Romaner

Alltings början – Karolina Ramqvist

Jag hade sett fram emot den här boken så himla mycket ända sen jag läste om den första gången och boken både överraskade mig och uppfyllde alla mina förväntningar. Jag tyckte Flickvännen var årets bästa bok 2009 och vet redan att jag kommer tycka att det här är årets bästa bok.

Det finns ingen som varken kan eller törs skriva om relationer på det realistiska sätt som Ramqvist kan. Saga träffar Victor Schultz som är allt hon inte borde vilja ha, så står det på bokens baksida. Men vem har dikterat detta om vad hon “borde” vilja? Det är en central inre fråga som färgar hennes sätt att se på omvärlden och sig själv.

Hon har en intellektuell mamma vars analys av feminism och patriarkala strukturer är underbart beskriven. Mamman tycker att Saga borde ta för sig mer, precis som alla unga kvinnor borde ta för sig mer. Hennes nära vän tycker att alla borde ha en “slampsommar” någon gång i deras liv.

Saga har dessutom en omgivning som ständigt nedvärderar flickor och kvinnor vilket ofta övergår i övergrepp och hot och trakasserier. Det briljanta i Ramqvists beskrivning av detta är att det ingår i de helt vardagliga redogörelserna över vad som händer. Det sticker inte ut. Män tar sig friheter att hota henne till livet och hålla fast henne på gatan och så vidare. Men Saga bara konstaterar att det händer. Det finns något fruktansvärt, och sant, i att beskriva det på det sättet.

Samtidigt “vill alla ha en ung tjej”. Redaktioner vill ha henne som alibi, som för att väga upp den gubbhylla som annars utgör laguppställningen. De alkoholiserade och otrogna männen vill ha henne för att få allt det som “finflickorna” inte kan ge dem. Det här är i alla fall sånt hon får höra ständigt. Och som hon måste förhålla sig till.

Ångrar hon sig efter sex på en toalett med en man som minuterna innan gjort slut med henne för att en struktur hjärntvättat henne till att vara “finflickig” eller för att hon trots allt är en romantiker? Är Victor den enda som “tillåter” henne att vara den hon är, eller är han bara en ologiskt attraktiv del av allt som är fel?

Är det fel att bara ta för sig av det som råkar falla i ens knä? Låter det som en tråkig plot? Det är för att jag inte kan skriva som Ramqvist, som jag för övrigt tycker att det är dags att vi geniförklarar nu.

“Det personliga är politiskt” hade kunnat vara den här bokens tagline, om man velat förminska den. För den är exakt det som jag tror menades med den formuleringen, men ändå så mycket mer!

Norstedts 2012
ISBN: 9789113041292 Sidor: 377
Omslag Lotta Kühlhorn
Inbunden: Bokus, Adlibris
Ebok: Bokus, Adlibris
Finns den på ditt bibliotek?

