Helt plötsligt så började jag läsa om Barskrapad och det är en sån där bok som jag inte riktigt tror att jag kände allvaret i när jag läste den första gången även om jag såklart förstod rent intellektuellt. Det är en sak att förstå med hjärnan och en annan med hjärtat.

Den handlar om hur hon Wallraffar på arbetsplatser med minimilön och hur hon trots mycket bättre förutsättningar än de flesta i såna yrken har (ett startkapital, bra hälsa, god utbildning, “rätt” etnisk tillhörighet, bil) ändå inte lyckas få ekonomin att gå ihop.

Det är märkligt att läsa att väldigt många av Amerikas hemlösa faktiskt har del- och/eller heltidsjobb.

Finns en märklig scen när hon arbetar som städerska och tvingas hålla ett extremt högt tempo (de måste springa från bilen in till huset de ska städa). Hennes arbetslag har glömt en viss städattiralj som de måste ha. En sån kostar 2 dollar och de vet att de får tillbaka pengarna av sin arbetsgivare när de kommer tillbaka men trots att de är 4 stycken kan de inte skramla ihop pengarna tillsammans och tvingas köra tillbaka flera mil för att hämta den istället.

Enkelt och bra skriven med små komiska referenser till ekonomisk och filosofisk litteratur; “Så det är det här som Marx kallade arbetarnas reproduktion”, när hon får en liten vilostund mellan sina två heltidsjobb.

Till och med fotnoterna är intressanta!