Tidskrifter och tidningar

Politik och katter

Läste Maria Svelands intressanta text i DN imorse och råkar se att “Sveland” trendar på twitter. Jag leker lite med katten, sätter mig vid datorn. Jag klickar in mig för att följa “debatten” på twitter och läser en bra stund, efter en stund kommer jag till följande:

“Tack för tips! Hade Sveland på en innan, var mycket nöjd. De äldsta katterna hade TryggHansa och blev utkastade då de blev 13.”

Politik och katter om vart annat även i mitt digitala liv alltså. Bra start på denna onsdag. 

Skryt

Stolt över att vara publicerad på fina Contributor Magazines hemsida idag! http://contributormagazine.com/

Tillåter mig själv att skryta lite här i bloggen eftersom det ändå har litterär anknytning.

Vattendelare.

Har upptäckt en vattendelare i en av dagens kulturnyheter som berör det fynd man gjort av en jättegammal kopia av den berömda målningen här till vänster. Gissningsvis kan den till och med vara målad samtidigt som den store mästaren målade den, kanske till och med bredvid honom och kan lära oss en massa saker om målningen eftersom den är i avsevärt mycket bättre skick än originalet.

Men allt det där ju ointressant egentligen. Det riktigt intressanta är vilken tydlig klassmarkör den här nyheten är för att bedöma vart i kulturhierarkin respektive redaktion befinner sig genom att titta på hur de rapporterar om detta.

En kort sammanfattning: Leonardo di ser Piero da Vinci målade mellan 1503-1509 av kvinnan som antas vara Lisa Gherardini. Han gav inte tavlan någon titel utan Mona Lisa börjar den kallas i efterhand. I Italien och Frankrike heter den La Gioconda respektive La Joconde. Alla besserwissrar med konstvetenskapliga poäng vet detta precis och de också vet att man inte använde efternamn på det sättet som vi gör idag och att da Vinci enbart var något han använde när han turnerade runt utanför sina hemtrakter. Att kalla honom enbart “da Vinci” fnyser man lite lätt åt, det är ungefär som att referera till Gösta Ekman d.ä. som “den äldre” och inte nämna hans övriga namn (kom ihåg det nästa gång du konverserar om Gösta Ekman!)

Med detta i åtanke, här är prispallen för svenska kulturredaktioners kreddigaste konstvetare:

1. Kulturnytt SR: kör på “Leonardo” rakt igenom hela texten förutom när de refererar till en utställning där “da Vinci” ingår i titeln. Fläckfritt. Till och med mer återhållsamt än den artikel som den svenska rapporteringen utgår från

2. Dagens Nyheter: Börjar i ingressen med godkända “Leonardo da Vinci” men övergår sedan till förkortningen da Vinci istället för Leonardo.

3. Kulturnyheterna SVT: Konstnären kallas för enbart “Da Vinci” redan i ingressen. Aj aj aj. Skämskudde.

Mr. Ripley/ Den samlade lögnen i världen har ökat

Åsa Beckman skriver personligt och intressant om sin upplevelse av mytomaner och kopplar till sin helgläsning av nyutgåvan av Patricia Highsmiths böcker om Mr. Ripley (som kom ut för bara någon vecka sen med väldigt snyggt omslag).

Precis som vanligt med bra texter blir man sur och förnärmad när den tar slut och önskar att den var åtminstone dubbelt så lång. Skulle vilja se ett helt mytomani-i-kulturen-tema i DN Söndag signerat Åsa Beckman. Då kunde hon skriva om aktuella Catfish som jag gillade jättemycket men som inte riktigt sjunkit in nog för att jag ska kunna säga något vettigt om den.

Tills det händer så läs denna, man blir väldigt sugen på att plöja hela samlingsvolymens alla dryga 1000 sidor en januaridag när det snöar ute.

http://www.dn.se/nyheter/asa-beckman-den-samlade-lognen-i-varlden-har-okat?a=

Ofattbar “recension”

Jag blir så arg att jag knappt ens orkar börja nysta i den idioti till recension som ÖresundsPosten skrivit om Liv Strömqvist.  För det är självklart inte henne bok som är viktigast att recensera utan precis som vanligt när kvinnor ger ut böcker, är med i filmer, ritar, sjunger osv. så är det viktigast att recensera själva personen, eller ja helst inte personligheten då utan gärna utseendet, kroppen. Vilken härdsmälta.

Det värsta är att det inte är klart än. Gissningsvis kommer formuleringen att strykas snart av någon redaktör som får panik allt eftersom recensionen kommer börja diskuteras i sociala medier. Kanske kommer även redaktören säga att han “pratat med” skribenten och hävda att den inser att det var dumt osv osv. Och sen kommer det vara utagerat. Massmedia är en enorm kraft när det gäller opinionsbildning men är det någonsin som journalister tvingas avgå? Hur hade massmedia reagerat om en politiker uttryckt sig på det här sättet? Jag hoppas verkligen, men jag tror inte, att det kommer att bli några jätterubriker i övrig massmedia om det här trots att ett rimlig uppdrag för journalister borde vara att granska människor med makt. Kanske kommer det inte ens att deletas något i recensionen. Kanske blir det bara tyst.

Är ju faktiskt rätt mysigt där inne i glashuset. Ända tills det kommer någon kvinna med ett “kåtsug i blicken” och ska börja ifrågasätta allting. Och gör hon det är bäst att sitta still i båten och låta stormen blåsa förbi, för alla som gnäller är ju bara humorlösa feminister som innerst inne bara vill vara snygga och ingenting annat. Hoppas ÖP har smartare läsare än skribenter.

http://op.se/kulturnoje/recensioner/1.4310779-besinningslost-och-roligt-med-finess