriva på kontraktet. Kan man förhandla bort sin rättigheter, även om det “bara” gäller i sovrummet? Sin jämlikhet? Den intimitet hon vill ha och behöver? Och varför skulle hon i så fall göra det?
Dessa frågor stöter och blöter Ana i sina tankar. Och tillsammans med Christian som själv varit en undergiven och därför testat allt tidigare av det han nu vill göra med Anastasia. Anastasia låter sig aldrig köpas av de presenter som Christian kommer med. Tvärt om! Hon säger sin mening även om det tar ett tag för henne att vara lika frank som Christian. Jag önskar att jag vågade prata så öppet om känslor och sex.
Hon lyckas förhandla sig till i stort sett allt hon vill ha av förhållandet. Hon har roligt. Hon har mycket sex. Hon prövar på att leva utanför normen en stund med öppet sinne istället för att rata det direkt. Är det någon som kompromissar med sina åsikter och sin sexualitet och sina fasta gränser så är det Christian även om hans “roll” i sovrummet (och badrummet, tortyrkammaren, båthuset osv.) är “dominantens” och initiativtagarens.
Det är inte, jag repeterar: INTE ett feministiskt mästerverk, det håller jag såklart med om. Men det är heller inte en ny Pretty Woman även om i stort sett allt utom BDSM-inslagen är en karbonkopia av filmen. Den sorgsna rika mannen som sitter och spelar ett sorgligt piano på kvällen och jobbar hårt på dagen för att få allt han vill ha är mer nyansrik om man ser bortom de första intrycken.
Det må vara en unken manlig fantasi att vara den här mannen. Men det är en kvinna som skrivit den och det är den kvinnliga huvudrollen som är starkast, som sätter gränserna. Hon är ofta osäker, men hon skaffar det drömjobb hon vill ha. Hon tar exakt det hon behöver ur förhållandet med Christian, som vid ett tillfälle flyger över dussintalet delstater bara för att bli ratad.
Nej det är inte min nya favoritbok. Men jag sträckläste den och tyckte den var spännande och väldigt romantisk.
Det finns ett sorts märkligt underförstått krav på en kvinnlig huvudkaraktär att hon måste vara stark och upplyst. “Den goda förebilden” är förmodligen det märkligaste begrepp vi har att arbeta mot idag. Anastasia är svag och osäker. Hon är stark och beläst. Hon driver med sin älskades svaga sidor och hon kompromissar med sig själv. Hon leker barnsligt och hon vet exakt vad hon vill. Se, sådär komplext kan det vara att vara människa. Jag kände igen mig, både i hennes vilja att vara till lags men att också att försöka balansera mellan magkänslan som säger att något är fel och en äventyrslusta som drar åt motsatt håll.
Jag hade faktiskt tänkt totalsåga den här boken innan jag läste den. Nu kommer definitivt jag läsa del 2 och 3 när de kommer på svenska.
Självklart inser jag att kommer få betala ett högt pris för att skriva positivt om den boken Jag har redan nämnt för några att jag gillade den… mer om det i videoklippet här nedanför.
PS. Jag kommer vara oändligt tacksam för alla som röstar på mig i Seattletävlingen
genom att klicka här.PLEEEEASE!!
Femtio nyanser av honom
Norstedts 2012
ISBN: 9789113047287 Sidor: 554
Översättare: Jimmy Hofsö
Omslag: Jennifer McGuire
Danskt band (häftad): Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl, Via Godhandling
E-bok: Bokus, Adlibris
Finns den på ditt bibliotek?
23 Kommentarer
Hmm. Jag är i valet och kvalet att läsa. Är så rädd att bli superarg men så har en del vars smak jag brukar gilla skrivit positivt, som här. Det är nästan jag blir besviken för att du tycker den är romantisk, det stör mina förutfattade meningar. Har inte sett videon än men bara initiativet gör att du borde vinna :) såg en recension som är riktigt dålig i topplistan där :(
God morgon! Vad roligt att du inte bojkottar mig helt, än i alla fall.. Jag tycker det kan vara ganska bra att läsa en bok man blir arg av ibland. Varför blir jag arg på det här? Jag tror det kan utveckla ens litteratursmak/politiska åsikter mycket mer än något man faktiskt håller med om. Att reagera mot något liksom.
