Recensioner

Tilltar – Pernilla Berglund

“Se dig över fjället, en led att följa, rastplatser,
snöfläckarna som inte smälter under sommaren.”

Jag är fast redan på förstameningen. Jag ser fram emot nostalgi. Och genom resten av Berglunds debut går isar, granbarr täcker över, en älv dånar, blåsten lägger snö i drivor, skoterspår ringlar sig.

För mig, som kan få hemlängtan till Norrbotten av en naturromantisk JOKK-reklam på tv, eller av solnedgången på en burk Lapin Kulta som någon slängt i en park jag promenerar genom, ÄR det underbart att få detta landskap beskrivet för mig på det här sättet. Men det har inget att göra med nostalgi. Tack och lov.

Jag försöker verkligen FÖRSTÅ Tilltar i början, pussla ihop den, för det verkar inte vara fristående dikter som samlats utan istället vara en historia som går igen. Det finns ett “vi”, en relation. Dikterna är små spår i snö, konkreta nog för att orka följa men lite för vaga för att veta exakt vad som gett upphov till dem, en vaghet som får en att sakta ner, ta in varenda skiftning.

“Vi gäller inte här, det är som en
lättnad. Att vänta tills jag inte längre behöver.”

Jag ser framför mig en hemvändare efter ett sprucket förhållande, som låter sig omslutas av geografin och det speciella ljuset som finns där uppe, som låter sig hållas om av det, vila ut i det. Vänta ut dagarna, vänta på att det ska komma en dag när begäret till personen eller till kärleken själv är borta eller åtminstone mattats av lite. En plats som inte är förknippad med den andra. Inte med något annat än sig själv.

Men att försöka hitta bokstavliga förklaringar till varje dikt känns torftigt. Jag läser den här samlingen på ett pendeltåg en tidig söndagskväll  Det är tomt sånär som på några få ensamåkande människor med handväskorna på sätet bredvid sig, de blundar och har hörlurar i öronen. Jag vill också isolera mig men har inga hörlurar med mig. Jag har den där söndagskänslan som gränsar mellan ångest och rastlöshet fram och tillbaka och jag känner doften av vår blanda sig med den brända lukten från tågets bromsar mot rälsen när tåget stannar till och öppnar dörrarna trots att ingen ska gå av eller på. På det här sättet blandas det inre rummet som jaget i dikterna beskriver med det yttre geografiska – något hårt med något vackert. Och det känns bra att läsa. Det känns bra att så snabbt kunna förflytta mig in i det rum som Tilltar är. Det känns mycket bra.

“En sida av mig som jag borde vågat, jag talar om en
lättnad, en ensamhet.”

Det gör mig nedstämd att tänka på att jag fortfarande kommer att kunna känna igen mitt eget liv i dessa rader även om flera år. Men jag är redan nu ganska säker på att jag kommer att återvända till Pernilla Berglunds Tilltar när det väl känns så och att jag då kommer att må lite bättre.

Teg publishing 2013
ISBN: 9197911569 Sidor: 70
Omslag: Hugo Sundqvist / Erik Olofsson
Danskt band: Bokus, Adlibris, Via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?

Allt jag önskar mig – Grégoire Delacourt

Det här är något så omodernt som en berättelse med en sensmoral, och en rätt banal sån dessutom; “pengar gör en inte lycklig”. Men strunt i det nu för den här boken är så otroligt bra att den kunnat heta Carpe Diem – jag hade ändå velat rekommendera den till alla.

Det var länge sen jag läste en bok med så korta kapitel och ändå fick en sån levande bild av en karaktär. Jocelyne blir utsatt för en massa jävligheter i livet – ett barn som dör, hennes mans övergrepp och elakhet, krossade drömmar och en pappa som försvinner i en sjukdom som får honom att glömma bort vem hon är och ständigt frågar om den döda mamman är på väg. Allt detta gör ont men hon låter sig inte definieras av det. Hennes analys av livet är ganska krass men befriande roligt formulerad:

“Det är insikten om att man behöver ett halkskydd till badrummet som håller en vid liv.”

Hon vet att livet kanske inte blir särskilt mycket mer romantiskt än att ens man installerar wi-fi åt en och men att det också kan finnas något vackert i att ge upp sina drömmar (konstigt nog) för den stillhet som infinner sig. Hon har en blogg om jobbet i sybutiken och två tvillingar som får henne att spela på lotto. När hon väl ger sig hän och drömmer lite går det åt helvete.