Bonusmaterial:
DEN KOMPLETTA LITTERATURLISTAN

Ahlmark-Michanek, Kristina – Jungfrutro och dubbelmoral
Alving, Barbro – Personligt : dagböcker & brev 1927-1939
Backberger, Barbro – Det förkrympta kvinnoidealet
Bibeln
Brantenberg, Gerd – Egalias döttrar
Brøgger, Suzanne – Ja
Brøgger, Suzanne – Kärlekens vägar och villovägar
Broman, Ulla – Kvinnomedvetande och utopi : några radikalfeministiska tankar (benämns som ”Kvinnomedvetande”, förmodl. denna)
Brownmiller, Susan – Against our will : men, women and rape
Bulgakov, Michail – Mästaren och Margarita
Burroughs, William S. – The Naked lunch
Camus, Albert – Främlingen
Chesler, Phyllis – Women and madness: a feminist diagnosis
de Saint-Exupéry, Antoine – Le petit prince
Enochsson,Birgitta & Hasselrot, Titti – Fnitter
Falkenland, Christine – Illusio
Flaubert, Gustave – Madame Bovary
French, Marilyn – Kvinnorummet
Friedan, Betty – Den kvinnliga mystiken (även utgiven som Den feminina mystiken)
Friedenthal, Albert – Jordens kvinnor
Godelier, Maurice – Bas och överbyggnad : studier i marxistisk antropologi (oklart om det är denna eller en bok av Marx, Karl)
Greer, Germaine – Den kvinnliga eunucken
Helen, Zahavi – En jävla helg
Herrera, Hayden – Frida Kahlo : en konstnärs liv
Hite, Shere – Hiterapporten (oklart vilken del)
Holmberg, Åke – Vår världshistoria
Hume, David – On The Immortality of the Soul
Janssen-Jurreit, Marielouise – Sexism (författare nämns ej, förmodl. J-J el. ev. Reed, Evelyn)
Krusenstjerna, Agnes von – Fröknarna von Pahlen
Millett, Kate – Sexualpolitiken
Nio kvinnor – nio liv
Oe, Kenzaburo – Mardrömmen
Oe, Kenzaburo – Tid för fotboll
Ray, John – Män är från Mars kvinnor är från Venus
Sartre, Jean-Paul – Äcklet
Söderberg, Hjalmar – Den allvarsamma leken
Söderberg, Hjalmar – Pälsen (novell inkluderad i Historietter)
Solanas, Valerie – The SCUM manifesto
Spungen, Deborah – Inte som andra döttrar
Tikkanen, Märta – Män kan inte våldtas
Tjechov, Anton – Måsen
Tolstoj, Lev – Krig och fredag
Walker, Alice – Purpurfärgen
+ en roman där glasögonbjörnar (Tremarctos ornatus) förekommer, skriven av en Argentisk zoolog som jag inte hittat namn eller titel på, ännu.

EDIT: 4/9 – Enligt Karolina Ramqivst själv är detta en fiktiv roman.

Tidskrifter och tidningar
90tal
i-D #2 1994
Libération
Nöjesguiden
pop
Starlet
Tidningen Södermalm

Pocketsnyggt

Ofta känns det som att pocketutgåvorna av böcker blurbas sönder och dekoreras med realisationsformgiven information om eventuella litterära priser boken mottagit. Och gud förbjude, kommer ni ihåg när det började vara olika splashar som förklarade att det fanns extramaterial i form av intervjuer längst bak i boken. Och att jag faktiskt gick på det flera gånger, jag känner mig smutsig bara jag tänker på det. (I adore extramaterial men förstör inte en vacker framsida!)

Därför blir jag glad av att titta på de 4 nya omslagen i Bonniers klassikerserie. Det känns ju som att man MÅSTE HA. Jag vet inte om det är förord med i dessa men den förra (också fint formgivna) kvartetten klassiker hade förord av bland annat geniala Ann Heberlein, något som man lyckades hålla sig från att skryta sönder omslaget med. Classy.

Och innan Svb  börjar granska även mig för att gynna Bonniers alltför mycket så har jag faktiskt något kritiskt att säga: Äntligen tog de bort den där Albert-stämpeln de envisats med att ha på varenda bok! Som jag lidit av den genom åren…

Formgivning ovan: Klas Fahlén
Formgivning nedan:  Tzenko Stoyanov

Den missförstådda Paulo Coelho behöver en uppläxning av Anna Wintour.

Nu ska vi prata lite om alkemisten himselfs uttalande om att Ulysses (som ju nyöversatts alldeles precis) “skadat litteraturen”.

Förutom att det är lite skoj att DN citerar The Guardians citat när originalet ju finns på engelska på den Brasilianska tidningens webb så tycker jag att det finns en viktig poäng i Coelhos resonemang även om han drar fel slutsatser. Han menar att pre-internet hade tidningars litteraturkritiker en alltför stor makt över vilken litteratur som uppmärksammades. Luttrade kritiker sågade alltför enkel litteratur vilket kunde kulminera i att Ulysses blev en framgång.

Coelho älskar twitter idag och menar att många böcker kan ta sig förbi tidningars snobbiga kritiker genom mun-till-mun-metoden. Att det i Ulysses kölvatten har kommit många formexperiment som missat mål kan väl anses vara en “skada”. Felslutet i Colehos resonemang är väl snarare att en “tillgänglig” bok inte nödvändigtvis är något folk blir berörda av.

Och idag finns det väl snarare ett problem att hitta just den snäva litteraturen. Oddsen för att gå in i random boklåda och fråga efter en diktsamling/prosalyrik osv. som är äldre än ett år och gå ut med kasse i handen är höga.

