Förmodligen är det fortfarande Drömbokhandeln som spökar i min hjärna men jag kan inte sluta tänka på att jag skulle vilja starta ett eget antikvariat/galleri för samtida oetablerad konst. Om man dessutom lägger till att jag inte kom in på någon av de utbildningar i höst som jag hoppats på så känns det som en fin dagdröm att ha. Nån gång kanske jag betalat av mina kreditkort och kan ta ett banklån till en sån verksamhet. Tills dess så snöar jag in lite på allt man behöver veta för att fynda på antikvariat och loppisar i sommar men framför allt kan det vara bra att ha koll om man ger sig ut på sidor som bokborsen.se och antikvariat.net där i alla fall jag blir förvirrad.
1. Inbunden/trådbunden med skyddsomslag – Den vanligaste typen av bokbindning när det gäller nyutkomna böcker. Håller bra tack vare att sidorna sys fast i ryggen.
2. Skyddsomslaget är det papper som omslaget är tryckt på och har flikar runt bokpärmen så att det hålls på plats. Här trycks bilden av författaren och eventuella hyllande citat ur recensioner av tidigare böcker. I Sverige är det lag på att minst 50% av dessa författarfoton ska tas av Ulla Montan eller Cato Lein.
Flikarna nyttjas ej som bokmärken av riktiga bokälskare (läs: pedantiska snobbar med ocd-tendenser och egen bokblogg) då skyddsomslaget riskerar att bli lite kantsnött och vikt.
Inbunden med skyddsomslag.
3. Danskt band/flexband – Ni som läst Jellicoe Road på svenska vet hur fruktansvärt fint denna binding är. En typ av papp som är böjbart, ofta med lite glansig yta. Finns med innerflikar och utan. Omslaget är tryckt direkt på denna och sitter fast i ryggen. Vanligt för lite kreddigare/smalare titlar. Tänk digipak under CD-eran. (Kan även kallas “häftad” trots att den är limmad)
Don’t be fooled by appearances. Det här är en danskjävel alright.
4. Klotband – Kommer från engelskans Cloth. Trådbunden med pärmar täckta av tyg i linne eller bomull. Lyxigt, snyggt. Finns idag mest i nyutgåvor av klassiker och samlade dikter av kanoniserade författare samt äldre böcker.
This is how Duras rolls. Klotband är snyggt och elegant.
5. Halvklotband – Synonym för att man inte hade råd med tyg till något annat än ryggen, alternativt att man inte vågade hoppa över fotografiet på författaren/det flashiga omslaget men fortfarande ville vara lite lyxiga. Även vanligt på kokböcker nu för tiden för att göra dem lite mer hållbara. Här är två fina som kommit senaste åren:
Halvklotband är bra i köket.
Och när livsverk ska sammanfattas.
6. Franskt band – En grupp musiker från frankrike, t.ex. Phoenix med sångaren Thomas Mars. SKOJJA! Det är som klotband fast med skinn istället för tyg. Nästan uteslutande på äldre böcker med daterade översättningar eller förstautgåvor av s.k. klassiker. Köps kanske främst av bibliofiler samt butiksinredare som vill sprida ut lite böcker på hyllorna för att få en aka-porrig känsla i lokalen.
Ett foto av ett franskt band. På en pocketutgåva. Snurrigt va!
7. Halvfranskt band – rygg och ibland även hörn i skinn. Den del av omslaget i papper som inte är skinnklädd är ofta i ett psykedliskt mönster (marmorering) som kan dra ner helhetsintrycket ofantligt men som också kan vara väldigt vackert.
“Turn on, tune in, read out”
Oscar Wilde och Mark Twain i halvfranska band. Tack till Litteretro för lån av bilder!
8. Kartonnage – Oförlåtligt fult och olyxigt. Omslaget tryckt direkt på blank papp. Papperskvalitén på inlagan (själva sidorna i boken) är sämre. De enda som beviljas amnesti är de som använder tekniken för barnböcker. Övriga genrer halveras i pris på Coop Forums bokrea år efter år. (OBS! Kartonnage används även för äldre trådbundna böcker med pappomslag. Är du säker på att författaren varit död länge så är det alltså fritt fram att köpa Kartonnage).
9. Försättsbladet & smutstitelbladet & titelbladet är boklitteraturens svar på de här logotyperna med Lejon som ryter och årtal som lyses upp av strålkastare och bergsmassiv med stjärnor omkring sig som signalerar vilket filmbolag som stått för produktionen. Man vet inte varför de finns där riktigt, det är bara så.
