July, 2012

I look like a BOOOOOOOOOY!!! (Manligt damig)

Hade vansinnig huvudvärk idag på jobbet, eftermiddag och under den fotografering som jag modellade för hemma på min balkong till ett inredningsreportage i stans tidning. Okej modellade kanske är lite att ta i. De behövde en person i vissa bilder och jag var första bästa.

“Kan du sitta lite… manligt damigt liksom?” undrade fotografen och trots huvudvärk så fick jag i den stunden den energi som behövdes. Jag har väl för tusan läst JT Leroy! Jag har väl för tusan låtit mig utbildas av Lilla Boy i När oskulder kysser! Jag har väl för tusan drömt om att vara en karaktär i en av Francoise Sagan bortglömda romaner!

Än en gång räddad av litteraturen.

Hur jag poserade på bilderna? Jag läste såklart! “En bok ska vara ishackan till den frusna sjön inom oss.” sa ju Franz Kafka den gamla olycksfallsförsäkringsbyråkraten. Det är säkert sant. Men idag var den fantastisk som rekvisita och ett botemedel mot nervositeten och  en guide till hur man sitter manligt damigt.

Bildlänk kommer så fort tidningen finns utgiven.  Just nu sitter och känner mig drogad av tabletterna jag tagit för att lindra huvudvärken. Imorgon fortsätter läsningen.

Osäkerhetsrelationen – Helena Granström

Jag vågade inte söka snowboardgymnasiet, mediagymnasiet eller rymdgymnasiet som jag ville göra. Min högstadielärare i fysik pratade ofta om partiklar som uppstod ur vakuum, andra dimensioner, problemet med tidsresor osv. Feg som jag var så såg jag ingen annan utväg än att välja Naturvetenskapligt program framför Samhällsvetenskapligt.

På natur skulle jag åtminstone få mystiska dimensioner och kanske svar på frågan om ljus är materia eller en våg (något som jag frågat på gymnasieskolans öppet hus men inte förstått svaret på) och slippa lära mig vad en proposition är och när den första Bernadotten blev kung.

Första veckan på Natur tog vi upp potatis i skolans potatisland, grävde ett hål i skogen och tittade på jordmåner.  På lunchen var det passionerade diskussioner om vilken miniräknare som var bäst. Jag hoppade av.

När jag läser Osäkerhetsrelationen blir jag fysikergroupie igen. Helena Granström blandar tankar kring de ämnen hon ägnat åratal åt att studera med fragmentarisk historik och dialoger mellan människor som benämns med första bokstaven i deras efternamn. Det finns en fin intimitet med dessa versaler. Jag tänker mig att de är en partner, en klasskamrat eller lärare, kanske en nära vän. Men det visar sig senare (tror jag i alla fall) vara Einstein, Bohr, Newton.

Granström låter hela tiden fysiken vägas upp av den poesi som hennes formuleringar är. Och vice versa. Det blir inga fåniga användningar av fysiken eller matematiken som enkelköpta metaforer.

“Du vill berätta om de ord du saknar. / Du vill berätta om dig själv, eftersom du inte vet vad du vill säga.” 

Sokrates bevingade ord: “Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet” borde ha sagts av en fysiker, det inser man när man läser om Granströms tankar som ständigt återkommer till vad forskning egentligen visar oss; verkligheten, eller betraktandet av verkligheten. Granströms bok är ett betraktande av sitt eget betraktande.

Om ett träd faller i skogen och så vidare… Upphöjt i C.

Kanske måste vårt språk förändras för att kunna beskriva världen omkring oss. Är ännu en fråga som ställs.

Stora frågor. Som blandas upp av en humor som driver med Einsteins skägg och slänger in  lite högstadievetenskapliga referenser om äpplen som vägrar falla.

“I genomsnitt är världen som den skall.”

“Oftast passerar du förbi ditt inre, men ibland stannar du upp och tittar, häpen.”