“Det är bara i böckerna som man kan byta liv. Som man kan radera allt med ett enda ord. Koppla bort det tunga och svåra. Sudda ut alla usla handlingar och plötsligt, i slutet av en mening befinna sig vid världens ände.”

Sorg. Äventyr. Misär. Humor. Och James Bond-boxen som innehåller alla filmerna på dvd. Detta är en del av innehållsförteckningen. Det här är en sån där tunn bok som jag försökte dra ut på när jag läste den,verklig lusläsa och njuta av. En bok som bara inte FÅR ta slut men som ändå gör det alldeles för snabbt eftersom det inte går att slita sig från den.

Sekwa 2013
ISBN: 9186480596 Sidor: 189
Omslag: Magnus Petersson
Danskt band: Fritz Ståhl, Bokus, Adlibris, Via Godhandling
E-bok: Bokus, E-lib
Finns den inne på biblioteket?

Hysteros – Helena Granström

“Det här är brukslitteratur” tänker jag under läsningen av Helena Granströms Hysteros – en bok jag längtat efter att läsa. Jag vet inte riktigt vad ordet innebär i men jag gillar det och använder det ibland i positiv bemärkelse om kulturyttringar jag tycker är riktigt välgjorda. Konsthantverk har en annan status i konstvärlden än “fri konst” eller “konceptkonst” – den är funktionell, avsedd för ett tydligt syfte. När ord som “konsthantverk” eller “design” används i ett konstnärligt rum är det ofta för att markera att det just INTE har en konstegenskap, det implicerar att en specifikt uttalad funktion trumfar bort alla andra egenskaper som “riktig konst” kan ha. Det är fånigt. Nu tar vi tillbaka prefixet “bruks” tycker jag. Det var ett bra tag sen Åsa Jungnelius ändrade på detta i konstvärlden med bland annat sina läppstiftsvaser, det är dags även i litteraturens värld.

Hysteros är brukslitteratur på det sättet att jag tror den fungerar allra bäst när den som läser den behöver just den här texten. Som när jag läste Det här är inte bok för första gången när jag behövde mod till att vara den jag är och skriva om mitt eget liv, eller Stjärnvattenfallet för första gången när jag kände mig ensammast i världen med att bli övertagen av ångest, eller När oskulder kysser när jag för första gången började ifrågasätta könsrollen jag befann mig i, eller Göteborg i Päls för första gången när jag kände att jag jobbade sönder mitt inre liv och min kropp på så kallade skitjobb, eller Hon går genom tavlan ut ur bilden när jag kände mig vilsen dygnet runt på gymnasiet och läste om den och om igen och om igen och…

Jag är inte riktigt på rätt plats för att uppskatta Hysteros fullt ut. Det handlar inte om att den behandlar “den kvinnliga erfarenheten” (som akademien motiverade Doris Lessings nobelpris med för några år sen vilket ju kändes lite “nja” samtidigt som det väckte en del intressanta diskussioner), vi får även följa graviditeten genom en mans perspektiv i jagform och det är inte alls honom jag identifierar mig med trots att vi har samma kön, jag identifierar mig mer med henne. Jag tycker däremot att Granström lyckas beskriva problemen i förhållandet dem emellan utan att vara dömande av någon, enbart beskrivande, i små korta stycken som ofta utspelar sig i köket.

“‘Hur då?’ säger han, och det är omöjligt att inte höra tröttheten i hans röst.

“Vi sitter mitt emot varandra – varför sitter vi alltid mitt emot varandra, varför, när han ändå inte ser på mig, och när jag ändå bara tittar på honom utan att se, tittar in i hans ansikte utan att se något i det, eller utan att förstå vad det är jag ser.”

Jag fascineras över hur Granström så effektivt och fritt från klichéer beskriver förvandlingen av en människa och ett förhållande till enbart en kropp, en kropp av två kroppar. Det finns inget skuldbeläggande från någon av karaktärerna, “det är inte så konstigt” är en mening som dyker upp, men det konstateras både i ord och tanke att “det är inte så bra” just nu. Och nej, det är inte bra, mellan paret i boken, det är inte så bra att vara gravid. Men det är “inte så konstigt”, som också det kvinnliga jaget påpekar – det är en annan som växer inuti henne. Jag tänker att det är en politisk bok, en kontrast mot härliga graviditeter i romantiska filmer där kvinnor får cravings efter typ nutella och aldrig är rädd för något och alltid är “duktiga” och “tappra” och absolut inte rädda för att spricka sönder.

