Aliide, Aliide – Mare Kandre
Just det ja! Jag recenserar ju Mare Kandres Aliide, Aliide idag hos Hyllvärmarna!
http://hyllvarmarna.blogspot.se/2012/08/aliide-aliide-mare-kandre.html
… Read MoreAlltings början – Karolina Ramqvist
Jag hade sett fram emot den här boken så himla mycket ända sen jag läste om den första gången och boken både överraskade mig och uppfyllde alla mina förväntningar. Jag tyckte Flickvännen var årets bästa bok 2009 och vet redan att jag kommer tycka att det här är årets bästa bok.
Det finns ingen som varken kan eller törs skriva om relationer på det realistiska sätt som Ramqvist kan. Saga träffar Victor Schultz som är allt hon inte borde vilja ha, så står det på bokens baksida. Men vem har dikterat detta om vad hon “borde” vilja? Det är en central inre fråga som färgar hennes sätt att se på omvärlden och sig själv.
Hon har en intellektuell mamma vars analys av feminism och patriarkala strukturer är underbart beskriven. Mamman tycker att Saga borde ta för sig mer, precis som alla unga kvinnor borde ta för sig mer. Hennes nära vän tycker att alla borde ha en “slampsommar” någon gång i deras liv.
Saga har dessutom en omgivning som ständigt nedvärderar flickor och kvinnor vilket ofta övergår i övergrepp och hot och trakasserier. Det briljanta i Ramqvists beskrivning av detta är att det ingår i de helt vardagliga redogörelserna över vad som händer. Det sticker inte ut. Män tar sig friheter att hota henne till livet och hålla fast henne på gatan och så vidare. Men Saga bara konstaterar att det händer. Det finns något fruktansvärt, och sant, i att beskriva det på det sättet.
Samtidigt “vill alla ha en ung tjej”. Redaktioner vill ha henne som alibi, som för att väga upp den gubbhylla som annars utgör laguppställningen. De alkoholiserade och otrogna männen vill ha henne för att få allt det som “finflickorna” inte kan ge dem. Det här är i alla fall sånt hon får höra ständigt. Och som hon måste förhålla sig till.
Ångrar hon sig efter sex på en toalett med en man som minuterna innan gjort slut med henne för att en struktur hjärntvättat henne till att vara “finflickig” eller för att hon trots allt är en romantiker? Är Victor den enda som “tillåter” henne att vara den hon är, eller är han bara en ologiskt attraktiv del av allt som är fel?
Är det fel att bara ta för sig av det som råkar falla i ens knä? Låter det som en tråkig plot? Det är för att jag inte kan skriva som Ramqvist, som jag för övrigt tycker att det är dags att vi geniförklarar nu.
“Det personliga är politiskt” hade kunnat vara den här bokens tagline, om man velat förminska den. För den är exakt det som jag tror menades med den formuleringen, men ändå så mycket mer!
Norstedts 2012
ISBN: 9789113041292 Sidor: 377
Omslag Lotta Kühlhorn
Inbunden: Bokus, Adlibris
Ebok: Bokus, Adlibris
Finns den på ditt bibliotek?
Bonusmaterial:
DEN KOMPLETTA LITTERATURLISTAN
Ahlmark-Michanek, Kristina – Jungfrutro och dubbelmoral
Alving, Barbro – Personligt : dagböcker & brev 1927-1939
Backberger, Barbro – Det förkrympta kvinnoidealet
Bibeln
Brantenberg, Gerd – Egalias döttrar
Brøgger, Suzanne – Ja
Brøgger, Suzanne – Kärlekens vägar och villovägar
Broman, Ulla – Kvinnomedvetande och utopi : några radikalfeministiska tankar (benämns som ”Kvinnomedvetande”, förmodl. denna)
Brownmiller, Susan – Against our will : men, women and rape
Bulgakov, Michail – Mästaren och Margarita
Burroughs, William S. – The Naked lunch
Camus, Albert – Främlingen
Chesler, Phyllis – Women and madness: a feminist diagnosis
de Saint-Exupéry, Antoine – Le petit prince
Enochsson,Birgitta & Hasselrot, Titti – Fnitter
Falkenland, Christine – Illusio
Flaubert, Gustave – Madame Bovary
French, Marilyn – Kvinnorummet
Friedan, Betty – Den kvinnliga mystiken (även utgiven som Den feminina mystiken)
Friedenthal, Albert – Jordens kvinnor
Godelier, Maurice – Bas och överbyggnad : studier i marxistisk antropologi (oklart om det är denna eller en bok av Marx, Karl)
Greer, Germaine – Den kvinnliga eunucken
Helen, Zahavi – En jävla helg
Herrera, Hayden – Frida Kahlo : en konstnärs liv
Hite, Shere – Hiterapporten (oklart vilken del)
Holmberg, Åke – Vår världshistoria
Hume, David – On The Immortality of the Soul
Janssen-Jurreit, Marielouise – Sexism (författare nämns ej, förmodl. J-J el. ev. Reed, Evelyn)
Krusenstjerna, Agnes von – Fröknarna von Pahlen
Millett, Kate – Sexualpolitiken
Nio kvinnor – nio liv
Oe, Kenzaburo – Mardrömmen
Oe, Kenzaburo – Tid för fotboll
Ray, John – Män är från Mars kvinnor är från Venus
Sartre, Jean-Paul – Äcklet
Söderberg, Hjalmar – Den allvarsamma leken
Söderberg, Hjalmar – Pälsen (novell inkluderad i Historietter)
Solanas, Valerie – The SCUM manifesto
Spungen, Deborah – Inte som andra döttrar
Tikkanen, Märta – Män kan inte våldtas
Tjechov, Anton – Måsen
Tolstoj, Lev – Krig och fredag
Walker, Alice – Purpurfärgen
+ en roman där glasögonbjörnar (Tremarctos ornatus) förekommer, skriven av en Argentisk zoolog som jag inte hittat namn eller titel på, ännu.
