July, 2012

Underbara Marcusbiblioteket / Recept på Madeleinekakor

Mitt Broder Daniel-jag: Jag mår ofta väldigt dåligt utan att riktigt veta varför. Jag känner mig utanför i nästan alla sociala situationer. Jag känner mig ofta superstressad trots att jag bara är timanställd i tvspelsbutiken där jag jobbar. Jag är stressad på jobbet för att jag är rädd att göra fel, vilket jag gör hela tiden. Jag är stressad när jag är ledig för att jag ska hinna göra massa roliga och stimulerande saker och samtidigt hinna vila. Jag påbörjar hundra saker som jag inte avslutar. Jag har ingen sysselsättning i höst, ingen trygg inkomst. Studieskulder och kreditkortsräkningar som ligger och väntar.

Mitt Underbara Clara-jag: Men jag har min fina sambo och mina katter och en hög med böcker som jag inte läst ännu. Och trots att min nacke + axlar + rygg gör ont som fan idag så svängde jag ihop Madeleinekakor som jag nu ligger i sängen och äter samtidigt som jag läser ett generöst smakprov ur Karolina Ramqvists nya bok som kommer i höst: http://www.smakprov.se/smakprov.php?isbn=9789113041292&l=norstedts

Båda dessa är jag. Tror dock det kommer dröja ett tag innan jag tar tag i På spaning efter den tid som flytt, just nu nöjer jag mig med kakorna.

Receptet är ett DN-recept som jag gjort om till veganskt och ändrat lite i vilket jag tyckte behövdes. Ska man låtsas att man verkligen är en Proustkaraktär på riktigt bör man införskaffa en sån här plåt, jag gjorde mina i muffinsformar i aluminiumfolie som man kan köpa på vilken matbutik som helst eftersom jag ville se hur de smakade innan jag investerade i en plåt.

Ingredienser:
100 g smör, Carlshamn har bästa veganska
2 st No-Egg, se punkt 3
100 g strösocker
Finrivet citronskal från 1 citron
Saft från 1/2 citron
1,5 dl vetemjöl
1 1/2 tsk bakpulver

Gör såhär:
1. Smörj cirka 10-15 formar med smör och ställ på bakplåt. Snåla ej här! Kakorna fastnar lätt.

2. Smält 100 g smör. Sätt ugnen på 175 grader.

Pingvinhyllning

2010 gjorde Amy Fleischer en hyllning av Penguins klassiska omslag genom att designa om några av de mest kända titlarna. Jag har inte sett dessa förrän nu, visst är de genialiska! Hon gjorde även ett usb-minne med böckerna och några mjukdjur.

Här finns alla bilder: http://www.amyfleisher.com/Penguin-Publishing-Co

Biblioteket – Rasmus Fleischer

Foto: Jonas Tana

Biblioteket är en av böckerna i det som av förlaget kallas för “dubbelbok”. Omslaget är ett foto av fyra skinnklädda böcker. På bokens rygg står författarens namn och titeln i ett litet typsnitt. Jag hittade boken på bibliotekets avdelning där jag hänger allt mer nu för tiden; hyllan för distributionsstöd. Den första meningen lyder:

“Biblioteket gör ett urval bland alla böcker på bokmarknaden och erbjuder allmänheten tillgång till urvalet”.

Kan det blir torrare? Nej. Jag var självklart tvungen att läsa den.

Den första meningen låter nästan konstlat simpel och tråkigt torr. Efter att ha läst boken inser jag hur perfekt den är. Välja ut X antal böcker per år som sen Y antal människor kommer att låna hem och läsa. Hur svårt kan det vara?

Väldigt svårt. Eller åtminstone intressant att nysta i. För hur ska urvalet göras? Ska man i demokratisk anda erbjuda en så stor bredd som möjligt och anpassa sig efter vad folk vill ha (topplistorna)? Eller ska man vara en motkraft till kommersiella krafter som ger ut böcker utan livslängd? Hur görs ett urval? Och hur ska utlåningen ske i praktiken?

Ur dessa tills synes enkla (men väldigt invecklade) frågor listar Rasmus Fleischer på ett enkelt, och förvånansvärt sakligt sätt (han har varit engagerad i Piratbyrån och driver Copyriot) en mängd konkreta situationer där man i praktiken tvingas göra ideologiska val. Påläst och utan akademisk mumbojumbo skriver han hela tiden med en uppenbar kärlek för biblioteken. Man smittas av denna kärlek och i alla fall jag får en ny tanke på i snitt var femte sida.