“‘Du förstår inte’, säger jag, andfådd av blöta flämtningar. ‘du förstår inte, du deltar inte i det, du kan inte delta.’ Nu förstår han verkligen inte, han kisar mot mig i dunklet.”

Det är läsvärd bok som jag kommer spara och plocka fram vid behov. När jag nästa gång är i en liknande instängd och panikartad känsla kommer jag längta efter den. Just nu är det ingen ny favoritbok på det sättet som Osäkerhetsrelationen blev. Men det är inte du Hysteros, det är jag.

Natur och Kultur 2013
ISBN: 9789127134737 Sidor: 120
Omslag: Eva Lindeberg / Omslagsbild: Karin Broos
Inbunden: Fritz Ståhl, Bokus, Adlibris, Via Godhandling
E-bok: Adlibris, Bokus, E-lib
Finns den inne på biblioteket?

Blod och guld – John Steinbeck

“De se som säger att barn är lyckliga, de glömmer sin egen barndom.”

Visst är det vansinnigt egentligen att det görs barnfilmer baserade på pirater och sjöröveri när tortyr, plundring, mordbränder, mord och våldtäkt var de metoder som ingick i deras sätt att försörja sig. Den allra värsta av dem var Henry Morgan som levde under första hälften av 1600-talet. John Steinbecks debutroman Blod och guld (Cup of gold) är baserad på Morgans liv.

När jag själv växte upp gillade jag aldrig pirater. Jag älskade Batman och Westernfilmer. Jag klädde ut mig till revolverman, hade hölster med nitar, och jag lyckades nästan få mina föräldrar att döpa min lillebror till Robin efter Batmans hjälpande hand. Enda anledningen till att jag blev sugen på en pirathistoria nu som vuxen var Sjösala förlags lyxutgåva i begränsat antal.

Jag gick alltså in med skepsis. Men jag blev glatt överraskad. För det första är boken lika mörkt formgiven som berättelsen är skriven. Det är inga tokroliga fotomodellsnygga och disney-mjuka pirater det här. Det är totalt jävla mörker och folk som kräks blod.

För det andra är dess sidor bestrukna med tjära vilket gör att den luktar hav och rök. Personligen associerar jag doften till sommarlovsveckor jag spenderade i Hälsingland som liten hos min farmor och farfar i en före detta fiskeby långt bort från civilisationen. Jag cyklade runt på en gammal postcykel som målats svart och räknade dagar, timmar, minuter till jag skulle få åka hem och undkomma min extrema hemlängtan.

Det är förmodligen en association som är gynnsam för berättelsen. I början av historien framstår Henry som någon sorts halvt curlad och lite bortskämd Håkan Hellström-karaktär som vill mönstra på en båt, åka på äventyr till västindien och bli rik. Och det känns oskyldigt. Man unnar honom det trots att hans mamma blir ledsen är han rymmer iväg.

Sen drar det igång. Han förslavas. Och därefter följer år av träldom, människoförakt, tortyr, stöld, våldtäkter och allmän jävlighet och förakt för människor. Det finns ett stråk av Enid Blyton-äventyr en ganska bra bit in i boken men det blir mer och mer otäckt och snart är den sista äventyrskänslan borta. Ibland matcher inte doften av tjära innehållet rent bokstavligen eftersom den inte enbart utspelar sig på havet. Men jag kommer på mig själv med att längta tillbaka till det rum som boken utgör när jag är ifrån den. Lukten av tjära pekar hela tiden framåt mot åren på haven på samma sätt som Henry själv bidar sin tid under flera år med hjälp av drömmen om havet. Jag tycker det är briljant. Det är inte bara en gimmick, ett sätt att skilja ut sig från eböcker och billiga kartonnage.

Sidorna är snyggt smutsiga längs kanterna och typsnittet är hämtat från tiden då boken först gavs ut. Originalöversättningen fungerar jättebra men borde ha korrekturlästs bättre. Det är egentligen boken största minus, det är alldeles för många stavfel och korrekturmissar.

Förutom de lite för lågupplösta illustrationerna av knopar så är kopparsticken utsökta och förstärker känslan av att ha hittat en dyr artefakt snarare än att ha köpt en bok.