EDIT: 4/9 – Enligt Karolina Ramqivst själv är detta en fiktiv roman.
Tidskrifter och tidningar
90tal
i-D #2 1994
Libération
Nöjesguiden
pop
Starlet
Tidningen Södermalm
… Read More
Dubbelexponering – Suzanna Dilber
Jag är otroligt kluven inför att skriva om den här boken. Å ena sidan: jag längtade efter att läsa den här när jag var på jobbet och när jag kom hem och hade för ont i huvudet för att läsa samt på morgonen direkt när jag vaknade. Jag ville verkligen veta vad som skulle hända.
Å andra sidan: boken är så full av klichéer att det är märkligt att jag vill läsa den. Kvinnan i det sjuttonåriga äktenskapet som städar bort sin ångest och sitt dåliga samvete när hon inte orkar svara på dotterns godnattsamtal på mobilen. Den arbetsnarkomaniga mannen i det sjuttonåriga äktenskapet som är otrogen med en mycket yngre kvinna och inte klarar av markservicen (han värmer på samma sorts frysmat flera dagar i rad) när frun lämnar honom vilket i sin tur får frun att oroa sig för hans hälsa. Vi har även det ensamma gubborginalet på “Landet” som har ett hjärta av guld när det gäller. Och den starka väninnan som släpper allt och finns där men förebrår henne för hennes kontrollbehov och ansvarskänslorna gentemot familjen.
Visst finns dessa klichéer på riktigt, dessa stereotypa könsroller där mammorna är familjens projektledare och lantisarna som inte städar efter sig och som kan betraktas som ett charmtroll trots att de beter sig illa. Dessa bör skildras, men också problematiseras, som exempelvis i Karolina Ramqvists genialiska Flickvännen.
Det är på den nivån att jag gläds när han Josse kör rattonykter efter en #prataomdet-situation (som det dock aldrig pratas om) på ett hotell i Visby. Jag hoppas att hon ska köra på någon, köra av vägen, bli stoppad av polisen, att berättelsen ska vända. Jag vill skrika som matadoren i tjuren Ferdinand: GÖR NÅT!
Karaktärerna kommentar det stereotypa själva vid minst två tillfällen. Men det är ingenting som räddar Dubbelexponering från sig själv.
Det behövs fler detaljer som levandegör alla generella beskrivningar av gråt och svek. Vid ett tillfälle beskrivs mannens undanflykter på ett väldigt levande sätt, han har inte hört av sig till sina älskarinna på länge och skyller på dottern som knappat in fel kod vilket leder till att han fått sitta i supportkö osv. i en lång harang. Dilber behärskar detta väldigt bra men lägger fokus på annat.
Ofta tänker jag att det är som taget direkt ur en dagbok, det finns en innerlighet bakom berättelsen som gör att jag läser vidare. Men alla som skrivit dagbok själv vet att innerlighet inte nödvändigtvis blir bra litteratur. Det krävs något mer.
Forum 2012
ISBN: 9137137344 Sidor: 251
Omslag: Jens Magnusson
Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl
Finns den på ditt bibliotek?
Biblioteket – Rasmus Fleischer
Biblioteket är en av böckerna i det som av förlaget kallas för “dubbelbok”. Omslaget är ett foto av fyra skinnklädda böcker. På bokens rygg står författarens namn och titeln i ett litet typsnitt. Jag hittade boken på bibliotekets avdelning där jag hänger allt mer nu för tiden; hyllan för distributionsstöd. Den första meningen lyder:
“Biblioteket gör ett urval bland alla böcker på bokmarknaden och erbjuder allmänheten tillgång till urvalet”.
Kan det blir torrare? Nej. Jag var självklart tvungen att läsa den.
Den första meningen låter nästan konstlat simpel och tråkigt torr. Efter att ha läst boken inser jag hur perfekt den är. Välja ut X antal böcker per år som sen Y antal människor kommer att låna hem och läsa. Hur svårt kan det vara?
