July, 2012

Sno sommarstilen/-läsningen

GANT och Lexington är fortfarande ohotade med sin Hamptons- och Ivy Leaguestil när det kommer till att få med böcker och tidskrifter i sina reklamfoton.

Lexington visar sommaren 2012 upp Taschens utgåva av LeRoy Grannis surfbilder från 60- och 70talet. Finns på Amazon i förstaupplaga för 122 dollar (exkl. frakt) samt i nyutgåva (i annan storlek bör tilläggas) för 20 dollar.

Till den lite casual läsningen passar det bra att blanda upp med highbrow-accessoaren nummer 1: The New York Times Book Review. Numret på bilden är en vintagemodell från april 2011 där man bland annat kan läsa Pulitzer Prize-vinnaren  Debby Appelgates cover story fint illustrerad med klassisk americana-romantik av Paolo Ventura som går hand i hand med Lexington homes ofta stjärnprydda produkter.

Den kan dock vara lite knepig att inkorporera i sin stilbokhylla eftersom NY Times säljer gamla nummer dyrt genom en krånglig site som är för krånglig att ens länka till. Prova istället antikvariat i Montauk med gamla sjökort som inredningsdetalj på väggarna. Eller varför inte mixa till det lite själv med en snygg surfplatta där du surfar in på deras hemsida (som visserligen är så 1999/google-annonsering-formgiven att det inte ens är komiskt) men som har snygga rubriker du kan tummepekfingerzooma in på för rätt effekt när du står där vid sovrumsfönstret och blickar ut och undrar om det är “creepy” att se någon läsa Fifty shades of grey på tunnelbanan.

Är du kvar i stan över sommaren? Kanske du måste arbeta eller inte hade råd med semestern i år? Misströsta ej. GANT börjar redan nu göra reklam för sin höstkollektion och du har på deras hemsida chans att vinna sommarens accessoarläsning! Kanske kommer Bokmässan 2012 akutändra sig och strunta i ännu ett tråkigt tema som utgår ifrån geografi (Norden?!) och istället ha 80-talstema med stora, nej gigantiska, diskokulor i taket istället för de enorma monterlogotyper som letat sig upp mot taket senare år.

Marcusbibliotekets antikvariatguide del 1 – Bindningen

Förmodligen är det fortfarande Drömbokhandeln som spökar i min hjärna men jag kan inte sluta tänka på att jag skulle vilja starta ett eget antikvariat/galleri för samtida oetablerad konst. Om man dessutom lägger till att jag inte kom in på någon av de utbildningar i höst som jag hoppats på så känns det som en fin dagdröm att ha. Nån gång kanske jag betalat av mina kreditkort och kan ta ett banklån till en sån verksamhet. Tills dess så snöar jag in lite på allt man behöver veta för att fynda på antikvariat och loppisar i sommar men framför allt kan det vara bra att ha koll om man ger sig ut på sidor som bokborsen.se och antikvariat.net där i alla fall jag blir förvirrad.

1. Inbunden/trådbunden med skyddsomslag – Den vanligaste typen av bokbindning när det gäller nyutkomna böcker. Håller bra tack vare att sidorna sys fast i ryggen.

2. Skyddsomslaget är det papper som omslaget är tryckt på och har flikar runt bokpärmen så att det hålls på plats. Här trycks bilden av författaren och eventuella hyllande citat ur recensioner av tidigare böcker. I Sverige är det lag på att minst 50% av dessa författarfoton ska tas av Ulla Montan eller Cato Lein.

Flikarna nyttjas ej som bokmärken av riktiga bokälskare (läs: pedantiska snobbar med ocd-tendenser och egen bokblogg) då skyddsomslaget riskerar att bli lite kantsnött och vikt.

Inbunden med skyddsomslag.

