Film + TV

Familjen Bendjelloul

Får en kommentar idag på ett halvår gammalt inlägg om en intervju som Johar Bendjelloul gjort med Bodil Malmsten. Kan bara konstatera att när jag kollar på min “panel” på wordpress så återkommer mina läsare till sökord som “Johar” “Bendjelloul” “Johar intervjuar” “Bendjelloul SVT” osv.

Vad är det som fascinerar så många? Ingen aning, men som den opportunist jag är ser jag en chans att genom att öka mina besökssiffror genom att fånga in den här gruppen Bendjelloul-surfare som aldrig verkar få nog.

Malik Bendjelloul. Känner du igen namnet? Om jag säger Philip Clavelle kanske det ringer en klocka. Då, skådespelare i Ebba och Didrik, kär i Ebba. Idag, dokumentärfilmare som 2011 har premiär på sin film Rodriguez – The last one to know som verkar riktigt bra i beskrivningen. Även varit medarbetare i Kobra och andra kulturredaktioner på Svt. Bland annat intervjuade han 2002 Björk som också var en barnstjärna. http://www.youtube.com/watch?v=SYCStHlNbdE

Jacqueline Onassis Kennedy – Förläggaren

Jag måste uppriktigt säga att jag var lite besviken på The Kennedys som sänts på SVT. Den var bra nog att fortsätta se men inte bra nog för att någonsin se om.

Det kändes som att det blev lite karikatyrartat och tyvärr var det till stora delar manusets fel för skådespelarinsatserna var nästan otäckt bra, både porträttlikheten och sättet och rösten var där. Men i manuset skulle vartenda litet rykte hinnas beta av; maffia, Marilyn Monroe, Frank Sinatra, lobotomin, ryggproblemet, amfetaminet, katoliscismen och så vidare. Det blev lite sketchartat till slut som det lätt kan bli när man ska gestalta hela liv.

Att de kostat på sig att spela in framför ordentliga New England-hus och göra fantastiskt vacker scenografi gör mig ännu ledsnare att det inte blev den tiopoängare jag hoppats på.

Däremot fick jag återigen blodad tand när det gäller Kennedyklanen. Jag kommer garanterat att se om Bobby, för tredje gången. Och beställa någon av böckerna om Jackie som förläggare som jag läste om i The New York Times idag: http://www.nytimes.com/2010/12/02/fashion/02JACKIE.html

Det sublima

Med “sublim” menas en transcendent upphöjdhet eller storhet i fysiskt, moraliskt, intellektuellt eller konstnärligt avseende. Begreppet avser särskilt någonting som är så upphöjt att det inte kan jämföras, och är bortom beräkning eller mätbarhet. Sublimitet har under långa tider varit konstens främsta ideal, men dess definition har förändrats under århundradena. – Wikipedia

Skriver vidare på examensuppsatsen. Just nu på kapitlet om det sublima. Och självklart kan jag ju inte hålla mig från att jämföra katastrof- och undergångsfilmer med klassika konstverk som t.ex. några av det sublimas poster boy #1 Caspar David Friedrich.

Här: Vandraren över dimhavet från 1818 och affischen för 2012.

Joan Rivers: A piece of work

Helt klart den bästa dokumentären jag sett på flera år. Jag kan inte ens börja förklara varför Joan Rivers är så bra efter att ha sett denna. Ett geni i ordets rätta bemärkelse.

Är det inte dags att ge John Cleese och Jerry Seinfeld inreseförbud till Sverige, och börja boka Joan Rivers till svenska arenor? Ja det är det ju såklart! Då skulle vi äntligen få en artist där det är motiverat att biljetterna kostar flera tusen. Jag ser framför mig ett samarbete mellan utrikesdepartementet och live nation eller liknande bokningsbolag.

Om någon arrangör i Göteborgstrakten läser detta lovar jag att gratis affischera hela stan dagligen tills dess att hon kommer. FIXA!!!

Finns på SVT Play till och med 5 maj: http://svtplay.se/v/2371482/dox/joan_rivers_-_a_piece_of_work

TV-kvällens konst

Kollade på Il y a longtemps que je t’aime (Jag har älskat dig så länge) igår och därefter nystartade The Kennedys på SVT.

Här är konsten du behöver känna till för att klara B-kursnivå på dessa två.

 
Aarons Shiklers officiella porträtt av JFK.

Aaron Shiklers porträtt av Jacqueline Kennedy, Caroline och John Jr.

Emilie Friants La Douleur (som polisen gillar i den franska filmen)