Vad Coelho också missar är samma sak som folk som tycker haute couture är löjligt eftersom couture “inte går att ha på sig”. Vi som sett Djävulen bär Prada vet bättre. Jag blir inte heller alltid berörd av formexperiment och krångliga böcker. Men ibland läser man en bok som vidgar ens horisont för vad litteratur kan vara, då kan bli både emotionellt OCH intellektuellt stimulerad.

Formlitteraturen trängde säkert bort folklig litteratur från strålkastarljuset “förr”, men idag kanske det är tvärt om?

Och att döma ut denna litterära grundforskning är ungefär lika dumt som att hävda att forskning på nya sorters receptifria huvudvärkstabletter är viktigare än  att hitta medicin mot, låt säga, Amyotrofisk lateralskleros bara för att färre än 0,0001% har denna sjukdom.

Känns som att jag snart kommer resa mig upp och be alla sjunga We shall overcome så jag lämnar över till Meryl:

Dubbelexponering – Suzanna Dilber

Jag är otroligt kluven inför att skriva om den här boken. Å ena sidan: jag längtade efter att läsa den här när jag var på jobbet och när jag kom hem och hade för ont i huvudet för att läsa samt på morgonen direkt när jag vaknade. Jag ville verkligen veta vad som skulle hända.

Å andra sidan: boken är så full av klichéer att det är märkligt att jag vill läsa den. Kvinnan i det sjuttonåriga äktenskapet som städar bort sin ångest och sitt dåliga samvete när hon inte orkar svara på dotterns godnattsamtal på mobilen. Den arbetsnarkomaniga mannen i det sjuttonåriga äktenskapet som är otrogen med en mycket yngre kvinna och inte klarar av markservicen (han värmer på samma sorts frysmat flera dagar i rad) när frun lämnar honom vilket i sin tur får frun att oroa sig för hans hälsa. Vi har även det ensamma gubborginalet på “Landet” som har ett hjärta av guld när det gäller. Och den starka väninnan som släpper allt och finns där men förebrår henne för hennes kontrollbehov och ansvarskänslorna gentemot familjen.

Visst finns dessa klichéer på riktigt, dessa stereotypa könsroller där mammorna är familjens projektledare och lantisarna som inte städar efter sig och som kan betraktas som ett charmtroll trots att de beter sig illa. Dessa bör skildras, men också problematiseras, som exempelvis i Karolina Ramqvists genialiska Flickvännen.

Det är på den nivån att jag gläds när han Josse kör rattonykter efter en #prataomdet-situation (som det dock aldrig pratas om) på ett hotell i Visby. Jag hoppas att hon ska köra på någon, köra av vägen, bli stoppad av polisen, att berättelsen ska vända. Jag vill skrika som matadoren i tjuren Ferdinand: GÖR NÅT!

Karaktärerna kommentar det stereotypa själva vid minst två tillfällen. Men det är ingenting som räddar Dubbelexponering från sig själv.

Det behövs fler detaljer som levandegör alla generella beskrivningar av gråt och svek. Vid ett tillfälle beskrivs mannens undanflykter på ett väldigt levande sätt, han har inte hört av sig till sina älskarinna på länge och skyller på dottern som knappat in fel kod vilket leder till att han fått sitta i supportkö osv. i en lång harang. Dilber behärskar detta väldigt bra men lägger fokus på annat.

Ofta tänker jag att det är som taget direkt ur en dagbok, det finns en innerlighet bakom berättelsen som gör att jag läser vidare. Men alla som skrivit dagbok själv vet att innerlighet inte nödvändigtvis blir bra litteratur. Det krävs något mer.

Forum 2012
ISBN: 9137137344 Sidor: 251
Omslag: Jens Magnusson
Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl
Finns den på ditt bibliotek? 

Sist på bollen?

Enligt SvB idag så kommer Femtio nyanser av honom att ges ut som ebok på svenska 3 september. Det kommer senare i september bli utgåva i danskt band och det blir ingen Dan Brown-översättning, varje bok kommer att ha varsin översättare.

Jag har missat Hungerspelen-, Twilight- och delvis även Harry Potterhypen. Är det för sent att haka på Fifty shades-hypen i september? Eller är det redan nu försent?

Vad tycker ni om titelöversättningen förresten? Hade man kunnat lösa det bättre?