July, 2012

Dubbelexponering – Suzanna Dilber

Jag är otroligt kluven inför att skriva om den här boken. Å ena sidan: jag längtade efter att läsa den här när jag var på jobbet och när jag kom hem och hade för ont i huvudet för att läsa samt på morgonen direkt när jag vaknade. Jag ville verkligen veta vad som skulle hända.

Å andra sidan: boken är så full av klichéer att det är märkligt att jag vill läsa den. Kvinnan i det sjuttonåriga äktenskapet som städar bort sin ångest och sitt dåliga samvete när hon inte orkar svara på dotterns godnattsamtal på mobilen. Den arbetsnarkomaniga mannen i det sjuttonåriga äktenskapet som är otrogen med en mycket yngre kvinna och inte klarar av markservicen (han värmer på samma sorts frysmat flera dagar i rad) när frun lämnar honom vilket i sin tur får frun att oroa sig för hans hälsa. Vi har även det ensamma gubborginalet på “Landet” som har ett hjärta av guld när det gäller. Och den starka väninnan som släpper allt och finns där men förebrår henne för hennes kontrollbehov och ansvarskänslorna gentemot familjen.

Visst finns dessa klichéer på riktigt, dessa stereotypa könsroller där mammorna är familjens projektledare och lantisarna som inte städar efter sig och som kan betraktas som ett charmtroll trots att de beter sig illa. Dessa bör skildras, men också problematiseras, som exempelvis i Karolina Ramqvists genialiska Flickvännen.

Det är på den nivån att jag gläds när han Josse kör rattonykter efter en #prataomdet-situation (som det dock aldrig pratas om) på ett hotell i Visby. Jag hoppas att hon ska köra på någon, köra av vägen, bli stoppad av polisen, att berättelsen ska vända. Jag vill skrika som matadoren i tjuren Ferdinand: GÖR NÅT!

Karaktärerna kommentar det stereotypa själva vid minst två tillfällen. Men det är ingenting som räddar Dubbelexponering från sig själv.

Det behövs fler detaljer som levandegör alla generella beskrivningar av gråt och svek. Vid ett tillfälle beskrivs mannens undanflykter på ett väldigt levande sätt, han har inte hört av sig till sina älskarinna på länge och skyller på dottern som knappat in fel kod vilket leder till att han fått sitta i supportkö osv. i en lång harang. Dilber behärskar detta väldigt bra men lägger fokus på annat.

Ofta tänker jag att det är som taget direkt ur en dagbok, det finns en innerlighet bakom berättelsen som gör att jag läser vidare. Men alla som skrivit dagbok själv vet att innerlighet inte nödvändigtvis blir bra litteratur. Det krävs något mer.

Forum 2012
ISBN: 9137137344 Sidor: 251
Omslag: Jens Magnusson
Bokus, Adlibris, Fritz Ståhl
Finns den på ditt bibliotek? 

Kyrkogårdspromemad

I regnet dessutom. På väg hem från sista dagen på sommarvikariatet. Valfri altcountryartist kan höra av sig för mer material. Det är omöjligt att inte romantisera den tid då många var sina yrken även om det säkert var ett fängelse för många. Att ha haft minst 10 jobb i min någorlunda inga ålder är inte heller så kul. Det jag undrar är vart alla skildringar av arbetsplatser är i litteraturen? Förutom diskjobbsskildringar och Yarden kan jag inte komma på en enda. Tipsa mig gärna. Kramizar.

Sist på bollen?

Enligt SvB idag så kommer Femtio nyanser av honom att ges ut som ebok på svenska 3 september. Det kommer senare i september bli utgåva i danskt band och det blir ingen Dan Brown-översättning, varje bok kommer att ha varsin översättare.

Jag har missat Hungerspelen-, Twilight- och delvis även Harry Potterhypen. Är det för sent att haka på Fifty shades-hypen i september? Eller är det redan nu försent?

Vad tycker ni om titelöversättningen förresten? Hade man kunnat lösa det bättre?

