Tidskrifter och tidningar

10 orsaker att hata och älska Skriva

Jag läser ganska mycket som jag aldrig bloggar om. Dels för att jag inte gillar att såga böcker eller texter eller tidningar. Och dels för att det inte alltid finns något intressant att skriva även om jag gillat det jag läst.

Skriva är ett exempel på en tidning som tangerar både dessa kategorier som gjort att jag inte skrivit om den tidigare trots att jag läst alla nummer. Nu har jag däremot gått med i Booked (som för övrigt är en briljant idé, men mer om det vid annat tillfälle) och “måste” skriva om Skriva för att få fortsätta vara med.

1. Skriva är en fantastisk bra affärsidé. Skrivbordslådeförfattare som jag själv köpte första numret utan att blinka. Jag är glad att det finns en sån här tidning.

2. Tidningen håller däremot en väldigt ojämn kvalité. Framför allt när det gäller den grafiska designen. En konsekvent form är inte obligatorisk. Men ska man blanda typsnitt och färger och former måste det finnas en väldigt tydlig tanke bakom det och ett mycket säkrare genomförande. Vissa idéer fungerar jättebra, som visitkorten i artikeln om litterära agenter, men ofta förstörs de av fula faktarutor med indesigneffekter som inte fungerar alls.

3. Bäst blir tidningen när man har egna fotografer och illustratörer. Bildbyrårbilderna och bildbyråillustrationerna är säkert bra om man har en tight budget men hoppa hellre över en massa dåliga bilder (jordgloben på s.9 + knappen s.72 och de generiska fotografierna på s.53 + 56 t.ex.) . Omslagen är alltid snygga, både när det gäller formgivning och fotografi. Det som inte är byråmaterial är ALLTID bättre i Skriva.

Innehållet i den här tidningen är INTE en genomsnittlig kundtidning som hafsas ihop för att stå oläst i en ställ på en konferensgård, då bör den inte se ut som en sån heller.

4. Det specifika. Det är tidningens storhet. När medarbetarna lyckas få fram specifika skrivtips är det en otrolig tidning som ligger ljusår bortom självutnämnda skrivgurus som t.ex. twitter.com/AdviceToWriters som jag nyss avföljde efter ännu en platityd om hur viktigt det är att inte slösurfa bort all tid vid datorn om man ska vara författare.

5.   Tanken att varje tema ska ha ett sorts tema är en jättebra idé som jag tycker gör att man blir sugen på ännu ett nummer.

6. Det är modigt, bra och supercoolt att man varje nummer haft en “okänd” skrivande person på omslaget och att samtliga av dessa varit kvinnor som man framställt som smarta och roliga och inte hamnat i WIRED-fällan där kvinna på omslaget = naken kropp. Skulle vara roligt att läsa mer om omslagspersonerna.

7. Att man återupplivat novelltävlingen som ett stående inslag för en tidskrift är jätteroligt!

8. Malin Linneroths tidslinje över svenska deckare på s.22 borde fått två hela sidor med massa text. Jag tror hon gjort det fruktansvärt bra.  Återigen: skippa press-/bildbyråbilder och låt era skickliga skribenter få mer plats!

 9. Plocksidorna i början är beroendeframkallande. Tips som bookdepository.com/live och bookshelfporn.com är alltid välkomna.

10. Vore det inte kul med en eller två krönikörer i varje nummer från författare som är mitt uppe i en skrivprocess?

Extramaterial

Ok jag tjatar mycket om extramaterial och dokumentärer och intervjuer, ibland nästan mer än vad jag tjatar om verken i sig. Är det en bok eller film jag gillar mycket försöker jag konsumera så mycket som möjligt om den. Men sanningen att säga så är det mesta ganska dåligt. Mediokert och visionslöst.

När jag skriver det här står en roundtable-diskussion igång på min tv mellan Quention Tarantino, Brad Pitt och Elvis Mitchell. Extramaterial på Blu ray-utgåvan av Inglorius Basterds. En enda minut av den halvtimmesdiskussionen är intressant. Tarantino påpekar att det inte bara är av estetiska skäl som man bör prata “rätt” språk i filmer. Är man i Tyskland under andra världskriget bör nazisterna prata tyska och Italienerna italienska, inte amerikanska med påhittad brytning.I krigsfilmer där amerikaner infiltrerar tyska armén och alla pratar engelska missar man att extremt få amerikaner kan prata tyska på ett sätt som gör en sån infiltration möjlig. Det problemet i sig är en stor del av filmen som kom sig från tanken på hur löjligt det är med amerikansktyskan i nazifilmer. Är det värt timmar av mitt liv för att få denna måttligt intressanta (men ändock för mig nya) tanke? Självklart inte.

Det finns egentligen bara en enda film där extramaterialet är värt att betala för. Den är intressant, snyggt gjord, nyskapade, fri från inbördes beundran, fylld av konflikter och stora pinsamma egon. Självklart är den gjord av en sjuttonårig tjej! På åttiotalet dessutom, långt innan blu ray-utgåvor som lovar runt men håller tunt. Hon heter Vivian Kubrick  och filmen heter Making of The Shining. Vivian Kubrick var som tonåring minst lika begåvad som sin far var vid sin karriärs höjdpunkt efter dussintalet filmer.

Den följer med Special Edition-utgåvan av The Shining. Finns som DVD och Blu Ray.

