Romaner

Bokmässan

Intervju: Frida Arwen Rosesund – författare och förläggare

By marcusbiblioteket On 2013/02/16

Mörkersdottir är ett förlag som drivs av författaren Frida Arwen Rosesund som 2013 ger ut sin senaste bok Att de i tid må väckas. På förlagets facebooksida står det: “Svenskt förlag inriktat på skräck, urban fantasy, magisk realism, steam punk och allt däremellan!”

Då och då har Mörkersdottir dykt upp i mitt twitterflöde och jag har fördomsfullt scrollat vidare utan att ge det någon egentlig uppmärksamhet. “Egenutgivning” och “urban fantasy” är min bokhyllas stoppord. Åtminstone hittills. På alla hjärtans dag såg jag att Frida gav ut sin nya bok i eboksformat till alla som ville ha den under hela februari. Tidigare har jag förknippat egenutgivning med ganska tråkigt formgivna böcker, höga priser och ett sidantal som vittnat om brist på självinsikt.

Fridas nya bok hade snyggt omslag och dessutom: gratis böcker är för en bokbloggare vad John Connor är för T-1000. Något man följer efter som om man blivit hypnotiserad.

Det krävs inte många minuter av surfande i förlagets olika sociala medier för jag ska bli sugen på Mörkersdottirs övriga utgivning. Bara en sån sak som att förlaget har en serie som heter “Mörkersdottir Queer” och en underetikett som kommer ge ut fantasy för barn (Lillasystir). Vidare imponeras jag av att Frida raserar den trista författarklyschan som går ut på att en författare inte pratar om sina alster under skapandets gång utan istället sträcker ut en hand till de framtida läsarna redan under skrivprocessen.

Vertigo har sina stormtrupper, Brombergs har sina vänner, Bakhåll har sin kärntrupp. Mörkrets döttrar verkar redan vara en övertygad fanskara även om de inte har något namn ännu, jag ville veta mer om hur Frida arbetar med marknadsföring.

Du har valt att ge bort din nya bok Att de i tid må väckas som ebok redan nu och att inte ha ens en frivillig betalruta som exempelvis Radiohead hade med sitt album In rainbows, hur kom du fram till att det här var den strategi du ville köra på?

Det började egentligen i julas med Mörkersdottirs julkalender, där vi under en dag gav bort alla förlagets e-böcker till alla som ville ha. Det blev ett så positivt gensvar och folk blev så glada att det kändes väldigt roligt. Dessutom ett bra sätt att sprida böckerna på, som litet och relativt nystartat förlag är det ju inte alla som känner till en. Att ge bort en e-bok kostar inte förlaget något, förutom att vi inte får något för den, till skillnad mot ett fysiskt exemplar som kostar en del att ge bort.

Hur känns det hittills efter att du har gett bort över 300 böcker?

Det är en härlig känsla, att ha möjligheten att sprida boken till många läsare snabbt och enkelt och få feedback på det. Har redan fått några reaktioner från folk som läst den och det är otroligt värdefullt. Det blir också en mer personlig kontakt än om en läsare laddar ner eller köper boken och de har möjlighet att ställa frågor direkt. Har haft facebooksidan för boken igång sedan i höstas, och många har följt skrivprocessen, jag har kunnat ställa researchfrågor, har bland annat fått kontakt med en kvinna vars far bodde i trakterna där boken utspelar sig på 40-talet och på så sätt fick jag möjlighet att intervjua honom för researchen.

Ratade du några andra marknadsföringsidéer innan du bestämde er för denna?

Jag brukar göra så att får jag en idé så testar jag direkt och ser om det funkar eller inte. Just en sådan här sak ser man rätt snabbt om det finns ett intresse eller inte, finns det inte lägger jag ner, annars kör jag på. Det har jag lärt mig av att starta förlag, att testa, testa, testa och var beredd på att göra fel och misstag och att tänka om och ändra sig om man märker att det inte funkar.

Hur jobbar du mer med marknadsföring av boken än just med gratis ebok?