Om inte annat så kan man gå tillbaka till sin normala att-läsa-lista med ännu större lässug tack vare den dåliga upplevelsen man hade när man gjorde sin utflykt in i bästsäljarnas land (om man nu inte gillar den).
Det är ju omöjligt att inte läsa den här med tanken “är det här som 35 miljoner människor läser !?”. En WTF-känsla när man vet hur många bättre böcker som finns. Men jag tycker ändå att man måste bortse från det. Ja, texten är lika oredigerad och taffligt översatt som omslagsbilden är pixlig och klantigt skärpt, men jag gillade den ändå, och “trots” att 70% är sexscener. Det är det andra som är bra i den tycker jag. Och det lyckades på något sätt få mig att bortse från allt det andra :)
PS. vad nyfiken jag blir på vilken recension du inte gillade :)
Eller hur! ;)
Men är det ok Mr Grey kräver saker och À inte går med på det men ändå gillar honom för att hon skall “hela” honom?
Nu är jag hemma en sväng och dricker mitt kaffe i en jättefin mugg! Tack, är mkt glad och nöjd.
Har också tittat på filmen om “Marcus”, den är jättekul!
Nej det är givetvis INTE okej. Men det gör det inte till dålig bok eftersom jag tror många känner igen sig i det, de (ibland extrema) kompromisser man gör i ett förhållande (på gott och ont).
Ska man bo ihop för att ens partner vill? Skaffa barn för att ens partner vill? Ska man berätta om sin traumatiska barndom för att ens partner tycker det är viktigt?
Det är ju inte säkert att det är helt svart eller vitt men ofta är ju någon mer “drivande” i olika frågor i ett förhållande. Jag har gjort extrema kompromisser i tidigare förhållanden som jag tycker är ofattbara själv och jag gillade den igenkänningsfaktorn.
Mr. Grey (roligt att du skrev Mr :) ) är ju den “typiska mannen” och det kan jag tycka är trist i boken, tänk om James vänt på det på vad mycket som vunnits.. Men det finns ju inget “tvång” i boken i juridisk mening mellan dem utan rätt mycket reflekterande hos Anastasia om för- och nackdelar. Det blir givetvis mycket mer komplext när det gäller sex än till exempel att flytta ihop, men att de pratar så mycket om “kontraktet” tycker jag gör boken intressant, till skillnad från om hon “bara gått med på” allt rakt av.
När han överröser med presenter pendlar hon ju mellan att känna sig köpt och förolämpad och att känna smicker. Hon är inte blåögd hela tiden.
Papperskontraktet i boken är på något sätt det osynliga kontrakt som finns i varje förhållande om vad som är ok och inte. (monogamikrav, svartsjuka, vad man kan prata om, ömma tår, sexuella preferenser osv). Att det är uttalat och öppet tycker jag är bättre än massor av heteronormativa sexskildringar i litteratur och film där man inte säger ett knyst om sexet utan bara zoomar in gardiner som böljar i vinden.
Det lyfter frågor om att visa hierarkin som finns mellan män och kvinnor (som är dålig såklart) men också att vi är en produkt av vår omgivning även när det gäller vad man tänder på. Kan man lockas av fantasin att vara undergiven fast man inte vill vara undergiven utanför “sovrummet”. Och varför?
Jag tycker inte om Christian Grey (han tycker prostitution är ok, vilket räcker för att tacka nej om han uppvaktat mig) men jag tycker om skildringen av honom.
Nu blev jag superbabblig, förlåt, men det är jättekul att få prata om den här och jag respekterar verkligen dina åsikter och jag svänger fram och tillbaka i vad jag tycker så orkar du läsa så svara gärna med dina tankar så jag får anledning att ändra mig.
Kul att du gillar muggen. Jag är på min tredje kopp te idag med min Virginia Woolf-mugg som matchar bokhyllan :D
På vilket sätt är texten taffligt översatt, menar du? Har du jämfört den mot det engelska originalet? Borde det svenska förlaget ha redigerat och förbättrat texten?
Bra jobbat! Du har nästan fått mig att vilja läsa Fifty Shades, trots att den tillhör genren erotisk litteratur och dessutom har ett torftigt språk. Men jag tror ändå att jag avstår.
Vilken ambitiös film! Och bonuspoäng för operamusiken men skulle du inte ha valt något lite sexigare än Lakmé? Salome, kanske? Eller ouvertyren till Rosenkavaljeren? ;-) Jag röstade i alla fall på dig, även om jag är allergisk mot tävlingar som mer går ut på att man ska ha ett stort kontaktnät än att göra något bra.
Oj! Vilket beröm. Tack! Jag kan ingenting om erotisk litteratur, kanske hade jag varit mer benägen att totalsåga om jag varit det… Jag gillade den men kommer inte driva en kampanj för att folk ska läsa den. Finns för många bra nya böcker som jag ju verkligen älskar och hellre vill tvinga på folk.
Kul att du gillade filmen. Du är den första som sagt något. Jag har spammat twitter så jag började tänka att det bara är jag som tycker sånt här är roligt. Lite självuppfyllande profetia kanske…
Anledningen till att jag valde just den ur Lakmé är att Christian Grey lyssnar på den i bilen tillsammans med Anastastia Steele 2 gånger i rad.
Men jag kommer definitivt kolla upp dina tips på sexigare stycken!! Tack för briljanta tips som vanligt.
Med allt prat som varit kring Fifty Shades har jag tänkt skriva ett inlägg om att inte läsa erotik (liten överdrift, dock) men jag hinner inte ens skriva recensioner. Ditt kommentarsfält har jag dock svårt att hålla mig ifrån.
Om de lyssnar på Lakmé är ju musiken given, men det visste jag inte. Salome är ju en ganska pervers sak i operaform så “sexig” är kanske inte helt rätt ord. Ouvertyren till Rosenkavaljeren innehåller en musikalisk gestaltning av kanske åtta orgasmer.
Tack förresten för fixandet i mitt felkursiverade inlägg. Nu skippade jag kursivering, eftersom det är så omständligt på telefonen.
Jag känner mig hedrad av att du hinner skriva kommentarer här. Det är jättekul och egentligen hela poängen för mig att ha en blogg att få diskutera med smartingar som du!
(sen är det iofs kul att ha blogg för att komma ihåg vad jag tyckte om olika böcker)
Jag gillar operor med blommor i så jag ska absolut kolla upp Rosenkavaljeren. Men åtta!!! Herregud, operan ger en ju värre mindervärdeskomplex än porr.
Jag ska gå och se Trollflöjten i sthlm snart. Vad tycker du om den. Har inte läst några recensioner ännu men det stod mellan Chess i Gbg och Trollflöjten och då väljer man ju operan eller hur…
Vore kul att läsa om att läsa om att inte läsa erotik. Bra idé. Men förstår att det kan vara en stressfaktor att skriva, man vill ju prioritera läsandet liksom.
Vad läser du nu?
Och PS. Självklart fixar jag kursivering. Jag kan också bli galen på mig själv och tekniken när sånt händer. :)
Klubben för inbördes beundran och komplimenterande?
Det är ju diskuterandet som är det roligaste men mitt eget kommentarsfält är ganska tråkigt – ibland undrar jag vad jag gör för fel när ett inlägg har “lästs” 40 gånger utan en enda ynka kommentar. Ditt är däremot väldigt roligt, liksom Helena Dahlgrens.
Försökte hitta belägg för det där med Rosenkavaljeren men misslyckades skändligen. Var har jag fått det ifrån? Jag trodde inte riktigt att min fantasi var kapabel till sådant. En eller två orgasmer är vad andra kan sträcka sig till; det beror på om Fältmarskalkinnan också hinner med. Alltså inget att få mindervärdeskomplex för men åh, vad roligt om det hade varit så, det hade varit underbart att peta in det i ett inlägg om att läsa eller inte läsa erotik…
Jag älskar Trollflöjten sedan många år, trots bristen på logik i handlingen och de rasistiska inslagen; jag skrev t.o.m. mitt specialarbete på gymnasiet om den, men den här uppsättningen har jag inte sett. Kritiken har varit ganska blandad men tids nog kommer jag att gå dit. Papagena sjungs för övrigt av en jag gått på operautbildning med. Fast Chess är inte så dum den heller. Jag går på alldeles för få föreställningar nuförtiden, tyvärr. Men att göra sig den extra resan till Stockholm?
Just nu läser jag Själamakerskan. Igår avslutade jag How To Be a Woman av Caitlin Moran och sedan var jag i valet och kvalet men det löste sig när jag var på biblioteket – nu kan jag skjuta upp borde-högarna ett litet tag till. Det är knepigt när läsningen får något pliktartat över sig och då får jag ju ändå inte några rec.ex. att ah dåligt samvete över.
Fick skriva ett svar i ny kommentarstråd, började bli så smalt :)
Saga >
Ja det vore roligt att leda i bevis att opera är skadligt för ungdomen. Väldigt otidsenlig åsikt.
Jag undrar verkligen hur du fick en eller två till att bli åtta, väldigt avslöjande om ska tro Freud :) Tvingas du revidera din uppfattning om andra operor nu?
Det är så skönt att du som kännare ändå kan uppskatta Trollflöjten och såna operahits som vi noobs upptäcker nu. Ja det blir lätt lite inbördes beundran kanske haha men jag ÄR imponerad av dina kunskaper eftersom jag inte kan något alls om det här.
Jo det är synd om det blir pliktartat att läsa. Just nu har jag bara ett rec-ex jag har dåligt samvete för och för att jag inte hinner läsa några romaner pga all kurslitteratur. Och det är synd. Däremot kan det ibland vara bra att ha bloggen lite som ett “tvång” när det bara beror på lathet att man inte läser. Men du har väl både jobb och barn så jag antar att det inte är lathet som är ditt problem.
Jag är fascinerad av schack men det fick ändå bli Trollflöjten eftersom min mamma är där på tjänsteresa och jag kan bo hos henne. Ska passa på att att gå på Söderbokhandeln och Rönnells och såna ställen också. Har du något Stockholmstips (behöver inte vara bokrelaterat)? Jag har dålig koll på Stockholm.
Freud skulle nog ha en hel del att säga om det. ;-) Men det irriterar mig något vansinnigt att ingen annan har hört talas om en sådan tolkning. Slängde t.o.m. ut frågan på Facebook och till sist var det en icke utbildad som satte sig och räknade och kom fram till sex(!) stycken. Det handlar alltså om hur musiken kan tolkas, inte om vad som är rimligt/möjligt under den tidsrymden. (En annan kommentar löd “åtta? AJ!”
Jag är inte så mycket kännare – min man (orkestermusiker, instuderare, wagnerian) konstaterade häromveckan att jag inte har något egentligt konstmusikintresse utöver opera och vokalmusik. Jag är fortfarande mest intuitiv och subjektiv men pådyvlar gärna andra min passion i alla fall.
Mina älsklingsoperor är Don Giovanni och Trollflöjten av Mozart, La traviata av Verdi, Alcina av Händel, Turandot av Puccini, Lucia di Lammermoor av Donizetti, The Medium av Menotti och Valkyrian av Wagner så det är inte precis några obskyra specialare med ett undantag. Därtill gillar jag Rossini, Britten och Rucklarens väg av Stravinskij.
Ofta har “kännare” någon specialitet – Wagner, Mozart, barock, bel canto, modernt… – och rynkar lite på näsan åt andra men sedan finns det så klart väldigt insatta allätare också.
Jag har jobb och barn men Enligt O-Linda har jobb och barn och tränar och läser tre gånger så mycket som jag… Plikten handlar väl mest om att man bygger upp lager av böcker man vill läsa men det finns alltid något man hellre vill läsa just nu och då finns de där högarna som ett dåligt samvete.
Stockholmstips… Om man gillar varm choklad tycker jag att man ska gå till Vetekatten på Kungsgatan. Om man har tid tycker jag att man ska åka till Myrorna i Hjorthagen eller Skärholmen för att leta böcker – de har MYCKET. Och har man inte varit där tycker jag att man ska gå till Stadsbiblioteket bara för att det faktiskt är så vackert. Gillar man dessutom katt-kitsch finns det en butik fylld av det alldeles i närheten. Om man vill gå in i en Baertlingtavla finns det en sådan port i en av Hötorgsskraporna. Ska fundera på mer.
Vilka bra tips! Jag kommer definitivt att göra Vetekatten, kattkitsch och stadsbiblioteket. Jag har bara stått utanför och beundrat biblioteket men aldrig gått in. Konstigt egentligen…
Baertling lät ju också spännande. Har inte jättemycket tror jag men kanske jag tar en boktur ut till hjorthagen. Måste kolla tågtider nu. Skriv gärna om du kommer på mer.
Har börjat med koloraterna nu när jag promenerade. Måste lyssna fler gånger innan jag bildat mig en uppfattning men vad mäktigt det var den med kanonerna :)
Tror jag ska börja lyssna in mig på Trollflöjten så jag hänger med lite bättre.
Är förkyld nu och ligger och ser en dokumentär om pianotillverkning på Steinway & Sons. Mycket floskler men lite kul ändå. Har du sett?
Då har jag lyckats analysera dig ganska bra, då! Vet inte om jag törs komma med fler, i fall att de är dåliga… Särskilt om du inte har så mycket tid på dig. Om du gillar second hand finns ett par av Stockholms bästa också i närheten av Stadsbiblioteket men det är så klart mer på dam- än herrsidan. Tunnelbanan till Hjorthagen (station Ropsten) går från T-centralen var tionde minut och det tar kanske tio minuter att åka så det är inte jättelångt bort.
Hmmm, kanonerna… är det åskan i början av “O zittre nicht” du menar? Den, liksom “Der Hölle Rache” som ligger precis före är ju ur Trollflöjten så då har du ju påbörjat inlyssningen.
Jag hinner nästan aldrig se någonting; någon enstaka CSI/Navy/Bones/generisk deckare. Jag har inte ens sett Torka aldrig tårar utan handskar men jag har dokumenterat svårt för att se saker jag läst, även om jag vet att de inte ska ses som film byggd på bok, utan två olika sätt att skildra det som hände. Kanske på SVTPlay om jag hinner innan de försvinner.
Ja verkligen.. PT kanske bör så för personlig terapeut också… Som kokat ner mig så snabbt ;)
Oj jag trodde det var kanoner, nu hör jag ju att det är åska. Vad bra att du “kuppade” in två spår från trollflöjten. Jag har inte kommit så långt att jag kollat vad jag lyssnar på (mitt sätt att lyssna på musik är väldigt långtråkigt att höra om men har flera faser och jag är “bara” på lyssnandet ännu)
Jag har egentligen ett större film/tv-intresse än vad jag är intresserad av litteratur så jag ser mängder. Så för min del så ser jag nästan alltid filmen före boken och då har jag inte det problemet. Tur att det finns någon fördel av att vara uppvuxen som Cable Guy.
Plötslig insikt – du är väl vegan? Jag tror inte att Vetekattens varma choklad är vegansk och jag vet faktiskt inte var det finns sådan.
Det finns massor av inspelningar av Trollflöjten på Spotify. Den här sjungs av några av de allra bästa av den tidens sångare http://open.spotify.com/album/5kVjf8FCUlceeIcqwQQL60 men man kan alltid ha invändningar mot hur olika saker “görs”. Du kan ju också söka på Zauberflöte highlights så slipper du en del av dialogen; det är ju en pratopera eller Singspiel som det faktiskt heter. VÄLDIGT mycket talad dialog insåg jag när jag såg en helt oavkortat version i Wien.
Igår kväll såg jag ett avsnitt av Criminal Minds – första TV-tittandet den här veckan (har dock sett valda avsnitt ur Disneys Fantasia fem gånger med barnen). Och ändå hinner jag inte läsa kopiöst mycket.
Oj, vilket minne du har! Nej jag äter vegetariskt “bara”. Har varit vegan förut och nu börjar jag röra mig sakta mot det igen känner jag. Däremot är varm choklad på havremjölk och sojadito ganska odrickbart så det får bli en vanlig.
Jag uppskattar dina länktips väldigt mycket. Kopierar över dem så jag kan lyssna lokalt. Har faktiskt aldrig haft spotify i mobilen innan men nu äntligen blev jag premiummedlem, kan ju inte bli avbruten i trollflöjten med reklam.
Blev lite skrämd av den talade dialogen nu. Men nu är det för sent :) Blir nog en upplevelse oavsett.
Criminal Minds och CSI har jag jättedålig koll på. Men de få gånger jag sett CSI har det varit bra. Gillar ju utredningar. Ser du svenska deckare också? Jag har sett alla Beck, Wallander, Annika Bengtzon. Nu är jag på Johan Falk som är rätt dåliga tyvärr.
[…] Bokhyllan; Boklysten; Boktokig; Bokuggla; Fabulerat; Holavedsbrudar; Jennies boklista; Marcusbiblioteket; Mettes pocketblogg; romeoandjuliet; Vargnatts […]
[…] gärna min recension av EL James "Femtio nyanser av honom" på http://www.marcusbiblioteket.com/?p=4208 och pleeeease rösta på mig här: http Femtio nyanser av en kryssning 2.0. Public […]