Först kommer försättsbladet som är helt tomt och är ihoplimmat med insidan av pärmen. Sen kommer smutstitelbladet som är en sida med mycket tomrum samt titeln i litet typsnitt. Titelbladet visar titeln och författarens namn i större typsnitt. På baksidan av detta blad finns oftast info om tryckeri (som man måste ange) samt om vilken upplaga det är och utgivningsår osv. (och de riktigt nördiga formgivarna brukar skriva ut vilket typsnitt texten är satt med, LOVE IT!)
10. Exlibris & namnteckning & signatur – Exlibris är ett sorts bokmärke som är fastlimmat på insidan av pärmen oftast och markerar vems privata bibliotek respektive bok tillhör. Kan vara romantiskt fina med personer som tittar mot stjärnorna eller aristokratiskt eleganta med latinska ordstäv och ornament. Tove Jansson hade texten: Labora et amare (arbeta och älska) på sitt första exlibris.
Namnteckning är ej samma sak som autograf. Namnteckning=bokens ägare som skrivit sitt namn i boken med bläck eller blyerts för hand och drar ofta ner värdet på värdefulla böcker. Signatur=författarens namnteckning och drar oftast upp värdet. Tillägningar/dedikationer (förkortas ded.) kan dra upp värdet om även om det kommer från en känd boksamlare som då också ofta har ett eget….. ja just det! Exlibris…. helt rätt! Nu får du åka på lastbilsflak runt stan och skrika. Imorgon ska du ut i verkligheten och köpa böcker!
Fantastisk författare + coolt exlibris.Visst ser man att det är hon på frisyren! Hairy helmet långt före första Emmabodafestivalen ens var påtänkt.
13 Kommentarer
Min dröm när jag kommit in på den utbildning jag ville men samtidigt inte riktigt brann för på rätt sätt var att efter ett antal yrkesverksamma år med hyfsad inkomst starta ett barnboksantikvariat. Jag avslutade inte utbildningen men arbetar ändå i branschen, dock betydligt mer lågbetald. Men drömmar är ändock gratis. (Och jag har ett litet lager i flyttkartonger hemma…)
Har du någon fyndig kommentar till trenden att ange tryckeri/utginingsår/typsnitt/etc. längst bak i boken i stället. Jag tycker att det blivit väldigt vanligt plötsligt, även om det förekommit tidigare och “alltid” varit vanligt i bilderböcker.
Förresten var det roligt att du uppskattade min “Drottningens juvelsmycke revisited” men vad var det som gjorde att du tyckte att det var så roligt? Det känns som om du ser något mer än den uppenbara allusionen på Brideshead revisited, för det är en ganska tam eller kanske lam allusion.
Oj så du började köpa upp ett lager ändå! Tror du att du kommer förverkliga det någon gång? Hade du kommit på något namn på butiken?
Ja jag har också tänkt på det där med bokens faktaruta sist! Har tyvärr ingen fyndig kommentar/tanke kring det :) Är nog bara en övergående fas, lite som när några få entusiaster började sätta sidnumreringen högst upp på sidan istället för längst ner. Jag förstod aldrig vad vitsen med det var.
Vad tycker du om att skriva formgivarens namn på baksidan av boken istället för i inlagan då? Känns lite grötigt tycker jag men å andra sidan är formgivarna värda att lyfta fram!
Jag var nog helt enkelt bara förtjust över hur lätt och ledigt du svängde dig med Bridesheadalluderingar! Kan aldrig bli tamt när man refererar till en av mina favoritböcker all time!
Jag tror nog inte att drömmen blir verklighet; inte som fysiskt antikvariat i alla fall, med tanke på Internets framfart i branschen och att det är en ganska liten marknad med små marginaler – i Sverige är det ytterst få samlarobjekt i barnboksvärlden som går för några summor att verkligen tala om och de flesta halvgamla förstaupplagorna går för en bråkdel av nypriset på en ny kartonnageutgåva… Namnet hade väl varit något med Saga men eftersom det inte hade varit något bibliotek vet jag inte om jag hade kunnat få in något med Svensk Läraretidnings flaggskepp Sagas barnbibliotek… Lagret har mest att göra med att jag inte kan låta bli att köpa på mig dubbletter av gamla favoriter, så det är lite ensidigt – mycket Maria Gripe och Astrid Lindgren.