Väldigt svårt. Eller åtminstone intressant att nysta i. För hur ska urvalet göras? Ska man i demokratisk anda erbjuda en så stor bredd som möjligt och anpassa sig efter vad folk vill ha (topplistorna)? Eller ska man vara en motkraft till kommersiella krafter som ger ut böcker utan livslängd? Hur görs ett urval? Och hur ska utlåningen ske i praktiken?
Ur dessa tills synes enkla (men väldigt invecklade) frågor listar Rasmus Fleischer på ett enkelt, och förvånansvärt sakligt sätt (han har varit engagerad i Piratbyrån och driver Copyriot) en mängd konkreta situationer där man i praktiken tvingas göra ideologiska val. Påläst och utan akademisk mumbojumbo skriver han hela tiden med en uppenbar kärlek för biblioteken. Man smittas av denna kärlek och i alla fall jag får en ny tanke på i snitt var femte sida.
Jag är förvånad över hur spännande det är att läsa en essä om bibliotekens nutid och dåtid och all dess problematik. Bland annat får vi läsa om vilken publikation som landets bibliotekarier gör allt för att hålla hemlig, om tolvåriga biblioteksbesökare som riskerar att åtalas av Amerikanska jättebolag och det handlar om e-bokskarteller.
Det här är en bok för dig som är svb.se-junkie och behöver något starkare. Jag ser redan fram emot att läsa Boken. Min enda sorg med att ha hittat det här lilla distributionsstödspärlan är att Fleischer inte skrivit en bok med titeln Bibliotekarien.
Edit 3/8: Här finns min recension av Boken-
Ink bokförlag 2011
ISBN: 9789197846929 Sidor: 70
Omslag Philip Cristofor
Bokus, Adlibris
Finns den på ditt bibliotek?
Brev till Yves – Pierre Bergé
Att leta upp den här boken på bibliotekets Lz-avdelning (biografier) fick en symbolisk och lite sorglig symbolik. Boken står inte under B som Bergé utan under S som i Saint Laurent. Vem är Pierre Bergé? Han var under lång tid VD för företaget YSL som han skapat tillsammans med sin partner Yves Saint Laurent som var modehusets designer.
Visst är det därför man läser boken. För kontexten. Mannen som stod YSL himself närmast.
Isället för en avslöjande och privat 350-sidig biografi med ett vackert porträtt av de båda på omslaget och full av kändisar, skandaler och modehistoria som förmodligen skulle sålt multum världen över ger han ut en sparsmakat formgiven brevbok på 127 sidor. Det är värt att respekteras. Men några brev till Yves känns det aldrig som. Möjligtvis brev OM Yves, till en tänkt läsare.
Det är en lättläst och ganska lyxig upplevelse som ger en allt ifrån våndor kring den stora auktionen, minnen från Marrakech, hans egen roll som den som möjliggjorde konstnären Yves Saint Laurent skapande osv. Fina fragment från ett helt liv. Det som borde redigerats bort är alltför många stycken med formuleringar som t.ex. “Chanel gav kvinnan frihet, du gav henne makten”. Det känns som något man skulle hitta i en museikatalog. Det känns för konstlat, inte som något man skriver i ett brev.
Däremot finns det nog många detaljer i boken som gör den läsvärd. När Bergé vägrar låna ut sin Warhol-tavlor eftersom en museiintendent försöker “förklara” Warhols konstnärskap för Bergé (Bergé och Saint Laurent var nära vän med Andy Warhol). När han oförställt skryter om det beröm för sin goda inrednings- och konstsmak som hans Yves vid ett sällsynt tillfälle gett honom. När Bergé beskriver hur svårt det är att sluta någons ögon efter att den dött och hur vårdpersonalen hjälper honom med detta.
Ofta hamnar Bergé i klichéfyllda utläggningar om känslor som generaliseras så mycket att det inte berör ett dugg. På nästa sida kan han berätta om hur han ljugit för sin partner om hur sjuk han faktiskt var innan han dog.
Några brev är det inte. Boken saknar uppenbart en redaktör som kunnat stryka rader med orden “minns du” där bl.a. Bergé påminner Saint Laurent om vad hans hund heter trots att Saint Laurent älskade sin hund mer än sina vänner.
Oavsett hur ojämn boken är den läsvärd. För att den innehåller fåfänga och hävdelsebehov trots alla framgångar Bergé nått. För att den är uppgiven trots att den försöker förmedla styrka. För att den i sina bästa stunder blir en bildad aristokratisk Seinfeld med formuleringar som t.ex:
“När vi skulle sprida din aska i Rosengården vid Villa Oasis var det vackert väder. Somliga tyckte till och med att det gick an att komma sommarklädd. Men det är en annan historia.”
Vill man läsa den här rekommenderar jag dock att man tittar på den fantastiska dokumentären Yves Saint Laurent – L’amour fou först. Gillar man dokumentären är boken ett fint extramaterial för den som vill snöa in.
Lind & Co 2011
ISBN: 9789174610499 Sidor: 127
Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl
Finns den på ditt bibliotek?
