Jag läser oerhört långsamt i vanliga fall. När det gäller Elfirede Jelineks De utestängda har det gått extra långsamt. Kanske för att den är så otäckt.
Under de första 100 sidorna får man följa ett kompisgäng som blir allt mer våldsamma och nihilistiska och cyniska. Spoiler alert – det blir värre.
Det är svårt att förklara den vänskap som finns mellan dessa ungdomar. De sitter inte direkt i en soffa på Central Perk och snackar om dinosaurier och sjunger knasiga sånger om illaluktande katter.
Det här är förmodligen så långt från Central Perk man kan komma. Någon har läst om något vidrigt i en roman av Sartre som de sedan iscensätter. De rånar någon på en spårvagn som i sin tur försöker begå ett övergrepp på en av tjejerna i kompisgänget. En av ungdomarnas pappa har varit fångvaktare för ett nazistiskt koncentrationsläger.
Det är bara en tidsfråga innan de kommer tröttna på djurplågeri och enbart småborgerligt rebelliska rån.
Knut Ahnlund, som lämnade akademien i protest mot att Jelinek fick Nobelpriset 2004, skrev i Svenska Dagbladet att det “är ett rent slavarbete” att läsa sig igenom hennes författarskap och att hennes romaner inte är “konstnärliga”. Visst är det jobbig läsning. Men det var länge sen jag läste något så välskrivet.
Glöm alla Pojken som kallades det-berättelser som ofta bara är ett uppräknande av övergrepp med en tydlig god kraft och en tydlig ond. Här är alla meningslöst onda samtidigt som de verkar längta bort från sig själv. Då och då får man dessutom se en glimt av en kärlekstörstande eller ledsen människa vilket bara göra de hemska partierna ännu värre. Och allt detta är beskrivna med ett fantastiskt språk. Ahnlund var ute och cyklade 2004 och han är det förmodligen än idag.
Och det där med konstnärlighet då? Kort sagt: Oscar Wildes aforismsamlingar kan slänga sig i ån. Aldrig har jag läst en så mörk berättelse som samtidigt så ofta är witty.
Hör bara på några av dessa:
“Jag är ännu inte förstörd av konst och litteratur, tänker Hans.”
“Knappt har folk hunnit skaffa sig det allra nödvändigaste förrän de börjar tänka på onödiga lyxartiklar.”
“Hans har ett ideal eftersom han är i uppväxtåldern.”
“Hösten har redan haft så mycket på sitt samvete, framför allt när en fortfarande ung människa möter hösten. Gamlingen tänker alltid redan på döden, den unge gör det bara på hösten när flora och fauna upplever en allmän nedgång.”
“…hon håller just på med att rita höstsilhuetter i sitt kollegieblock. Hon känner ingenting för livlösheten, mycket mer flr sportslig aktivitet.”
“Ibland måste unga människor lida djupt, något som de vuxna ofta i alls lägger märke till och om de gör det nonchalerar de det.”
“Sophies inredning är äkta biedermeyer. Ingen av hennes skolkamrater förstår detta eftersom det förgångna är dött för dagens ungdom.”
2 Kommentarer
Jag har ännu inte läst något av Elfride Jelinek men det här lät onekligen intressant. Återstår att se om jag står på din eller Knut Ahlund sida.
Fick tips om att Älskarinnorna var oerhört bra men hade De Utestängda hemma och började med den för att sen läsa Älskarinnorna.
Kom gärna tillbaka och kommentera när bestämt dig för om du är Team Knut eller Team Marcus.
Trevlig helg
/M