Faktarutan sist känns som om den förekommer oftare när det gäller förlag/verk/författare med lite högre svansföring, som om det är lite finare att behöva bläddra från fel hål för att få tag på sina basfakta. Formgivare, fotograf m.m. vill jag gärna ha i inlagan också, eftersom jag lånar mycket på biblioteket och då hamnar den texten alltid under någon etikett. Visst, jag kan ju gå till en bokhandel för att få reda på vad det stod men för det mesta är det inte riktigt värt det.
Förresten, det finns en liten blogg jag tror att du skulle uppskatta en del av inläggen i. Den uppdateras inte så ofta, någon gång i veckan, men innehåller väldigt bra och roliga analyser av såväl böcker som TV-serier. Mycket historiska romaner och nyskrivna sequels till sådana men också Eurovision Song Contest. Jag har fått en känsla av att din humor är den rätta.
http://georgianapodsnap.blogspot.com
Tack för tipset! Jag ska direkt börja följa!
Haha ja anfanger är lite privat kanske :)
Jag ska erkänna två privata saker angående sättningen i inlagan: 1. Jag gillar inte när man skriver författarens namn och bokens titel på VARENDA sida genom hela boken högst upp på varje sida. Håller du med? 2. Jag har börjat gilla romerska siffror när det gäller kapitelindelning. Är det ett ålderstecken tror du?
Angående dina tankar kring anfang – du har ju helt rätt. Jag håller med. Anfanger är speciellt. Och det blir lika konstigt som att bära frack på gymmet om man inte anpassar det efter typsnitt, omslag typ av genre osv.
Jag har aldrig sett färgerna i den oändliga historien på tyska. Men det låter väldigt bra. Konstigt att man inte sett fler såna experiment.
Förstaupplageomslagen på Isakssons böcker är fina. Gillar de pastelliga färgerna.
Ja det är kanske det senaste inom highbrow-litteraturen :D En relativt subtil elitism dock måste man säga ändå att flytta formgivningen längst bak…
En personlig fråga: vad tycker du om anfanger i icke-klassiker?
Nu är det jag som inte skrattar högt men väl småler. Som litteraturvetarkurtis i den högre skolan där man inte ställer personliga frågor om politisk uppfattning/inkomst/sexuella preferenser, utan om – anfanger. (Och nej, jag uppfattar det inte som kurtis, don’t you worry.)
Jag gillar nog anfangerna för det mesta, liksom annan uttänkt utsmyckning och formgivning av inlagan. Visserligen känns det som om det ställer lite högre krav på texten som sådan; anfanger i en standarddeckare vore ganska märkligt, men annars ja tack. En favorit är Die unendliche Geschichte där de kombineras med att kapitlen tryckts i omväxlande grönt och magenta beroende på vilken av historierna vi befinner oss i.
Hmmm, jag är ganska ytlig – väljer gärna böcker på utseende eller titlar om jag inte har någon rekommendation som vägleder mig. Efter bokbloggarnas intåg finns det oftast så många sådana tips att det är mer sällsynt med de där spontana utsvävningarna men visst händer det.
Och omslagsmässigt är jag förtjust i 1950-talsestetiken och har ett antal Ulla Isaksson med väldigt fina framsidor.
Och själv?
Det där Ripley-omslaget är ju genialt.
JA ELLER HUR!!! LOVE IT!!!
Har du den hemma?
Just nu kan jag inte komma på någon bok där författare+titel tryckts på varje sida men det låter lite överdrivet. I antologier med många författare är det ju rimligt men annars?
Jag kan inte påstå att jag har någon särskild förkärlek för vare sig arabiska eller romerska siffror eller inga alls vid kapitelindelningen. Däremot är jag som småbarnsförälder med mestadels korta lässtunder förtjust i kapitelindelning överhuvudtaget; den ger en struktur och förenklar för mig, eftersom jag inte använder bokmärke utan memorerar sidnumret. Är du en bokmärkesläsare?
The Night Circus är väldigt snyggt formgiven med svarta sidkanter, rött bokmärkesband och svartvita vignetter eller vad man nu ska kalla dem. Eftersom svart, vitt och rött är de färger som har en stor betydelse i texten gör detta väldigt mycket för helhetsintrycket.
Jag hittade ett supervackert bokmärke när jag var i Paris men det var så fint att jag ramade in det och hängde på väggen. Jag varvar mellan att komma ihåg vart jag är och att ha fula kvitton eller pennor som bokmärken. Måste verkligen skaffa ett bokmärke, mitt minne är inte lika bra som ditt antar jag för att bara minnas.
Har kollat lite på bilder ur The Night Circus nu och vilken grafikerglädje! Sånt förhöjer ju en läsupplevelse. Synd att man inte ser mer sånt…