Konst

Det sublima

Med “sublim” menas en transcendent upphöjdhet eller storhet i fysiskt, moraliskt, intellektuellt eller konstnärligt avseende. Begreppet avser särskilt någonting som är så upphöjt att det inte kan jämföras, och är bortom beräkning eller mätbarhet. Sublimitet har under långa tider varit konstens främsta ideal, men dess definition har förändrats under århundradena. – Wikipedia

Skriver vidare på examensuppsatsen. Just nu på kapitlet om det sublima. Och självklart kan jag ju inte hålla mig från att jämföra katastrof- och undergångsfilmer med klassika konstverk som t.ex. några av det sublimas poster boy #1 Caspar David Friedrich.

Här: Vandraren över dimhavet från 1818 och affischen för 2012.

En kulturarbetares vardag del 2

Saker man gör som konstnär dagen innan utställning:

Läser bra ledare av Jenny Jewert http://www.dn.se/ledare/kolumner/stall-krav-pa-maten

Får oväntade samtal på spårvagnen som leder till black out och förhoppningsvis något kul (mer info om det imorgon)

Informerar oförberedd 30 volontärguider om egna konstverk.”Kort och koncist” har fått ett ansikte.

Betalar 30 kr för en kopp lipton te. Får frågan: är det mina fotografier? av killen i kassan när jag frågar om han ska på vernissagen

Håller en resehårfön från OBH Nordica mot en vägg för att få bort påklistrade ord.

Suckade vintern till våren

Har målat min vägg och lite på Anders vägg och lite på Lars vägg idag och då och då sneglat mot Mandis dörr så att ingen bär bort den.

Våran skotska curator har tagit titeln till vår utställning från en Gustaf Fröding-dikt från 1898. Bara den kombinationen borde ju vara reklam nog för att gå och se vår utställning på lördag! Första gången jag hörde titeln tyckte jag bara att den var märklig. Men nu tycker jag att den är både rolig och lysande på en och samma gång. Man kan se den som en uppvärmning inför majbrasesånger och videung. 

En vårvintervisa
“Smält min is,
låt min snö
gå i tö,”
suckade vintern till våren.

“Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker,” sjöng våren.

TV-kvällens konst

Kollade på Il y a longtemps que je t’aime (Jag har älskat dig så länge) igår och därefter nystartade The Kennedys på SVT.

Här är konsten du behöver känna till för att klara B-kursnivå på dessa två.

 
Aarons Shiklers officiella porträtt av JFK.

Aaron Shiklers porträtt av Jacqueline Kennedy, Caroline och John Jr.

Emilie Friants La Douleur (som polisen gillar i den franska filmen)

En kulturarbetares vardag

Interiör: Ruffiga gamla hamnlokaler. Betong. Färg på golvet. En dammig vask i ett hörn vittnar om att någon sorts drejningsaktivitet pågått där, kanske på kvällstid.

Ungefär 10 människor arbetar med utskick av examensutställning på Röda Sten. Detta jobb går ut på att lägga ett vernissagekort i ett kuvert, klistra fast en adresslapp från ett adressregister på kuvertet, försluta kuvertet och stämpla med en B-poststämpel. Cirka 1500 kuvert ska skickas ut.

En lite ovanlig adresslapp dyker upp, adresserad till Sveriges riksdag.

Jag: Nejmen titta vad roligt, hoppas han kommer på vernissagen.

Prominent dam ur vänföreningen: Varför då? Han begriper sig väl inte på kultur.

Jag: Jasså tror du inte, men det vore väl kul om han kom.

Pduv: Hmm.. Jasså nej jag tycker inte det. Vad ska han göra där? Gå runt och se sur ut?

Jag: Jamen han kanske blir lite gladare då om han kommer och tittar.

Tystnad råder. Vi fortsätter lägga kort i kuvert.

Pduv: Vart i norr kommer du ifrån då?

Jag: Kalix. Eller “lilla Sovjet” som det också kallas. Apropå politik.

Pduv: Ja det är ju skönt att någon plats är ren.

RIDÅ.