Sökbarheten och kapitalet, sitter i samma båt

Apropå intressant text på Svb-bloggen http://svb.se/blog/v-lj-boktitel-med-omsorg-0.

Det är självklart alltför många titlar som är dåliga och redaktörer och marknadskunniga är ju självklart inga man ska avfärda. Åtminstone bör man ju ha googlat så att ingen annan redan gett ut en bok med samma titel som man själv vill använda.

Men det är intressant att tänka på att en sån teknisk detalj som att vissa titlar inte är särskilt sökmotorkompatibla. Åtminstone idag. Förutom att Sunnerholm har roliga exempel på svårsökta titlar så får det mig att tänka på alla de gånger man svurit över att man är för dum för att förstå hur man ska koppla ihop datorn med teven eller installera mailkontot i mobilen. Att prata med röstigenkänningsrobotar på telefon när man vill veta tågtider ska vi inte ens prata om.

Ska vi anpassa oss efter tekniken eller ska vi anpassa tekniken efter oss?

Det vore intressant att se tillbaka på den här tiden om 10 år när det gäller t.ex. titlar och omslag. Idag måste man förhålla sig till att bokomslaget ska  fungera i litet format i webbutiker. Det är inte konstigt att många bokomslag är avskalade, baserade enbart på typsnitt ofta till och med. Hur kommer webbläsare och mobiler se ut om 10 år? Kommer bokomslagen blir mer detaljerade och maximalistiska allt eftersom upplösning blir bättre?

Vad kan man mer tänka sig för anpassning? Är det bättre om att ha ett unikt ord som titel, kanske till och med påhittat? Kommer man inom kort att ha så avancerade sökmotorer att man enkelt att kunna räkna ut vilken som är den mest ovanliga färgen inom en viss genre och därför kunna välja en färg som kommer sticka ut? Och så vidare och så vidare? Kanske pågår redan allt detta?

Tydlighet säljer?

There goes my hero

För det första: Nina Ulmaja är designansvarig och formgivare på Albert Bonniers Förlag.

För det andra: Nina Ulmaja är min hjälte. Hennes bokomslag verkar alltid locka fram min läslust och konstigt nog vet jag ingen bok hon formgivit vars innehåll jag inte tyckt om.

För det tredje: glöm det jag skrev ovan om bokomslag. Hon formger inte bokomslag utan läsupplevelser. Allt ifrån försättsblad till  typografi och val av bindning är en del av hennes formgivning.

För det fjärde: i augusti kommer hon med en bok om alfabetet och våra bokstäver för alla mellan 4 och 99 år. Ulmaja har skrivit  texten, illustrerat och formgett boken som heter ABC å allt om D.

Här är min intervju med henne:

Innan jag börjar fråga vill jag säga att jag fick gåshud på armarna när jag såg din formgivning för Bonniers print-on-demandserie. Det känns som att Sverige äntligen fått en klassikerserie som kan konkurrera med Penguin och Gallimards “La Blanche”-omslag! Det känns som att du tog en helt annan väg än du gjorde med Delfinserien vilket var extra kul.

Hur hittade du fram till detta utseende?
Kul att du gillar den. En sak som styrde formen mycket var att vi ska producera så många poddar på kort tid. Lösningen var tvungen att vara enkel och typografisk och möjlig för en originalare att mångfaldiga med variation. Och de andra Bonnierförlagen skulle kunna göra sina varianter med de egna hustypsnitten.

Hur många idéer ratade du innan du hittade rätt?
Den här gången ratade jag inte så många idéer eftersom förutsättningarna var produktionsmässigt strama. Många olika omslag på kort tid. Tydlig förlagsprägel som sammanhållande enhet. Typsnittet jag lät köpa in heter PF Monumenta, och det är snarlikt typografin i förlagets logotyp. Och väldigt stiligt!