3. Danskt band/flexband – Ni som läst Jellicoe Road på svenska vet hur fruktansvärt fint denna binding är. En typ av papp som är böjbart, ofta med lite glansig yta. Finns med innerflikar och utan. Omslaget är tryckt direkt på denna och sitter fast i ryggen. Vanligt för lite kreddigare/smalare titlar. Tänk digipak under CD-eran. (Kan även kallas “häftad” trots att den är limmad)

Don’t be fooled by appearances. Det här är en danskjävel alright.

4. Klotband – Kommer från engelskans Cloth. Trådbunden med pärmar täckta av tyg i linne eller bomull. Lyxigt, snyggt. Finns idag mest i nyutgåvor av klassiker och samlade dikter av kanoniserade författare samt äldre böcker.

This is how Duras rolls. Klotband är snyggt och elegant.

5. Halvklotband – Synonym för att man inte hade råd med tyg till något annat än ryggen, alternativt att man inte vågade hoppa över fotografiet på författaren/det flashiga omslaget men fortfarande ville vara lite lyxiga. Även vanligt på kokböcker nu för tiden för att göra dem lite mer hållbara. Här är två fina som kommit senaste åren:

Halvklotband är bra i köket.

Och när livsverk ska sammanfattas.

6. Franskt band – En grupp musiker från frankrike, t.ex. Phoenix med sångaren  Thomas Mars. SKOJJA! Det är som klotband fast med skinn istället för tyg. Nästan uteslutande på äldre böcker med daterade översättningar eller förstautgåvor av s.k. klassiker. Köps kanske främst av bibliofiler samt butiksinredare som vill sprida ut lite böcker på hyllorna för att få en aka-porrig känsla i lokalen.

Ett foto av ett franskt band. På en pocketutgåva. Snurrigt va!

7. Halvfranskt band – rygg och ibland även hörn i skinn. Den del av omslaget i papper som inte är skinnklädd är ofta i ett psykedliskt mönster (marmorering) som kan dra ner helhetsintrycket ofantligt men som också kan vara väldigt vackert.

“Turn on, tune in, read out”

Oscar Wilde och Mark Twain i halvfranska band. Tack till Litteretro för lån av bilder!

8. Kartonnage –  Oförlåtligt fult och olyxigt. Omslaget tryckt direkt på blank papp. Papperskvalitén på inlagan (själva sidorna i boken) är sämre. De enda som beviljas amnesti är de som använder tekniken för barnböcker. Övriga genrer halveras i pris på Coop Forums bokrea år efter år. (OBS! Kartonnage används även för äldre trådbundna böcker med pappomslag. Är du säker på att författaren varit död länge så är det alltså fritt fram att köpa Kartonnage).

9. Försättsbladet & smutstitelbladet & titelbladet är boklitteraturens svar på de här logotyperna med Lejon som ryter och årtal som lyses upp av strålkastare och bergsmassiv med stjärnor omkring sig som signalerar vilket filmbolag som stått för produktionen. Man vet inte varför de finns där riktigt, det är bara så.

Först kommer  försättsbladet som är helt tomt och är ihoplimmat med insidan av pärmen. Sen kommer smutstitelbladet som är en sida med mycket tomrum samt titeln i litet typsnitt. Titelbladet visar titeln och författarens namn i större typsnitt. På baksidan av detta blad finns oftast info om tryckeri (som man måste ange) samt om vilken upplaga det är och utgivningsår osv. (och de riktigt nördiga formgivarna brukar skriva ut vilket typsnitt texten är satt med, LOVE IT!)

10. Exlibris & namnteckning & signatur – Exlibris är ett sorts bokmärke som är fastlimmat på insidan av pärmen oftast och markerar vems privata bibliotek respektive bok tillhör. Kan vara romantiskt fina med personer som tittar mot stjärnorna eller aristokratiskt eleganta med latinska ordstäv och ornament. Tove Jansson hade texten: Labora et amare (arbeta och älska) på sitt första exlibris.

