Jag läser ganska mycket som jag aldrig bloggar om. Dels för att jag inte gillar att såga böcker eller texter eller tidningar. Och dels för att det inte alltid finns något intressant att skriva även om jag gillat det jag läst.

Skriva är ett exempel på en tidning som tangerar både dessa kategorier som gjort att jag inte skrivit om den tidigare trots att jag läst alla nummer. Nu har jag däremot gått med i Booked (som för övrigt är en briljant idé, men mer om det vid annat tillfälle) och “måste” skriva om Skriva för att få fortsätta vara med.

1. Skriva är en fantastisk bra affärsidé. Skrivbordslådeförfattare som jag själv köpte första numret utan att blinka. Jag är glad att det finns en sån här tidning.

2. Tidningen håller däremot en väldigt ojämn kvalité. Framför allt när det gäller den grafiska designen. En konsekvent form är inte obligatorisk. Men ska man blanda typsnitt och färger och former måste det finnas en väldigt tydlig tanke bakom det och ett mycket säkrare genomförande. Vissa idéer fungerar jättebra, som visitkorten i artikeln om litterära agenter, men ofta förstörs de av fula faktarutor med indesigneffekter som inte fungerar alls.

3. Bäst blir tidningen när man har egna fotografer och illustratörer. Bildbyrårbilderna och bildbyråillustrationerna är säkert bra om man har en tight budget men hoppa hellre över en massa dåliga bilder (jordgloben på s.9 + knappen s.72 och de generiska fotografierna på s.53 + 56 t.ex.) . Omslagen är alltid snygga, både när det gäller formgivning och fotografi. Det som inte är byråmaterial är ALLTID bättre i Skriva.

Innehållet i den här tidningen är INTE en genomsnittlig kundtidning som hafsas ihop för att stå oläst i en ställ på en konferensgård, då bör den inte se ut som en sån heller.

4. Det specifika. Det är tidningens storhet. När medarbetarna lyckas få fram specifika skrivtips är det en otrolig tidning som ligger ljusår bortom självutnämnda skrivgurus som t.ex. twitter.com/AdviceToWriters som jag nyss avföljde efter ännu en platityd om hur viktigt det är att inte slösurfa bort all tid vid datorn om man ska vara författare.

5.   Tanken att varje tema ska ha ett sorts tema är en jättebra idé som jag tycker gör att man blir sugen på ännu ett nummer.

6. Det är modigt, bra och supercoolt att man varje nummer haft en “okänd” skrivande person på omslaget och att samtliga av dessa varit kvinnor som man framställt som smarta och roliga och inte hamnat i WIRED-fällan där kvinna på omslaget = naken kropp. Skulle vara roligt att läsa mer om omslagspersonerna.

7. Att man återupplivat novelltävlingen som ett stående inslag för en tidskrift är jätteroligt!

8. Malin Linneroths tidslinje över svenska deckare på s.22 borde fått två hela sidor med massa text. Jag tror hon gjort det fruktansvärt bra.  Återigen: skippa press-/bildbyråbilder och låt era skickliga skribenter få mer plats!

 9. Plocksidorna i början är beroendeframkallande. Tips som bookdepository.com/live och bookshelfporn.com är alltid välkomna.

10. Vore det inte kul med en eller två krönikörer i varje nummer från författare som är mitt uppe i en skrivprocess?