Först vill jag säga detta: jag äääälskar verkligen den här boken eftersom den innehåller många målningar och nästan alla är fantastiska! Efter att ha sett den retrospektiva utställningen, som hade vernissage denna helg i samband med boksläppet, gillar jag boken extra mycket eftersom jag tycker målningarna är extremt bra återgivna och gör sig väldigt bra i det mindre formatet som boken har. Redan på vernissagen längtade jag till att komma hem och kunna krypa upp under en läslampa för att detaljstudera alla tavlor.
Har man någon gång sett en av Helene Billgrens akrylmålningar kan jag inte tänka mig att man kunnat undgå att sugas in i den fantastiska värld som hon skapar på sina mdf-skivor. Den är så himla sorglig och spännande och romantiskt på ett svart och mörkt sätt. För dig som dras till sånt är boken ett måste.
Men. Jag kommer på mig själv med att jämföra Helene Billgrens bok med min absoluta favoritbok om och av en konstnär: Karin Mamma Anderssons Moderna Muséet-katalog som gavs ut på Steidl för en massa år sen. Den innehöll, förutom fint återgivna tavlor i stort fold out-format, ett samtal mellan Andersson och Lars Norén, dikter av Thomas Tidholm och fotografier från ateljén tagna av JH Engström.
Boken är verkligen ett verk i sig om man vill fördjupa sig i Anderssons konst.
The End har liknande ambitioner. Det finns fotografier från ateljén och en intervju. Några konstkritiker har anlitats och till och med en poet. Tyvärr tycker jag inte att texterna lyfter alls. Petter Eklund konstaterar att “Det behövs inga djupare analyser”. Så varför ha med text över huvud taget då?
Pamela Jaskoviaks text tycker jag är bra här och var även om jag kan bli lite trött på “googlandet” som så dominerande metod i allt från journalistik till romaner nu för tiden.
Men att jag inte berörs av texterna eller ateljéfotografierna tror jag är för att Billgren inte verkar vara så peppad på att medverka i den typiska konstboksintervjun, hon är inte en konstnär som har ett akademiskt “artist statement” eller färdiga formuleringar. På invigningen av utställningen sa Konstmuséets chef att Billgren inte ville prata så mycket.
Och det är givetvis inget fel med det. Snarare tvärtom tycker jag. Men har inte de anlitade konstkritikerna självförtroende nog att sätta verken i ett sammanhang eller prata om möjliga tolkningar etc. av rädsla för att komma med “fel” åsikter kanske man kunde valt en annan väg än att i texterna lite slentrianmässigt klaga på konstmarkanden eller uttrycka sin vilja att “säga något smart” .
Billgren har ett nära samarbete med galleristen Angelika Knäpper, så nära att det den offentliga konsthallen i Borås låter henne hänga hela utställningen. Varför inte intervjua Knäpper? Eller låta henne skriva något? Och den grå anteckningsboken där Billgren samlat historien om hennes konstnärsskap, skisser och fakta om utställningar hon medverkat i får nästan inget utrymme alls trots att den verkar vara så viktig för henne.
Tack och lov är jag så förälskad i målningarna att jag inte tänker på det där med texterna särskilt länge, istället dyker jag snabbt tillbaka in bland akrylen och letar detaljer och drömmer mig bort i de melankoliskt vackra filmberättelserna som finns där.
Bokförlaget Arena 2012
ISBN: 9789178433803 Sidor: 160
Omslag/formgivning: Marja Pennanen
Pocket: Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl, Via Godhandling
Finns den på ditt bibliotek?
0 Kommentarer