PS #1: Apropå bra extramaterial. Den här borde göras om till kortfilm och ingå i Prometheus extramaterial. Det mesta som skrivit om Prometheus är oläsbart. Denna text är underbar: http://nojesguiden.se/artiklar/att-aterupptacka-skracken

PS #2: När ska extramaterialet på riktigt hitta in i bokbranschen? Och då menar jag på riktigt. Inte en tvåsidig intervju med förläggaren i pocketutgåvan.

Tidskriftskonst

Åh vilka fina omslag Prometheusaktuella Noomi Rapace är med på. Vill ha dessa bara för den fina formgivningen. Och för att jag just nu har Alien-feber och plöjer alla filmer på blu ray.

Times-intervjun finns också på http://www.nytimes.com/2012/05/27/magazine/noomi-rapace-arrives-in-hollywood-by-way-of-outer-space.html?_r=2&pagewanted=all men jag ska vänta med att läsa den tills jag har köpt den i fysisk form.

Årets intressantaste ointressanta text om konst

Var Andy Warhol kommunist OCH kapitalist på samma gång?! Eller bara en helt vanlig djurvän som lät konstens betydelse ligga i betraktarens öga? Läs vidare så får du svaret. Kanske…

Den äran vinns av Åsa Linderborg och Carl Johan De Geers mailväxling som publicerades den första maj då också De Geers affisch publicerades i Aftonbladet.

Förutom att jag ifrågasätter dess autenticitet (varför nämns inget arvode i det ursprungliga mailet t.ex? ) så begriper jag inte riktigt vilket syfte den har.

I mina ögon verkar den ha tillkommit eftersom man inte litat på styrkan i det verk man beställt och också publicerat. Åsa Linderborg vet uppenbarligen att foto är konst (vilket hon bevisar med en proggreferens inom parentes) men törs inte lita på att läsarna vet det.

Eller? Jag förstår inte vilket annat syfte mailväxlingen skulle kunna ha. “Diskuterar” den konst? Nej inte särskilt tycker jag mer än att De Geer konstaterar att till och med Moderna Muséet tycker att foto är konst.

Det hade varit superintressant om Åsa Linderborg skulle drivit sin syn på saken och hävdat att det kanske är konst men inte bra nog, och sen publicerat mailväxlingen istället för affischen. Kanske hade hon t.ex. kunnat argumentera att hon som beställare har rätt att ha ett inflytande på samma sätt som hon säkerligen har på en beställd text. Nu verkar det mer som att hon ger sig tolkningsföreträde genom att insinuera att De Geer som representant för 68-vänstern skulle ha svikit något sorts ideal eller vänt kappan efter vinden.

Uttrycker man som konstnär alltid sina egna åsikter i ett konstverk? Tydligen. En bild på Olof Palme = Jag älskar Olof Palme.

Det här är dock en ganska trubbig formel att analysera konst och konstnärer med. För att ta ett tidstypiskt exempel: 1967 gör Andy Warhol en konstverk föreställande en av mångmiljonärerna i Rockefellerklanen: Nelson Rockefeller, som också var politiskt aktiv som republikan. 5 år senare gör Warhol sina berömda verk föreställande Mao Tse Tung. Var Andy Warhol Republikan OCH Maoist? Eller ändrade han sig bara väldigt snabbt under de 5 år som gick? Eller fanns det ett annat syfte med konstverken än att göra avbildningar av de vars ideologier han delade?

De Geer nappar tyvärr inte utan orkar bara konstatera att det var bättre förr.

Och så var det klart.  En av de mäktigaste konstbeställarna i Sverige och en av de mest kända konstnärerna har “diskuterat konstens betydelse”.

Och kanske är den här meningslösa publiceringen av några mail kanske det mest intressanta hittills som skrivits om konst år 2012.

För att parafrasera De Geer: Den skapar en stämning kring konsten som känns tidstypisk just nu.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article14740435.ab

Hemligheter

Har precis avslutat ännu en Minecraft-sesssion. Denna gång byggde jag och min bror ett hemligt underjordiskt bibliotek under vårt slott som är helt byggt i diamant (och bland annat innehåller en labyrint i guld). Biblioteket är bombsäkrat i det enda material som inte kan sprängas i Minecraftvärlden. Det är högt i tak, levande ljus i takkronan och långa rader av bokhyllor längs väggarna och i korridorer.

Det finns även en stor eldstad som ständigt brinner och som är en del av en lönndörr som tar en vidare till ytterligare framtida hemliga bibliotek.

Slösar jag bort hela min fritid på att bygga pixliga fantasihus? Nja, en rätt stor del visserligen men jag har även hunnit läsa flera texter i nya numret av Wired som var prissänkt på pressbyrån idag.

För er som inte vet: Wired är tidningen där ALLA artiklar i innehållsförteckningen verkar intressanta och omslagets papper framkallar samma obehagliga känsla i kroppen som när man drar naglarna över ytan på en griffeltavla.

Tyvärr är tidskriften otroligt fult formgiven inuti och omslagsstoryn var helt värdelös i mitt tycke. Big Love möter Big Brother i polygamisttäta Utah. Där byggs en enorm anläggning som NSA ska använda för att utöva digitalt spionage på sin eget folk och all trafik som går via Amerika på något sätt. Otäckt visst, men samma gamla artikel om att allt började gå utför efter 9/11 och att NSA kommer lagra så många terabyte att textförfattaren måste uppfinna ett nytt prefix för det. Kändes lite för mycket DN Världen för min smak.

Däremot verkar “Waiting for the Bionic man” illustrerad av Andres Serranos fina fotografier av proteser innehålla mycket jag aldrig läst om innan. Jag återkommer med omdöme.

PS. Varför finns inte SIMS Library där man får bygga och driva ett eget bibliotek?