Jag är förvånad över hur spännande det är att läsa en essä om bibliotekens nutid och dåtid och all dess problematik. Bland annat får vi läsa om vilken publikation som landets bibliotekarier gör allt för att hålla hemlig, om tolvåriga biblioteksbesökare som riskerar att åtalas av Amerikanska jättebolag och det handlar om e-bokskarteller.

Det här är en bok för dig som är svb.se-junkie och behöver något starkare. Jag ser redan fram emot att läsa Boken. Min enda sorg med att ha hittat det här lilla distributionsstödspärlan är att Fleischer inte skrivit en bok med titeln Bibliotekarien.

Edit 3/8: Här finns min recension av Boken-

Ink bokförlag 2011
ISBN: 9789197846929 Sidor: 70
Omslag Philip Cristofor
Bokus, Adlibris
Finns den på ditt bibliotek?

Brev till Yves – Pierre Bergé

Att leta upp den här boken på bibliotekets Lz-avdelning (biografier) fick en symbolisk och lite sorglig symbolik. Boken står inte under B som Bergé utan under S som i Saint Laurent. Vem är Pierre Bergé? Han var under lång tid VD för företaget YSL som han skapat tillsammans med sin partner Yves Saint Laurent som var modehusets designer.

Visst är det därför man läser boken. För kontexten. Mannen som stod YSL himself närmast.

Isället för en avslöjande och privat 350-sidig biografi med ett vackert porträtt av de båda på omslaget och full av kändisar, skandaler och modehistoria som förmodligen skulle sålt multum världen över ger han ut en sparsmakat formgiven brevbok på 127 sidor. Det är värt att respekteras. Men några brev till Yves känns det aldrig som. Möjligtvis brev OM Yves, till en tänkt läsare.

Det är en lättläst och ganska lyxig upplevelse som ger en allt ifrån våndor kring den stora auktionen, minnen från Marrakech, hans egen roll som den som möjliggjorde konstnären Yves Saint Laurent skapande osv. Fina fragment från ett helt liv. Det som borde redigerats bort är alltför många stycken med formuleringar som t.ex. “Chanel gav kvinnan frihet, du gav henne makten”. Det känns som något man skulle hitta i en museikatalog. Det känns för konstlat, inte som något man skriver i ett brev.

Däremot finns det nog många detaljer i boken som gör den läsvärd. När Bergé vägrar låna ut sin Warhol-tavlor eftersom en museiintendent försöker “förklara” Warhols konstnärskap för Bergé (Bergé och Saint Laurent var nära vän med Andy Warhol). När han oförställt skryter om det beröm för sin goda inrednings- och konstsmak som hans Yves vid ett sällsynt tillfälle gett honom. När Bergé beskriver hur svårt det är att sluta någons ögon efter att den dött och hur vårdpersonalen hjälper honom med detta.

Ofta hamnar Bergé i klichéfyllda utläggningar om känslor som generaliseras så mycket att det inte berör ett dugg. På nästa sida kan han berätta om hur han ljugit för sin partner om hur sjuk han faktiskt var innan han dog.

Några brev är det inte. Boken saknar uppenbart en redaktör som kunnat stryka rader med orden “minns du” där bl.a. Bergé påminner Saint Laurent om vad hans hund heter trots att Saint Laurent älskade sin hund mer än sina vänner.

Oavsett hur ojämn boken är den läsvärd. För att den innehåller fåfänga och hävdelsebehov trots alla framgångar Bergé nått. För att den är uppgiven trots att den försöker förmedla styrka. För att den i sina bästa stunder blir en bildad aristokratisk Seinfeld med formuleringar som t.ex:

“När vi skulle sprida din aska i Rosengården vid Villa Oasis var det vackert väder. Somliga tyckte till och med att det gick an att komma sommarklädd. Men det är en annan historia.”

Vill man läsa den här rekommenderar jag dock att man tittar på den fantastiska dokumentären Yves Saint Laurent – L’amour fou först. Gillar man dokumentären är boken ett fint extramaterial för den som vill snöa in.

Lind & Co 2011
ISBN: 9789174610499 Sidor: 127
Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl
Finns den på ditt bibliotek?

Hyllvärmarna

Jag är med i en klubb!!! Hyllvärmarna. Och nu har jag skrivit någon sorts splittrad presentation av mina böcker.

http://hyllvarmarna.blogspot.se/