Uncategorized

Att ge något ett värde

Vet inte vad som är tråkigast, när Leif Zern 2008 “recenserade” En dramatikers dagbok eller idag när Johan Croneman skriver om Resumés “granskning” av hans tv-avgift som betalades för sent.

Det här med att man måste gå i svaromål är så tråkigt när man själv tycker det är helt obota dumt och också uttrycker det. Rent känslomässigt kan jag förstå att det känns så de första minuterna efter något som man uppfattar som ett påhopp. Men blir det bra text? Nej. Och det är väl ändå det som borde vara målet med att publicera sig.

När sånt här händer tänker jag alltid på mobbare i lågstadiet. Inte går det att med ord övertyga mobbarna att sluta kalla en för saker. Tyvärr. Det blir bara värre av att stå där och försöka förklara sakligt att man inte alls är tjock och ful.

Och som Zern själv skrev för några år sen: “Till den psykologiska gåtan hör att hans hämnd är så lättgenomskådad.” Varför läste han inte sina egna ord? Det hjälper inte att kalla mobbarna för tjock och ful heller.

Hade jag inte läst Cronemans text idag hade jag inte ens hört talas om Resumés text. Bara det är väl en anledning att låta bli. Det blir som i boken ovan om Franz Kafkas liv där han fortsätter upprepa sin fars plågor mot honom så till den grad att han kastar sig i ån.

Min katt tar sig an Giorgio Agamben och Walter Benjamin

Till frukosten läste jag Till profanierings lov och Kapitalismen som religion. Jag och Dylan är överens, Agamben och Benjamin är inte sådär jätteroliga att ha att göra med.

Elena – Tar spam-mailet till en nivå av perfektion

Fick ett spam-mail från Ryssland idag. Jag har inte fått det på min vanliga mail som syns här på sidan utan en mail som är gammal och knappt används men som jag kollar ibland för säkerhets skull, därför är det extra märkligt att den förmodade författaren lyckats formulera några väldigt bra öppningsrader för att få mig som bokbloggare intresserad:

Kara vanner, Mitt namn ar Elena, jag ar 33 r och jag skriver till dig frn en provins i Ryssland. Jag arbetar i biblioteket och efter jobbet jag fr anvanda datorn nar det ar mojligt. Jag hittade ngra adresser p Internet, och jag bestamde mig for att skriva till er detta brev.

Därefter kommer hela historien som i korthet går ut på många hungriga barn, torka, skogsbränder, förstörda skördar, ekonomisk kris, dyr potatis, dyr elräkning, dyr gasräkning, far som lämnat barnen och så vidare.  Sen kommer önskemålet i slutet och det är här som just detta spam skiljer ut sig:

Jag hoppas att ni kan hjalpa oss. Om du har ngra gamla portabla spis, och om
du inte anvander den langre, kommer vi vara mycket tacksam om du kan donera
den till oss och ordna transport av kaminen till oss (vi bor 200 km frn Moskva). Detta
kaminer ar olika, de ar oftast gjorda av gjutjarn och vager omkring
100 kg.

Vid det här laget är jag faktiskt fast i hela dramaturgin med de prövningar och olyckor av närmast bibliska proportioner (hade det inte varit så torrt, kallt och så många bränder har jag på känn att de blivit invaderade av gräshoppor) att jag faktiskt tror på det här och det gör lite ont i samvetet fastän jag vet att det är lurendrejeri. Hade jag haft mer pengar hade jag faktiskt köpt en spis och bett om adress att skicka den till. Även om jag vet att det inte finns någon Elena så tinade mitt Ebenezer Scrooge-hjärta lite och jag känner mig som en usel människa när jag tänker på hur Elena släcker ner biblioteket, går mot dörren, sätter nyckeln i låset bara för att ångra sig och gå tillbaka några steg mot den påslagna datorn bara för att se om någon svarat, men mailkorgen ekar tomt, hennes barn kommer inte få äta ikväll heller.

Söndag förmiddag

Finns det något bättre sätt att spendera en söndag förmiddag än vid skrivbordet med utsikt över snön som faller ute i blåsten och Miles Davis Blue in green i högtalarna?

Hann även med..

..ett besök på lilla saluhallen i Alingsås där en man bakom disken ursäktade sig för att han stod och åt belgiskt smör och hävdade att det är det enda näringsintag man behöver. Jag är visserligen benägen att tro honom men föll ändå för Altesse, en rödkittsost som var riktigt subtilt utsökt efter att ha låtit den smälta en aning i rumstemperatur en timma eller två till hembakade baguetter och broccolisoppa med massor av grädde .

Och vad passar bättre till god mat än Ramsays best restaurants som jag tycker är Gordon Ramsays överlägset bästa program hittills och jag har sett i stort sett alla han gjort. Jag och Katrin har följt alla avsnitt under hösten och nu är det dags för finalen. Otroligt bra BBC-program.

Läs gärna hans bok Humble Pie som jag tyckte var otroligt fin, välskriven och spännande. En bok man sträckläser.

Nu blir det final!