Jag har som sagt en facebooksida där man kan följa bokens tillkomst. Jag har valt att sätta boken i fokus, och inte mig som författare. Många har författarsidor på facebook, men för mig som okänd författare, finns det ingen anledning att ha mitt namn på sidan, det är boken som är intressant och det är boken som ska synas. Via facebooksidan har jag även hittat testläsare som samtidigt som lektörsläsarna går igenom manuset, får tillgång till det och får komma med synpunkter. På det viset bjuder jag in läsarna tidigt i processen och det känns mer som om man skapar något tillsammans. Till den här boken har jag haft sju testläsare och två lektörer och det har varit otroligt värdefullt.Jag har valt främst sociala medier eftersom det är mer personligt än en annons i en tidning. Där har jag ingen aning om vem som ser annonsen, om folk blir intresserade och det blir en väldigt opersonlig marknadsföring. I sociala medier finns så stor möjlighet till interaktion och personlig kontakt. Och jag kan även se vad som funkar och vad som inte funkar. Det ser jag inte i en annons eller om jag gör ett utskick på måfå.

Tänker du/ni att läsare av den här boken kommer att betala för andra böcker i er utgivning om de gillar den eller är målet att sprida just denna titel mun-till-mun?

I första hand är målet att sprida denna titel till många läsare, sedan om de skulle upptäcka andra titlar eller vilja köpa titeln i fysisk form vore ju bara en stor bonus.

Jobbar du enbart med marknadsföring på sociala medier eller även mot medier som traditionell tv och papperstidningar?

Vi kör i stort sett bara via sociala medier. Ett undantag är SVB:s katalog där vi brukar ha med annonser.

Vad är svårast med att nå ut som ett mindre oberoende förlag?

Det svåraste är att man inte riktigt blir tagen på allvar, och det är väl också förståeligt. Som ny i branschen har du mycket att lära och gör många misstag. Det gör att branschen och läsarna kanske avfärdar dig om du inte bevisar att du utvecklas och gör framsteg. Att bli ett etablerat förlag som folk litar på tar flera år. Samtidigt är det bra, för du har den här tiden på dig att göra alla misstag, lära dig saker, testa olika saker utan att det syns särskilt mycket. Nu ska jag inte säga att det är så här för alla, det finns flera exempel på mindre förlag som snabbt blir etablerade och erkända, men de har å andra sidan erfarna företagsledare som jobbat i branschen tidigare och har mycket mer på fötterna, till skillnad från en sådan som jag som slängde mig in i branschen utan att kunna någonting egentligen.

Delar du upp dina dagar rent praktiskt när du både är förläggare och författare? Skriver du hela nätterna?

Jag har ett ordinarie jobb på heltid (var tjänstledig på halvtid när jag startade upp förlaget) så jag driver förlaget på fritiden och skriver när jag får tid över, på semestrar, kvällar, osv.

Kan du se att sättet du skriver på påverkas av den tidsbristen på något sätt? Blir karaktärerna mer stressade, skriver du kortare/längre, dör fler karaktärer eller är det exakt som det var innan?

Jag låter nog varje bok ta längre och längre tid, denna har jag skrivit på sedan 2009, även om jag har skrivit på andra däremellan. Det jag har lärt mig denna gång är att redigeringen måste få ta längre tid, några saker som testläsarna anmärkte på skulle jag vilja ta ett större grepp om, men känner inte att jag hinner denna gång. Men till nästa bok kommer jag att lägga längre tid i schemat för redigeringen.

Som kreatör kan en ju ha blandade känslor inför sitt verk, hybris ena dagen och nattsvart mörker andra dagen, hur handskas du med det när du ändå måste vara “säljig” i egenskap av PR-avdelning?

