När jag var barn var det såklart några ungar som lärde sig att visa långfingret snabbare än alla andra barn. Men det fanns även de som kommit på att de räckte med att hålla upp en handflata och säga “spegel” så reflekterades den obscena gesten tillbaka på långfingerägaren. En sån spegel vill jag idag hålla upp mot Lars Schmidt på SvB som den åttonde januari undrade hur naiva Paul Frigyes och Norstedts kunde vara som inte kollat upp fakta ordentligt inför publiceringen av den nu indragna boken Höjd över varje misstanke.

Han tycker det är “rent pinsamt”.

Rent pinsamt kan det också tyckas att Schmidt därför själv inte kollar fakta så bra i sitt blogginlägg. Han skriver om Guillous förlagsbyte:

Jan Guillou tycker inte om Norstedts. När han 1999 lämnade förlaget hade han ett par decennier bakom sig som Norstedts kassako – bara Hamilton-serien lär ha sålts i närmare fem miljoner exemplar. Men Guillou hade tröttnat på att få för liten del av kakan och på Norstedts “räknenissar som sprang omkring på förlaget och slog sig för bröstet”, som han sa.

Visst, det kan vara en faktor som spelade in. Men i alla intervjuer jag hört med paret Skarp/Guillou (och även i Guillous självbiografi) har det alltid verkat vara så att de var missnöjda med ledningen på Norstedts vid den tiden och att det var det primära skälet till varför de lämnade.

Nåja, alla kan vi ju dra lite förhastade slutsatser. Ann-Marie Skarp går, samma dag som blogginlägget läggs upp, in och skriver en kommentar som börjar såhär:

Skälet till varför vi lämnade Norstedts 1999 var aldrig Jans royalty. Vår avgång hade enbart med den dåvarande ledningen att göra

Med tanke på att Schmidt hintar om hur lätt det varit för Frigyes att ta “tillfället i akt och konfronterade Jan Guillou själv med uppgifterna om att Guillou skulle blivit relegerad” så är det lite ironiskt att han svarar Skarp i kommentarsfältet med rubriken “Där ser man hur svårt det är”:

Jag var väl för snabb med slutsatsen, men i en artikel från SvB sommaren 1999 refereras en intervju där Jan Guillou några månader före avhoppet från Norstedts säger att “förlagen tar in fem gånger så mycket pengar som författaren, två gånger så mycket skulle jag tycka var OK”. Det var alltså inte ett av skälen. Tur att det var en blogg jag skrev och inte en bok!

“Tur att det var en blogg jag skrev och inte en bok!” Eh?? Vem är naiv nu? Är det andra regler som gäller för de som publicerar saker på internet än vad det är för de som publicerar böcker? Behöver en inte kolla fakta då? Går det inte att uppdatera ett blogginlägg som drar fel slutsats av en kommentar som inte verkar ha något med sakfrågan att göra? Är det omöjligt att lägga in en rättelse efter det felaktiga stycken i en blogg?

Nejdu Lars… Spegel… SPEGEL!