Ok jag tjatar mycket om extramaterial och dokumentärer och intervjuer, ibland nästan mer än vad jag tjatar om verken i sig. Är det en bok eller film jag gillar mycket försöker jag konsumera så mycket som möjligt om den. Men sanningen att säga så är det mesta ganska dåligt. Mediokert och visionslöst.

När jag skriver det här står en roundtable-diskussion igång på min tv mellan Quention Tarantino, Brad Pitt och Elvis Mitchell. Extramaterial på Blu ray-utgåvan av Inglorius Basterds. En enda minut av den halvtimmesdiskussionen är intressant. Tarantino påpekar att det inte bara är av estetiska skäl som man bör prata “rätt” språk i filmer. Är man i Tyskland under andra världskriget bör nazisterna prata tyska och Italienerna italienska, inte amerikanska med påhittad brytning.I krigsfilmer där amerikaner infiltrerar tyska armén och alla pratar engelska missar man att extremt få amerikaner kan prata tyska på ett sätt som gör en sån infiltration möjlig. Det problemet i sig är en stor del av filmen som kom sig från tanken på hur löjligt det är med amerikansktyskan i nazifilmer. Är det värt timmar av mitt liv för att få denna måttligt intressanta (men ändock för mig nya) tanke? Självklart inte.

Det finns egentligen bara en enda film där extramaterialet är värt att betala för. Den är intressant, snyggt gjord, nyskapade, fri från inbördes beundran, fylld av konflikter och stora pinsamma egon. Självklart är den gjord av en sjuttonårig tjej! På åttiotalet dessutom, långt innan blu ray-utgåvor som lovar runt men håller tunt. Hon heter Vivian Kubrick  och filmen heter Making of The Shining. Vivian Kubrick var som tonåring minst lika begåvad som sin far var vid sin karriärs höjdpunkt efter dussintalet filmer.

Den följer med Special Edition-utgåvan av The Shining. Finns som DVD och Blu Ray.

PS #1: Apropå bra extramaterial. Den här borde göras om till kortfilm och ingå i Prometheus extramaterial. Det mesta som skrivit om Prometheus är oläsbart. Denna text är underbar: http://nojesguiden.se/artiklar/att-aterupptacka-skracken

PS #2: När ska extramaterialet på riktigt hitta in i bokbranschen? Och då menar jag på riktigt. Inte en tvåsidig intervju med förläggaren i pocketutgåvan.