Att sälja sina egna böcker är SVÅRT! Det känns alltid lite märkligt och folk kan bli lite skeptiska när jag säger att jag ger ut böckerna själv. En sak jag har lärt mig under den här perioden är dock att även om jag ger ut böckerna på eget förlag kan jag inte göra allt själv. Jag kan inte lektörsläsa eller korrläsa mitt eget manus, så det har jag tagit hjälp med och även omslaget har jag tagit in en grafiker som har gjort. Tidigare har jag gjort allt själv, men fått en hel del kritik för det. Och det är också bra, negativ kritik är nästan bättre än den positiva, eftersom det är den man kan lära sig av och bli bättre och utvecklas.

Kommer Mörkersdottir ha egen monter på bokmässan i år?

Nej, inte en egen monter, däremot brukar vi stå i SF-bokhandelns monter och signera aktuella titlar. Jag kommer stå där i höst med “Att de i tid må väckas”, i inbunden form.

Recensioner

En lång recension och en kort

By marcusbiblioteket On 2013/02/09

Jag är jättestolt över att nu vara en av de som skriver recensioner för dagensbok.com. Min första recension är av debutanten Elin Olofssons Då tänker jag på Sigrid och finns här: http://dagensbok.com/2013/02/08/elin-olofsson-da-tanker-jag-pa-sigrid/
Självklart kommer jag fortsätta att blogga om böcker och recensera här. Redan imorgon kommer jag skriva om Tji fick du av Agneta Klingspor här på bloggen men kan redan nu avslöja vad jag tycker efter 100 sidor: FY FAN VAD BRA!

Radio + Podcasts

En jurymedlems dagbok – upptakten

By marcusbiblioteket On 2013/02/06

6/12 På förmiddagen får jag reda på att jag valts ut som en av jurymedlemmarna till SR:s romanpris. Min första tanke är: skräck. Min andra tanke är: lycka. Min tredje tanke är: talpedagog. Jag ringer det nummer som står i mailet till producenten Anna. Jag är rädd för att prata i telefon. Jag ringer nästan aldrig någon som jag inte har blodsband till förutom min sambo. Jag försöker verkligen poängtera hur kul det ska bli. Det ska det också även om jag är nervös (varning: detta ord kommer upprepas i den här texten).

När jag själv varit med och dragit igång olika typer av projekt i grupp är det alltid så trist när folk kommer in med tråkig och dålig energi och jag vill förvissa henne om att det verkligen är något jag vill. Får en snabb tanke: förra året spelade de in de här samtalen, visst gjorde de väl det?

God jul önskar familjen Norstedts.

Jag nämner inte min nervositet över att träffa folk jag inte känner. Gå ut på middagen efteråt med “hela gänget”. Däremot nämner jag halvt på skämt, halvt på allvar, att det tack och lov finns tid för att gå till en röstpedagog. Hon nästan utbrister “Nej nej verkligen inte. Det här är så avslappnat så det behöver du inte. Det ska inte vara ‘kulturradio’ på det sättet .”

De vill inte att vi i juryn “avslöjar” vilka vi är förrän efter sändning. Hur ska jag kunna hålla mig från att twittra/blogga ända till februari?!?!?!

10/12 Jag beställer tågbiljetter. Lyckas hitta jättebilliga för att kunna komma upp till Stockholm redan på fredagen och skriver till Barbro på Sveriges Radio att jag behöver komma en dag tidigare pga åksjuka för att jag ska vara riktigt skärpt och inte avdäckad av postafen eller åksjuk och undrar om det går att ordna hotellrum redan från fredagen. Hon säger att det nog ska gå att lösa. Den ödmjuka Marcus blir glad men djävulen på axeln undrar om jag hade kunnat få igenom förstaklassbiljetter.

11/12 Den första boken kommer i posten: “Ön” av Lotta Lundgren som pocket. Har inte bestämt om jag ska anteckna i skrivblock eller om jag ska skriva och hundöra och post-it-lappa direkt i böckerna. Kan därför inte börja läsa.

17/12 Böckerna från Norstedts kommer.

21/12 Nu har alla böcker kommit. Bonniers paket kom sist men å andra sidan hade de tejpat paketet med röd Bonnierstejp som önskade God Jul.

Kelly agerar sekreterare under läsningen.