Henry lär sig slaveriets ABC och hårdnar sakta som människa. Han ägs av en slavhandlare och han piskar slavarna under honom. Han visar förakt för den kvinna som visar honom kärlek, kallar henne för ett djur, stjäl pengar och går sedan till sjöss för att bli buckanjär (en sorts pirat). Det är en historia som påminner mycket om filmer som Scarface eller Barry Lyndon där huvudpersonen desperat försöker fylla ett odefinierat hål med pengar och makt.

När vi följer skildringarna av Henrys resor med skepp följer vi dem även rent typografiskt i form av koordinater. Åh vad jag njuter trots allt lidande som täcker sidorna som tjära. Jag njuter som jag njuter när jag lyssnar på Nina Simone när hon skrattar ett piratskratt live under framförfarandet av Pirate Jenny 1964. Och jag njuter av det teatrala sorgsna och självömkande som är botten i en fullblodstyrann på 1600-talet och som också är botten i mig i mina värsta stunder:

“Han hade rört vid allt och han hade sett hur allt bleknade och skrumpnade när han vidrörde det.”

Sjösala förlag 2012
ISBN: 9187193019 Sidor: 295
Omslag: Simon Hessler / Room for words
Danskt band med skyddsomslag: Fritz Ståhl, Bokus, Adlibris, Via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?

Att leva ett liv, inte vinna ett krig – Anna Kåver

Nu blir det självhjälpslitteratur här på bloggen. Det är en svår genre att recensera tycker jag eftersom jag som läsare dels har kravet på att få en bra läsupplevelse men också lära mig något om hur jag kan förbättra mitt liv, lösa en problematik.

Anna Kåvers bok är långt ifrån en bok jag njuter av att läsa av trots att jag är intresserad av ämnet – ACT (acceptance commitment therapy) – som i korthet går ut på att vara i nuet. Inte leva i “en parentes” eller på “rutinens brant”. När man har ångest eller mår dåligt på andra sätt ska man inte upphöja det och låtsas att det är något bra såklart utan enbart se det för vad det är – ett faktum, en del av livet och något som händer nu, det definierar inte min framtid och resten av alla liknande situationer jag kommer hamna i. Samma sak när man mår bra och är glad och förstör dessa stunder genom att tänka på hur jobbigt det kommer bli snart, flyktigheten osv. Det låter präktigt men är ganska bra att öva på i vardagssituationer tycker jag. Det går inte att kämpa bort jobbiga känslor. Men dessa rader är i stort sett det enda jag får ut av boken. Det som är botten i mig är inte botten i Kåvers bok.

Jag som kan så lite om detta hade hoppats att jag skulle få mer konkreta råd kring hur jag kan göra i olika situationer, både små och stora. Men boken är lite hurtig och opersonlig. Stora ämnen som exempelvis självmord bara flyger förbi utan någon som helst fördjupning. Rädslor och problem skildras oerhört generellt trots att författaren har över 30 års erfarenhet av samtalsterapi. Varför så få exempel på problem hon jobbat med i sin praktik? Ett av de få specifika problem som beskrivs är hur hon själv på en resa till Etiopien överkommer sin rädsla för att rida.

Jag som läser känner mig underskattad när jag blir påmind om att acceptans inte handlar om att tycka det är bra med lidande och krig och svält. Trots att boken har så få sidor hade den mått bra av att behandlas lite med rödpennan när sånt dyker upp.

Egentligen kanske en självhjälpsbok kan anses vara bra om den sår ett eller två små frön hos läsaren som sen kan hjälpa den på något sätt, och det gör den också hos mig. Men det är yttepyttesmå frön och jag blir mest arg och irriterad och till slut en besserwisser av alla dessa liknelser som dyker upp. Värst blir det på sidan 51 där de jobbiga tankarna och känslorna är vågor på ett hav. Det fungerar inte att stå i vattenbrynet och ta spjärn mot vågorna för att stoppa dem säger Kåver, vi måste “surfa” på det jobbiga istället. Jag förstår såklart vad som menas men jag känner bara att jag inte har en aning om vart jag ska få vindsurfingbrädan ifrån och hur jag ska orka få upp seglet på egen hand.

Natur och Kultur 2007
ISBN: 9127026825 Sidor: 136
Omslag: ?
Kartonnage: Fritz Ståhl, Bokus, Adlibris, Via Godhandling
E-bok: Bokus, