Radio + Podcasts

Norrlandsdrömmar

-Södra Sverige för mig börjar vid Överkalix.

Hahaha! Mikael Niemi håller fortet i Tendens i P1. http://sverigesradio.se/p1/tendens

För övrigt det enda programmet i P1 som kan stoltsera med ett maskinskrivet hyllningsbrev från Ulf Lundell på sin hemsida.

Om en liten stund ligger nog dagens avsnitt (från 2 februari alltså) uppe i sändningsarkivet.

Fick Niemis autograf på bokmässan för många år sen. Har aldrig varit med om att bli så bra och glatt bemött på en boksignering. Det var som att man var en gammal vän som kom på besök med köpefika.

Humanister har roligare?

Jag hade en fysiklärare i högstadiet som pratade om beståndsdelar av atomer som kunde försvinna, inte övergå i ett annat tillstånd som t.ex. när vatten blir ånga och “försvinner” ut i luften eller när en massa blir energi utan som faktiskt försvinner i ordets rätta bemärkelse. De facto, som Carl Bildt skulle ha sagt.

Låt mig påpeka det uppenbara (som Fredrik Reinfeldt verkar säga stup i kvarten nu för tiden): detta är ju hisnande för en 14-åring att höra. Och sådär var i snitt var tredje fysiklektion, något helt världsomdanade var på schemat.

Så självklart sökte jag in till Naturvetenskapliga programmet i hopp om den där hisnande känslan. Vi fick gräva ett hål i skogen för att se på jordmåner och vi fick ta upp potatis. Matematiklektionerna handlade inte om tuffa saker som i filmen Pi utan var inriktade på att så snabbt som möjligt avklara räkneböcker. Jag hoppade av efter en månad och började på samhällsprogrammet.

Det är trist att så många lärare tror att fysik och matematik bara är det här tråkiga pluggandet av grafer när det kan förändra synen på sin omvärld.

Visst verkar ju humanisterna ha roligare i studion: http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/2802322.mp3

Men matematikerna får prata om begrepp som oändlighet och andra världar i vårt universum: http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/2850666.mp3

PS. Clas Svahn gillar ärtsoppa och pannkaka precis som jag: http://www.ufo.se/blogg/page/3

Födelsedag

Har haft en jätterolig födelsedag med väldigt kulturella presenter dessutom. Bland annat Moleskine anteckningsböcker (alla som är kontorsmaterielsknarkare vet vad jag snackar om), filmen Broder Daniel Forever (fortfarande världens bästa band) & Per Morbergs kokbok samt mycket mer roligt som det finns anledning att återkomma till.

Läser mest Joan Didion, DN och spelar Guitar Hero samt COD i helgen men kan ändå passa på att tipsa om detta radioprogram som var veckans bästa. Och detta baserar sig på väldigt många timmar jag lyssna på podradio på försenade pendeltåg under veckan.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=909&artikel=4299986

Filsofiska rummet / Welcome to the Rileys

Hörde i Filosofiska rummet i P1 om “det obetydligas betydelse”. Bland annat om rutinens betydelse. Är den ett fundament i vår vardag för att vi ska slippa ta tusentals beslut om småsaker och istället kunna fokusera på det viktiga? Eller dras allt fler saker in i rutin att vi till sist inte vet vad vi gjort då vi gjort detta med ryggmärgen och inte med medvetandet?

En som forskat på vardagligheter berättar en historia om en kvinna de intervjuat för en studie. Varje kväll brukade den person i det gifta paret som först gick till badrummet för att borsta tänderna även sätta tandkräm på den andres tandborste. När mannen en kväll inte gjort detta visste frun att deras förhållande var över och det slutade mycket väl i skilsmässa.

Kom att tänka på Welcome to the Rileys som är en Pretty Woman-historia fast lite mer independentfilm i sin berättarform. Tycker den handlar mycket om rutiner. Viljan att bryta upp från dem, och viljan att behålla dem samt att skapa rutiner där det inte finns några. Och betydelsen av en bruten rutin. Hur ens omgivning reagerar snabbt och försöker stoppa detta. Se den!

http://sverigesradio.se/p1/filosofiskarummet

Diktatorkult, Krimkult och Genikult

Det finns en oändlig sinande ström av böcker och tv-program som behandlar Hitlers liv från alla möjliga perspektiv, Hitlers hushållerskas kusins revisors bästa vän urmakaren och allt vad de kan tänkas heta.

Sen finns det ett en  industri av specialbilagor, tv-program, tidningar och filmer som berättar t.ex. berättar om “Brott vi minns” (sic!) som är en rubrik man hittar lite överallt.

Men en trend som ännu inte nått sin absoluta topp är genikulten. Då och då sänds det någon dokumentär eller skrivs något reportage i stil med den om Grigorij Perelman jag såg för ett tag sen (har inte lyckats hitta titeln) om hur han löste Poincarés förmodan. (Mer om det via länken.) Eller så dyker det upp någon spelfilm som den briljanta “A beautiful mind”.

Idag har jag lyssnat på den fantastiska dokumentären Bondeoffret av Ulrika Hjalmarson Neideman i P1 om schackgeniet Bobby Fischer.

Oavsett om det handlar om handlar om matematik eller schack eller vad det nu kan vara finns det några givna regler:

1. Geniet ifråga måste vara man och se bra ut som ung, åtminstone okej ut. (när kommer första skildringen av det kvinnliga geniet?)
2. Han ska vara en underdog och helst komma från en hård uppväxt.
3. Han ska vara rebell och inte lyda auktoriteter.
4. Han ska säga stötande saker i tv- och radiointervjuer.
5. Han ska på toppen av sin karriär tappa glansen av charmig rebell och glida mer mot ohövlig rättsvhaverist.
6. Han blir mer och mer paranoid och egensinning, hyser kanske till och med extrema åsikter.
7. Han tjänar aldrig några pengar på sin genialitet, eller så förlorar han alla på ett ovärdigt sätt.
8. Han ska försvinna. (från den mediala cirkusen, från den akademiska världen, från sin familj, från sitt land eller dyl.) Denna punkt utgör ofta ett slut på berättelsen.

Men det finns en sista punkten som är valfri om det finns möjligthet
9. Han gör comeback på ett eller annat sätt. (Perelman fick sitt erkännande så sent som förra året sam 1 miljon dollar för sin lösning. John Nash sitt Nobelpris.)

Följer man dessa punkter är det en garanterad succé som biografifilm med ett av de stora namnen i rollen som geni. Alternativt hyllad dokumentär på Kunskapskanalen.

Och lika säkert som att Harry Potter säljer muggar, fusktatueringar av blixtformade ärr och runda glasögon tror jag att denna genre skulle bli stor inom merch-tillverkning. Om det blir något av David Finchers spelfilm om Bobby föreslår jag att Collectors edition-versionen av DVD-boxen ska innehålla ett lite plastigt schackspel inspirerat av Bobbys eget favoritbräde. Jag kommer då definitivt att köpa den!!!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=909&artikel=4286852