Vilket är den tråkigaste önskemålet från författare?
Det finns inga tråkiga önskemål från författare vad gäller formgivningen av deras böcker. Jo ett enda: att deras släkting, kusin, syster eller granne ska göra omslaget. Det är lyckat i de fallen där den närstående är en professionell formgivare, men alltför ofta är personen inte tillräckligt kunnig om alla de krav som ställs på ett riktigt bra bokomslag idag. Det handlar om att ha kunskaper som är mer än de visuella och bildmässiga. Kunskaper om teknisk produktion, marknadsföring, målgruppstänkande, och inte minst typografiska kunskaper.

Handen på hjärtat: vad tycker du om blurbs?
Om en blurb görs snygg och anpassad till omslaget är det bra. Blurben hjälper ju till att få läsaren att hitta boken. Och det ändå både förlagets och författarens mål nr 1. Att få ut boken till så många som möjligt. Men det finns miljoner sätt att med fula blurbar förstöra fina omslag.

Är det lättare eller svårare när du får färdigt material att arbeta med som t.ex. med Ulf Lundells Öppen vinter eller Carolina Fredrikssons Flod?
Det går verkligen inte att svara på. Om grundmaterialet och idéen från förläggaren eller författaren är bra så är formgivningen ofta enkel. Vad gäller Lundell så är han en fantastisk fotograf och att få arbeta med hans bilder är ett tacksamt formarbete. Om det färdiga materialet däremot inte håller hög kvalitet eller inte riktigt stämmer med den vision jag fått av boken när jag läser manus så är det mycket svårare. Ibland kan en författare ha haft en bild som hjälp i skrivprocessen, men det är inte alltid en bra omslagsbild, och då får man prata om det och försöka komma vidare och hitta något annat.

Varför “översätter” man omslag från utländska författare när de ges ut på svenska?
Vi tittar alltid på hur en bok har sett ut i andra länder och ibland köper vi in det utländska omslaget, men allt som oftast lägger vi ut jobbet på en egen formgivare. Det finns osynliga kulturella koder som är olika från land till land. Vi försöker göra det bästa omslaget för den svenska marknaden.

Vilken är den största fallgropen i produktionen av ett omslag/bok?
Om tryckeriet eller bokbinderiet inte har samma höga ambitionsnivå och levererar böcker med dålig svärta eller undermåligt bokbinderi. Det gör både författaren, förläggaren, formgivaren och läsaren besviken.

Du har ofta med färgen svart i formgivning och ofta enbart typografi, det känns som att verkligen har en helt egen stil, har du alltid gillat sån design?
Det där med att ha en egen stil är något jag faktiskt försöker undvika. Jag brukar säga att formen ska utgå från innehållet, men sen är det ju oundvikligt att på något sätt synas iallafall. Ens “handstil” lyser igenom på ändå.

Hur många gånger är meningen “du får fria händer” faktiskt sann?
Jag upplever det som att jag ofta har fria händer, men det beror nog på mitt arbetssätt. Jag vill samarbeta med författaren och alltid utgå från innehållet. Jag försöker inte göra “min grej” när jag gör omslag utan just visualisera innehållet på bästa sätt.

Är det många författare som kommer med färdiga idéer till omslag?
Hmm. Det är nog 50/50. Men som jag svarade i föregående fråga så söker jag samarbeten med författarna och vill hitta en gemensam vision.

Min lärare i grafisk formgivning var förälskad i QIN pratade ofta om den, vilket är din egen favorit bland de böcker du gjort och varför just den?
Oj, så svårt. Jag kan inte välja. Har varit inblandad i mer än 180 böcker. Jag tycker om de böcker där jag verkligen fått tid för en grundlig research och ett genomarbetat jobb. Qin är en sådan. Lars Noréns dagbok en annan. 2666 av Roberto Bolano en tredje .

Vilken författare (genom alla tider eller idag) skulle du vilja göra omslag till?
Omöjligt att svara på. Jag har redan gjort omslag till många favoritförfattare och många är de författare jag inte ens upptäckt. Men att göra nyskapande omslag till riktigt gamla klassiker vore en utmaning.

Till sist: favoritomslag genom tiderna?
Hmm. Det är för svårt.