1/1 Jag har fortfarande inte börjat läsa böckerna. Jag vill vänta så länge jag kan för att att jag ska kunna komma ihåg så mycket som möjligt men inser att jag kommer behöva göra extremt mycket anteckningar ändå vilket kommer göra läsningen långsammare.

4/1 Fortfarande inte börjat. Stressångestklump i magen. Köper smala post it-lappar i olika färger för att markera viktiga stycken. Resten kommer jag anteckna för hand.

6/1 Lina Wolffs bok utläst. Jag tvingar på folk den till höger och vänster till vänner på twitter.

9/1 Lyssnar lite på gamla lyssnarjuryöverläggningar i poddformat. Inte bra för nerverna.

13/1 Förrädare snart klar. Långsam som sirap. Fram till sidan 422 då jag fick gåshud i nacken. Är det utmattningstaktik eller briljans?

14/1 Får enkät att fylla i om mig själv till Sveriges Radios hemsida. Kommer den ligga kvar där i alla framtid?! No pressure på de svaren alltså.

15/1 Diane påminn mig om detta: Måste youtuba författarintervjuer för att höra hur alla namn i romanerna ska uttalas.

En annan fråga: hur ska man tänka kring spoiler alerts? Går ju inte att diskutera en boks kvalitet på det här djupgående sättet utan att spoila. Funderar på att maila producent eller programledare.

17/1 Lundbergs bok Ön snart klar. På baksidan står det: “Vems är paradiset? Och vem kan lämna föreställningen om det?”. En baksidestext som för en gångs skull är på pricken.

Den handlar så mycket om fördomar och om moral. Den känns som hashtaggen #prataomdet gestaltad i en roman. Borde bli bra diskussioner. Är lite rädd dock för att jag kommer resonera kring de olika karaktärernas och författarens intentioner och sen bli missförstådd/uttrycka mig så klantigt att det framstår som att jag har andra åsikter än vad jag faktiskt har. Jämställdhetsfrågor är otroligt viktiga för mig och vill inte att det ska bli fel. Nån som har Paul Ronges mobilnummer?

18/1 Jag har tackat ja till middag med övriga juryn på kvällen efter första inspelsningsdagen. I inbjudan frågade de specifikt om någon åt vegetariskt eller hade andra önskemål/dieter, väldigt sympatiskt! Jag har varit på middagar hos både bekanta och släktingar där jag blivit hånad för att jag “äter gräs” varpå jag skrattar med för att inte förstöra stämningen. Orkar inte hamna i samma diskussioner om och och igen. Men kanske är bokälskare mer vidsynta, 2013 borde inte vegetarisk kost vara ett samtalsämne ens.

Jag kommer vara asnervös inför middagen, mer än för inspelningen, men det bådar gott hittills.

Ett idiotsäkert system.

22/1 Bruuns bok påbörjas. Båda huvudpersonerna heter Erik. När Erik får någon sorts flickvän heter hon dessutom Erika! Jag kommer propsa på att vi kallar ena Arktiket-Erik och den andra Ambassad-Erik och hoppas på att åtminstone få ett fniss. Mvh / bokcirkelns clown.

23/1 Intervjuar mig själv i duschen. Inte så att jag pratar högt men jag förbereder svar på mellansnacksintervjuer som jag tror kommer förekomma. Provar både vara den roliga och den allvarliga.

Bestämmer mig för att bara freestyla och vara mig själv.

Ok, där ljög jag. Jag förbereder följande svar på sannolika frågor:

Vad har varit svårast?
– Att inte få twittra om att jag är med i juryn.
(halvkul plus lagom undvikande och dessutom får jag göra en shout out till mina fina vänner på twitty)

Hur har du förberett dig?
– Jag har sett massor av amerikanska jury-filmer så jag ska kunna få min vilja igenom. Manipulation är A och O.
(jag vill verkligen att någon av mina favoriter ska vinna men har ändå självdistans till att skoja om det)

Vad har varit roligast?
Att få en genväg till några av de bästa böckerna. Läsa extra koncentrerat eftersom jag vet att jag ska kunna säga något vettigt om dem.
(tråkig men sant svar)

Allt jag kommer på känns dåligt. Do I have the right to remain silent? höhö… men seriöst vad ska jag säga… vem är jag?!