Namnteckning är ej samma sak som autograf. Namnteckning=bokens ägare som skrivit sitt namn i boken med bläck eller blyerts för hand och drar ofta ner värdet på värdefulla böcker. Signatur=författarens namnteckning och drar oftast upp värdet. Tillägningar/dedikationer (förkortas ded.) kan dra upp värdet om även om det kommer från en känd boksamlare som då också ofta har ett eget….. ja just det! Exlibris…. helt rätt! Nu får du åka på lastbilsflak runt stan och skrika. Imorgon ska du ut i verkligheten och köpa böcker!

Fantastisk författare + coolt exlibris.Visst ser man att det är hon på frisyren! Hairy helmet långt före första Emmabodafestivalen ens var påtänkt.

Det svenska modeundret – Karin Falk

I Sverige är kultur fyrkantigt. Bokstavligen. Bokomslag och skivomslag och stillbilder från filmer är lätta att hitta på kultursidorna och som ämne för krönikor. Människor som producerar sådan kultur intervjuas, åker till Gotland och hyllar varandra med “tolkningar”, bor på slott och minns sina liv tillsammans och gör utflykter ihop.

Modejournalistiken i massmedia sträcker sig till att en expert kallas in när Svt sänder från Nobelfesten (undantaget som bekräftar regeln är dock fenomenala STIL i P1).

När mode förekommer i massmedia är det fint eller fult som avgöras. Eller så är det förakt mot modebloggare som visar upp vad de har på sig. Eller så är det Göran Greider-krönikor om det politiskt inkorrekta i klädkonsumtion.

Å andra sidan rapporteras det flitigt om ännu ett år av aktieuppgång för H&M, Cheap Monday-ägarnas svarta siffror efter försäljningen eller hur mycket Mona Sahlins handväska kostat.

Men kläderna då?

De tar Karin Falk hand om tack och lov. Och allt det andra ovanstående också. Med enkla analyser och problematiseringar av allt från “väskdebatten” till den demokratiska/piratkopierande verksamhet som H&M bedriver.

Allra bäst är Falks bok när hon skriver om de olika märkenas sätt att arbeta. Inspiration och konkret konstruktion och vision och historia sammanfattas effektivt och kompletteras med intervjuer. Det är en bra grundkurs för oss som gillar mode men inte har särskilt teoretisk kunskap (vem visste att NK haft olika ingångar för kvinnor och män?).

Nackdelen med ett så brett ämne är att man ibland får känslan av att kapitlet precis börjat när det börjar. Jag gillar boken men vill ha mer, det bränner inte riktigt till på det sätt som får mig att tvinga på alla jag träffar den här boken. Jag skulle vilja se en hel bok om ett klädmärke av Karin Falk. Kanske om H&M som ständigt återkommer genom hela texten.  Eller om Acne. Den första dokuboken om mode i Sverige. Eller kanske en intervjubok med svenska designers som jag tidigare efterfrågat.

Jag rekommenderar att man även köper Lotta och Tonie Lewenhaupts Bilden av modet samtidigt som man köper Det svenska modeundret. Man blir väldigt sugen på att se kläderna det handlar om.

Norstedts 2009
ISBN: 9113033271 Sidor: 221
Omslag: Nina Leino
Bokus, Adlibris
E-bok: Bokus, Adlibris

Who run the world? Gilmore Girls!

Fortfarande i pyjamas. Jag dricker te i fåtöljen bredvid den nyligt färgsorterade bokhyllan och Rory packar sin ryggsäck full med böcker på teven. Ångest och stress håller sig på avstånd i alla fall en stund till.

Litterär P.I.M.P.

I don’t know what you heard about me men jag gillar att posera med böcker på bild. Däremot var det första gången jag bar hatt (på den duktiga stylistens inrådan).

Så här blev sidan i dagens tidning från fotograferingen på min balkong i alla fall. Kan ni se vilken bok jag läser?