För det första: Nina Ulmaja är designansvarig och formgivare på Albert Bonniers Förlag.

För det andra: Nina Ulmaja är min hjälte. Hennes bokomslag verkar alltid locka fram min läslust och konstigt nog vet jag ingen bok hon formgivit vars innehåll jag inte tyckt om.

För det tredje: glöm det jag skrev ovan om bokomslag. Hon formger inte bokomslag utan läsupplevelser. Allt ifrån försättsblad till  typografi och val av bindning är en del av hennes formgivning.

För det fjärde: i augusti kommer hon med en bok om alfabetet och våra bokstäver för alla mellan 4 och 99 år. Ulmaja har skrivit  texten, illustrerat och formgett boken som heter ABC å allt om D.

Här är min intervju med henne:

Innan jag börjar fråga vill jag säga att jag fick gåshud på armarna när jag såg din formgivning för Bonniers print-on-demandserie. Det känns som att Sverige äntligen fått en klassikerserie som kan konkurrera med Penguin och Gallimards “La Blanche”-omslag! Det känns som att du tog en helt annan väg än du gjorde med Delfinserien vilket var extra kul.

Hur hittade du fram till detta utseende?
Kul att du gillar den. En sak som styrde formen mycket var att vi ska producera så många poddar på kort tid. Lösningen var tvungen att vara enkel och typografisk och möjlig för en originalare att mångfaldiga med variation. Och de andra Bonnierförlagen skulle kunna göra sina varianter med de egna hustypsnitten.

Hur många idéer ratade du innan du hittade rätt?
Den här gången ratade jag inte så många idéer eftersom förutsättningarna var produktionsmässigt strama. Många olika omslag på kort tid. Tydlig förlagsprägel som sammanhållande enhet. Typsnittet jag lät köpa in heter PF Monumenta, och det är snarlikt typografin i förlagets logotyp. Och väldigt stiligt!

Vilket är den tråkigaste önskemålet från författare?
Det finns inga tråkiga önskemål från författare vad gäller formgivningen av deras böcker. Jo ett enda: att deras släkting, kusin, syster eller granne ska göra omslaget. Det är lyckat i de fallen där den närstående är en professionell formgivare, men alltför ofta är personen inte tillräckligt kunnig om alla de krav som ställs på ett riktigt bra bokomslag idag. Det handlar om att ha kunskaper som är mer än de visuella och bildmässiga. Kunskaper om teknisk produktion, marknadsföring, målgruppstänkande, och inte minst typografiska kunskaper.

Handen på hjärtat: vad tycker du om blurbs?
Om en blurb görs snygg och anpassad till omslaget är det bra. Blurben hjälper ju till att få läsaren att hitta boken. Och det ändå både förlagets och författarens mål nr 1. Att få ut boken till så många som möjligt. Men det finns miljoner sätt att med fula blurbar förstöra fina omslag.

Är det lättare eller svårare när du får färdigt material att arbeta med som t.ex. med Ulf Lundells Öppen vinter eller Carolina Fredrikssons Flod?
Det går verkligen inte att svara på. Om grundmaterialet och idéen från förläggaren eller författaren är bra så är formgivningen ofta enkel. Vad gäller Lundell så är han en fantastisk fotograf och att få arbeta med hans bilder är ett tacksamt formarbete. Om det färdiga materialet däremot inte håller hög kvalitet eller inte riktigt stämmer med den vision jag fått av boken när jag läser manus så är det mycket svårare. Ibland kan en författare ha haft en bild som hjälp i skrivprocessen, men det är inte alltid en bra omslagsbild, och då får man prata om det och försöka komma vidare och hitta något annat.

Varför “översätter” man omslag från utländska författare när de ges ut på svenska?
Vi tittar alltid på hur en bok har sett ut i andra länder och ibland köper vi in det utländska omslaget, men allt som oftast lägger vi ut jobbet på en egen formgivare. Det finns osynliga kulturella koder som är olika från land till land. Vi försöker göra det bästa omslaget för den svenska marknaden.

Vilken är den största fallgropen i produktionen av ett omslag/bok?
Om tryckeriet eller bokbinderiet inte har samma höga ambitionsnivå och levererar böcker med dålig svärta eller undermåligt bokbinderi. Det gör både författaren, förläggaren, formgivaren och läsaren besviken.

Du har ofta med färgen svart i formgivning och ofta enbart typografi, det känns som att verkligen har en helt egen stil, har du alltid gillat sån design?
Det där med att ha en egen stil är något jag faktiskt försöker undvika. Jag brukar säga att formen ska utgå från innehållet, men sen är det ju oundvikligt att på något sätt synas iallafall. Ens “handstil” lyser igenom på ändå.

Hur många gånger är meningen “du får fria händer” faktiskt sann?
Jag upplever det som att jag ofta har fria händer, men det beror nog på mitt arbetssätt. Jag vill samarbeta med författaren och alltid utgå från innehållet. Jag försöker inte göra “min grej” när jag gör omslag utan just visualisera innehållet på bästa sätt.

Är det många författare som kommer med färdiga idéer till omslag?
Hmm. Det är nog 50/50. Men som jag svarade i föregående fråga så söker jag samarbeten med författarna och vill hitta en gemensam vision.

Min lärare i grafisk formgivning var förälskad i QIN pratade ofta om den, vilket är din egen favorit bland de böcker du gjort och varför just den?
Oj, så svårt. Jag kan inte välja. Har varit inblandad i mer än 180 böcker. Jag tycker om de böcker där jag verkligen fått tid för en grundlig research och ett genomarbetat jobb. Qin är en sådan. Lars Noréns dagbok en annan. 2666 av Roberto Bolano en tredje .

Vilken författare (genom alla tider eller idag) skulle du vilja göra omslag till?
Omöjligt att svara på. Jag har redan gjort omslag till många favoritförfattare och många är de författare jag inte ens upptäckt. Men att göra nyskapande omslag till riktigt gamla klassiker vore en utmaning.

Till sist: favoritomslag genom tiderna?
Hmm. Det är för svårt.