24/1 Är det för nära inpå för att åka och klippa sig? Tänk om det blir misslyckat. Å andra sidan börjar det som ska likna en proper mad men-frisyr utvecklas till JW-frisyr à la Snabba Cash 1.

25/1 Undrar om det kommer vara långa tagningar. Ska nog undvika att dricka så jag slipper oroa mig för wc-besök. Varför finns det inga katetrar på Tradera? Seriöst, varför? Hur stor är risken för att svimma av vätskebrist?

26/1 När jag mår dåligt tänker jag att det är så fånigt att vara nervös för att prata lite om böcker. Vad spelar det för roll liksom, ingen alls, varför har jag ens tackat ja, varför bloggar jag om litteratur, bryr mig, försöker vara rolig, försöker förstå mig på nya texter. Samtidigt: varför inte bara sluta fundera sönder saker, göra sånt i livet som åtminstone är lite kul. Jag vet att det är självförtroendet som spökar. Det här ska bli kul!!! Nu bestämmer jag mig bara för det.

28/1 Blir ombedd av Barbro som jag tidigare varit i kontakt med om hotellrum att välja vilken mat jag vill ha på lördagen efter första inspelningsdagen. Hon säger att jag får välja 12 mezerätter! Jag har tidigare mailat och frågat om det är 1 rätt jag ska välja eller 2-3 eftersom jag inte riktigt vet vad meze är. Jag känner mig lite som kusinen från landet men det uppvägs av Barbros trevliga mail. Jag vill jobba eller åtminstone praoa på heltid med de här människorna. All kontakt jag har med dem är så bra.

30/1 Jag och producenten Anna mailar fram och tillbaka om agentfilmer, om Sveriges Radio-byggnadens status som “skyddsobjekt” och om Freuds “Das Unheimliche”. Hon lovar att visa mig ett rum i SR-byggnaden som få vet om (och som hon spelat in en del av ett radioprogram i och som verkligen är just unheimlich) om jag i min tur lovar att ha inte berätta för någon om det.

Jag är lite för uppe i varv efter detta löfte men börjar ändå omläsningen av “Ingenbarnsland”.

1/2 Alla böcker klara. Gick och la mig tidigt. Vaknade kallsvettig en gång men fick 10 timmars sömn. Har ångest när klockan ringer dock. Jag försöker slappna av, tänka på allt roligt som kommer hända. Går upp, lägger mig på mattan i arbetsrummet, lyssnar på den överdrivet lugna rösten i min Mindfulness-app. Kelly sitter på en kartong bredvid och stirrar på mig som att jag är en alien. Efter en stund kommer hon och stryker sig mot mig. Jag lugnar ner mig lite. Äter frukost. Får styrkepepp från min sambo.

Hotellobby: Mornington. Skräckslagen blick: privat.

Hotellet har fullt av bokhyllor i lobbyn. Bra förstaintryck. Jag funderar på att provgå till radiohuset för att mäta upp hur lång tid det tar så att jag inte kommer för sent nästa morgon men jag ska snart träffa reportern Nina som vanligtvis jobbar på Kino, vi ska spela in en presentation.

Jag går ner från rummet en och en halv timme innan vi ska träffas på NK. Jag köper vegoburgare på Östermalmsgrillen. Mannen som tar betalt frågar mig vart jag jobbar, jag säger att jag pluggar foto, han tycker att jag är lik en tv-kändis, jag frågar inte vem eftersom jag är rädd att han ska säga Calle Schulman. Han lämnar över min beställning till en av de andra männen och så börjar han fråga mig om fotografers villkor idag, under tiden kommer en kund som suttit och ätit och frågar om han vet vart vart biblioteket ligger. Han säger att han inte har en aning. Jag tänker att jag vet ju, blir stolt och lyckligt över att kunna få dirigera någon i Stockholm. Men så kommer jag på att jag har inte en aning om vart biblioteket ligger i förhållande till Östermalm. Han kanske inte ens menar Asplundbiblioteket utan någon Östermalmsbibbla. Calle Schulmans dåliga självförtroende kommer tillbaka.