Idag på denna onsdag som är både en amerikansk independence day och en oansenlig mittwoch i E:s gamla hemland har CERN utannonserat att de typ hittat Higgs partikel. Massmedia tävlar om att vara ointresserade eller demonstrativt ytliga (t.ex. DN:s kommentar av typsnitt i presentationen, wtf?!)

Att det knappt finns något seriöst intresse i nyhetsmedia för vetenskaplig grundforskning är en annan text. Men jag vill passa på att påpeka idiotin i att inte beställa ett stycke “prosavers” från Helena Granström en dag som denna. Typografera den snyggt och ge den en helsida, oavsett hur mycket luft den sidan kommer innehålla kommer det vara en tät text.

För på något sätt har Granström redan löst sitt problem med bevisletandet i vetenskapen som hon ställer frågor kring. Hon har blivit en del av betraktandet, av experimentet. En plats där även betraktaren och dess världssyn måste vara en faktor att väga in och undersöka. Jag hoppas hon fortsätter rapportera därifrån.

ISBN: 9789127120297 Sidor: 153
Adlibris, Bokus

The first of the gang to…

Läser Osäkerhetsrelationen i Willyskön. Vilken lång, stressig och kvav dag. Skönt att jag i all fall får något vettigt gjort idag. Är det sjukt att släppa förbi folk i kön och stå kvar och läsa mellan lockvaror och sval glasskyl?

Lacrimosa – Eva-Marie Liffner

Jag är besviken på Lacrimosa. Allt talade ju för den. Den har ett fantastiskt omslag av Sara R. Acedo och handlar om en könlös person som författaren Carl Jonas Love Almqvist uppfostrar till att vara just detta. Dessutom med 2011 år bästa boktitel. Vem köper inte en sån bok liksom?

Jag är besviken, men samtidigt övertygad om att det här är en bra bok. Eftersom den utspelar sig under 1800-talets första hälft måste det vara enorma efterforskningar som Liffner gjort för att kunna skildra ett trovärdigt Stockholm. Den är dessutom välskriven, oerhört konsekvent stilistiskt och fylld av vackra och originella formuleringar som gjorda för att skriva upp om man som jag gillar att ha ett block bredvid mig när jag läser. De franska orden och dess mode samt Anckarström-biten är ju rolig också.

Men det konstruerade könet Ros är inte särskilt spännande. Ros vinner inte pris som Årets Hen. De flesta verkar acceptera Ros mer eller mindre. CJLA verkar inte ha något mer intressant skäl att utbilda det vilda barnet än vad Robinson Crusoe hade när han lärde Fredag engelska. Det finns inget tankeväckande. Ros konstaterar att “En mänska blir den hon utger sig för att vara”. Och lite senare i boken att som flicka blir alla hennes egenskaper, som värderades positivt när hon sågs som pojke, plötsligt något negativt. Sant givetvis, men inte gestaltat på ett sätt som får mig att längta efter boken.

Och så är det med det liksom. Sen traskar man vidare till ännu en 1800-talsmiljö som säkert var jättesvår att få till men som lämnar i alla fall mig rätt så oberörd. Jag vill veta mer om Ros! Höra Ros röst mer. Jag får gåshud när Ros lär sig att bli kopist och att förfalska intyg. Jag ser framför mig hur yrket kommer bli en symbol för härmandet, det som gör oss till människor med gemensam kultur, språk, historia, definition av jaget osv. Men det blir aldrig så.

Kanske är min smak lite för enkel, jag tror att jag hade behövt en Rocky Dennis eller en Joseph Merrick.

Det här är säkert en fantastiskt bok för den som tycker om CJLAs författarskap. Det är jag övertygad om eftersom det är tydligt hur skicklig Liffner är. Men för mig som aldrig läst en rad av honom är det svårt att uppskatta Liffners fan fiction.

ISBN: 9789127127296 Sidor: 299
Bokus, Adlibris

Sommarstil

Idag är det lag på att lyssna på STILs program om Colette. Hur sugen blir man inte på att läsa hennes böcker + Alison Bechdels? Mycket.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2794&artikel=5149933