A conversation with Richard Prince / Gustave Flaubert
Richard Prince är en av de mest kända fotokonstnärerna i världen. Mycket tack vare hans cowboybilder. Dessa är fotograferade av Sam Abell och blev kända när Marlboro använde dessa för sina reklamkampanjer.
Sedan avfotograferades de av Prince och sattes i ett konstsammanhang. Det genererade bland annat en försäljning på auktion där ett av fotografierna såldes för 1 miljon dollar vilket då var rekord. Givetvis var många i förbannade över detta på samma sätt som man (läs: avundsjuka konstnärer) var förbannad när Damien Hirst började fylla sina konton med dollarmiljoner. Prince hade ju liksom inte ens tagit bilderna själv ska det vara konst va eller. Typ.
Jag har alltid varit fascinerad av Richard Prince hur som helst. Hade dock förväntat mig en massa mumbo-jumbo-konst-prat från honom men American Suburb X publicerade härom dagen en riktigt bra intervju som är förvånansvärt nere på jorden.
Det mest intressanta var det han säger om bikertjejerna, hur han gärna skulle vilja vara som de är. På samma sätt som Flaubert beskylldes, och åtalades, för att gestalta osedliga kvinnor med sin Madame Bovary kritiserar många Prince för att ha ett ovanifrånperspektiv och se ner på och förlöjliga kvinnorna i dessa bilder, kanske att han till och med hatar kvinnor.
Och så var det så enkelt som Flaubert sägs ha sagt: “Madame Bovary, c’est moi.”
http://www.americansuburbx.com/2011/04/interview-conversation-with-richard.html
Lars Lerins ljus och mörker
Har precis börjat läsa Straffrundor och ärevarv nu.
1. Första gången jag såg Lars Lerins akvareller var det bilder av “det nordiska ljus” han är så berömd för. Melankoliskt, mörkt, stormigt, ensamt. Precis sånt jag gillar. Trodde aldrig att jag skulle bli så berörd av hans bilder från t.ex. Iran och Marocko som har ett helt annat ljus i sig.
2. Vilken hemsk eller deprimerande situation han än är i lyckas han ändå beskriva den med sina typiska humor:
“Detta har jag inte vågat tala om för någon annan än dig, men det ska komma en man från Berlin. Jag har hittat honom på nätet. Han ser stark och senig ut och hans lite föraktfulla leende gör mig mindre skamsen. “Talk is cheap, I’m not” är hans motto. Men vad ska pappa säga när han går igenom mina bankärenden? Man kan ju inte dra av en hora på deklarationen i konstnärligt syfte.”
Dagens Nyheter
Tack vare Katrin är jag nu lycklig DN-prenumerant och vår brevlåda är nu som enda brevlåda i kvarteret bärare av detta sigill. Jag har massor att göra men fastnar ändå med tidningen, nyrostat bröd, smultronte och äppeljuice vid köksbordet.
Jag hade riktat in mig på söndagsbilagan men det var framför allt Sanna Torén Björlings fenomenala grundläggande artikel om turerna kring Thielska galleriet.
Texten har verkligen fått det utrymme den förtjänar och det är såklart mer än en artikel om Ulf Lindes eventuella vräkning. Den handlar om två helt olika typer av synsätt på kultur blandat med en rejäl dos av kulturelit, konst och politik. Gillar!
Ps1. Finns tyvärr ingen länk ännu på DN.se. Återkommer om den läggs upp.
Ps2. Kan inte riktigt hålla tillbaka min glädje över att ha fått med ordet “turerna” i en text…
Straffrundor och ärevarv
Fantastiskt att efter en ovanligt lång och jobbig skoldag komma hem och få inslagen bok i present av sin underbara flickvän helt apropå ingenting.
Fotoauktion
Oavsett om man vill spekulera med hjälp av konst eller bara ha något fantastiskt att hänga på väggen så är det den första renodlade fotoauktionen som man ska spendera denna månads lön på. Räkna med rejäl värdestegring på mycket här under kommande decenniet: http://www.auktionsverket.se/dbk/rdbk_oversikt.asp?d=2011-05-04&at=n&sp=se&bm=T105&id=34323&snr=0
Intressant med de klassiska svenska namnen fram till de nutida som verkar vara lite av temat. Några böcker också. Hur de egentligen tänkte när de satte utropspris på Café Lehmitz ihop med Vännerna från Place Blanche på 1000kr kommer vi väl aldrig få veta, det paketet lär ju hamna på åtminstone 25.000kr. Jag blev rätt förvånad också över ett utropspris på Jacob Felländers verk med utropspris på 40.000kr, det låter lite mycket men där har jag inte lika bra koll.
Men sammanfattningsvis både konservativa och lite modigare val blandat i en mix som känns kul. Att jag träffat på åtminstone en handfull av de som har verk med på auktionen gör mig lite sådär skrytsamt nöjd. Även om jag inte har råd att ha dem på väggen har jag i alla fall skakat deras avtryckarhand.
De nutida eller halvt nutid känns ju helt klart roligast. Maria Miesenbergers familjealbum och Anders Krisars monokromer skulle jag inte tacka nej till. Inte heller nedanstående som jag faktiskt aldrig sett innan:
CHRISTOPHE VON HOHENBERG
TOVA MOZARD
Den bild jag snöat in mest på senaste veckorna är däremot inte ett fotografi även om den är fotorealistisk – Betty målad av Gerard Richter 1988. Tänk att ha den ovanför skrivbordet.