Andas i fyrkant i Byredobutiken.

Jag går och äter samtidigt. Jag kommer fram till NK kl. 15, vi ska träffas 16. Jag går genom saluhallen bort till toaletterna. Sen går jag runt planlöst och tittar på möbler. Jag har fått välja inspelningsplats och föreslagit NK eftersom jag alltid brukade gå dit som arbetslös på jakt efter lite glamour och flärd som kontrast till min bleka fattiga vardag. Lite som Breakfast at Tiffanys, skrev jag i mailet. Jag går ett varv till på NK. Ytterligare 10 minuter går. Jag läser menyn till Champagnebaren. Kollar twitter fast jag nyss gjort det. Snabbar mig bort genom saluhallen igen till toaletterna. Tänker på de “autentiska” trälådor som kantrar ingången. Tänker att jag ska säga något smart om hur kapitalismen i och med industrialiseringen var tvungna att få konsumenterna att börja köpa saker av andra anledningar än bara funktion. Man skapade skyltfönster, atomsfärer och visual merchandising. Man skapade drömmar i människor med fantasier. På det sättet påminner ett vackert varuhus om litteratur. Det låter en drömma sig bort lite. Jag blir osäker på vart jag läst det någonstans. Har det verkligen med industriella revolutionen att göra? Kommer det att låta pretentiöst eller bara fånigt att jämföra med litteratur?

Jag ställer mig utanför, har händerna utanför fickorna fastän det är kallt för att jag inte ska vara svettig om handen när jag ska ta i hand. Nina kommer prick 16. Jag känner igen henne direkt. Hennes bandspelare och mikrofon är mycket större än jag trodde. Det gör mig orolig. Men så börjar vi prata lite. Gör ett ljudtest. Börjar prata på band. Jag låter stel och Nina säger att vi kan ta om. Hon ser på mig med entusiasm. Vi skämtar lite. Pratar lite om film. Hon förklarar hur hon vill göra intervjun. Vi går genom NK, spelar in samtidigt som vi rör oss mot hissarna. Försöker tänka och röra benen samtidigt. Jag säger något om industrialismen men kommer på att jag inte vart hissarna är. Jag frågar om hon har koll. Därefter intervjuas jag i ungefär en timme.

Tvångstanken…måste…dra…ut…sladd…

2/2 Jag planerar att vara först på plats men det är jag inte. Vi ringer på och vakten släpper in oss i en öde entré som kallas “hangaren”. Det ser ut som en postapokalyptisk filmscenografi där inne. Nour El-Refai kommer gående. Jag vågar inte hälsa fastän hon är en idol. En efter en droppar jurymedlemmarna in. Det är ganska stelt. Vi börjar prata lite om förkylningar och nervositet. Nina kommer ner och vi börjar prata om läsningen, samtalet kommer igång lite bättre. Vi välkomnas upp av producenten Anna och programledaren Jon. En frukost är uppdukad. Vi träffar resten av SR-gänget. Alla är snälla och varma. Vi pratar en timme och äter frukost nr 2, får fråga alla våra frågor och får veta hur helgens inspelningar kommer se ut. Sen går vi in i studion. Nerverna börjar släppa. Efter en timme börjar det vara riktigt kul. Krävande, intensivt, fortfarande lite osäkert men väldigt väldigt roligt.

Vad som hände sen hör du:

Mån 11/3-Tors 14/3 kl 14.03 & 18.15 i P1
Direktsänd prisutdelning från Varbergs stadsbibliotek fre 15/3 kl. 18.15

Läs mer om programmet på sr.se/p1/romanpriset

Radio + Podcasts

Flod som radioföljetong

By marcusbiblioteket On 2012/12/31

Jag har verkligen problem med att lyssna på böcker men jag kommer verkligen följa Flod som radioföljetong i P1. Jag tycker att Flod var en av de bästa böckerna under det gångna året.

