Stålmannen är socialdemokrat?
Nej det är inte Thomas Bodström på bilden. Den här bilden får illustrera en dröm jag hade inatt:
Jag försökte hitta ett ställe jag hört om som var mellanhand mellan autografjägare och den som skulle signera. Jag ville ha ett seriealbum signerat och fick tips om ett företag som var verksamma som en sån här mellanhand och kontaktade dem, de sa att de gärna prioriterar just min förfrågan eftersom de är så less på en massa Socialdemokrater som vill ha Stålmannnen-album signerade. Varför vill de ha just Stålmannen-album signerade undrade jag. Jo för S:et såklart.
– Dom går ju runt hela dagarna i såna där S-tröjor.
Jag vet inte vart den här informationen kommer ifrån och hur den hamnat i mitt undermedvetna, jag har aldrig hört talas om att Socialdemokrater gjort den här kopplingen men det är ju faktiskt en rolig idé om de gjort det.
Om någon av mina läsare har insyn i partiet eller om någon här varit med i SSU eller känner någon som är det så kommentera gärna! Ni får självklart vara anonyma, den här bloggen heter ju trots allt inte McCarthybiblioteket.
… Read MoreDavid Ogilvy (varning för Mad Men-spoilers)
Alla som följer Mad Men lika slaviskt som jag har väl undrat flera gånger över denna Ogilvy som då och då nämns. Senast han dök upp var när Roger Sterling var besviken över att hans bok inte blev antagen för utgivning trots att han själv tyckte att den var åtminstone lika intressant som Ogilvys bok.
Och nu har jag fått tag på den boken! Ska bli intressant att läsa! Så här står det på baksidan:
“David Ogilvy, en av reklamvärldens förgrundsgestalter, berättar i boken om sin väg från arbetet som kock på Hotel Majestic i Paris till ledningen för en av världens största och mest ansedda reklambyråer. Han berättar personligt, humoristiskt och medryckande om sin väg till framgång och delar frikostigt med sig av sina råd om hur man gör sund, intressant, upplysande och – inte minst – säljande reklam.”
… Read More“Det är väl inget fel på honom.”
Egentligen var det den coolaste sekreteraren någonsin i Akademien: Karl Ragnar Gierow som jag tänkte skriva om och letade efter klipp på. Men visst är det uppenbart att mannen som får frågan 1.25 in i klippet skarvar som tusan med sina litteraturupplevelser!! Det är en sak att låtsas att man läst Sartre en eller två gånger när man går första året i gymnasiet (host) men det växer man väl ifrån lika snabbt som man rodnar den gång man faktiskt får en motfråga.
Jag begrep för övrigt inte alls storheten med Aniara när jag läste den. Läs Karin Boyes Kallocain istället! Bättre än Orwells 1984!
http://svt.se/embededflash/1434437/play.swf
… Read MoreBarskrapad – Barbara Ehrenreich
Helt plötsligt så började jag läsa om Barskrapad och det är en sån där bok som jag inte riktigt tror att jag kände allvaret i när jag läste den första gången även om jag såklart förstod rent intellektuellt. Det är en sak att förstå med hjärnan och en annan med hjärtat.
Den handlar om hur hon Wallraffar på arbetsplatser med minimilön och hur hon trots mycket bättre förutsättningar än de flesta i såna yrken har (ett startkapital, bra hälsa, god utbildning, “rätt” etnisk tillhörighet, bil) ändå inte lyckas få ekonomin att gå ihop.
Det är märkligt att läsa att väldigt många av Amerikas hemlösa faktiskt har del- och/eller heltidsjobb.
Finns en märklig scen när hon arbetar som städerska och tvingas hålla ett extremt högt tempo (de måste springa från bilen in till huset de ska städa). Hennes arbetslag har glömt en viss städattiralj som de måste ha. En sån kostar 2 dollar och de vet att de får tillbaka pengarna av sin arbetsgivare när de kommer tillbaka men trots att de är 4 stycken kan de inte skramla ihop pengarna tillsammans och tvingas köra tillbaka flera mil för att hämta den istället.
Enkelt och bra skriven med små komiska referenser till ekonomisk och filosofisk litteratur; “Så det är det här som Marx kallade arbetarnas reproduktion”, när hon får en liten vilostund mellan sina två heltidsjobb.
Till och med fotnoterna är intressanta!
… Read MoreGift
Har hunnit med min redovisning om Jean Baudrillard-texten som var ett utdrag ur System of objects, lyssnat på arkitekten och författaren Helena Mattsson föreläsa, se andra delen ur dokumentärserien Century of self och sen bunkrade jag energi på Max för att sen skratta så jag blev helt matt på föreställning Gift – Ett farligt ämne av och med Anna Mannheimer och Peter Apelgren i Lerum. Fantastiskt fantastiskt roligt!!
Här är första delen till dokumentärserien vi håller på att se på skolan, att se den är lite som att ta det röda pillret i Matrix. Kvaliten är väl inte den bästa här men det gör inte så mycket. Otroligt intressant och den blir bättre och bättre för varje del verkar det som:
… Read More