Det är en väldigt stillsam dystopisk berättelse om barn och deras fantasi och vardag. Det är med andra ord upplagt för att någon skådis-skådis skulle kunna förstöra med överdrivna pauseringar eller starka tempoväxlingar och tillgjorda röster. Men det lilla jag hörde i trailern på P1 var jättebra uppläst av Ellen Jelinek.

Här är min recension inför debutantpriset: http://www.marcusbiblioteket.com/?p=2983

Bloggar

Vem är Lolita? Att läsa en klassiker eller inte läsa en klassiker…

By marcusbiblioteket On 2012/12/29

Jag borde ju verkligen läsa klassiker lite oftare. Och när jag googlar på omslagsdesigners, ständigt på jakt efter att bli amazed av snygga bokomslag, så är det en klassiker som återkommer gång på gång med nya varianter av omslag från jordens alla hörn samt i “re-design”-portfolios som nya förmågor som vill visa vad de kan lägger upp; Lolita av Vladimir Nabokov.

Bara mängden omslag i sig borde ju göra mig sugen på att läsa boken. Tänk vilken stor litteratur det måste vara som är upphov till så mycket grafisk fantasi! Men 99% av alla Lolita-omslag gör mig bara arg, hysterisk, besviken och trött så jag sätter aldrig upp den på att-läsa-listan.

Tydligast blir det när jag hittar en sida som jämför ett Playboy-omslag med ett Lolitaomslag. Då blir det oerhört svårt att veta vad som varit tanken. I övrigt är det många trosor, ben, klubbor. Är det ett smart sätt att förhöja identifikationen med huvudpersonen Humbert Humbert eller bara exempel på den seglivande myten om att “sex säljer”?

Det enda “kritiska” omslaget jag hittar finns det faktiskt en fjäril i, den med pistolen. Även hårsnodden är ju ett ganska otäckt omslag. Men som sagt, det mesta är rätt tråkig tittning.

Det kan vara ett effektivt sätt att berätta om övergrepp, tabun, moral, sexuallagar osv. genom att beskriva dem ur förövarens/tabubrytarens synvinkel på ett sånt sätt att läsaren identifierar sig och därmed också tvingas ifrågasätta sig själv när illusionen senare bryts. “Jag identifierade mig med den här personen som sen gick över gränsen, vad säger det om mig osv.”

Nu har jag som sagt inte läst boken och vet inte om det här är något som Nabokov sysslar med i boken, men oavsett vilket så tycker jag det är märkligt att så många omslag fokuserar på den 12-åriga flickan som någon sorts sexig poster girl. Är hon inte 12 år i boken liksom? Romankaraktärer måste inte, och SKA inte heller, vara politiskt korrekta. De ska bryta lagar, döda, vara otrogna, ljuga, ha livslögner, smitta folk med elaka virus, konspirera om makt, avlyssna familjemedlemmar, tänka skamfulla tankar, hata, älska fel personer, dricka för mycket, ligga under täcket i dagar i ett mörkt rum och gråta och så vidare och så vidare.

Litteraturen i sig har jag ingen åsikt om i det här fallet. (Det kommer jag dock snart ha, jag har fått pepp på twitter om att den är läsvärd). Men jag blir lite misstänksam av alla “sexiga” omslag till Lolita. Det är ju ingen Fifty Shades-historia där två vuxna människor pratar kring varandras sexuella gränser innan de lever ut dem och där man sen kan diskutera maktförhållanden och könsroller och så vidare om man vill.

Kan en roman vara genialisk även utan begåvade läsare? Hur många har köpt Lolita genom åren och läst den som erotika? Kommer även Moodyssons Lilja 4-ever och Wennstams Flickan och skulden få sexiga omslag om 50 år när ansökningsproverna till HDK och Konstfack ska in?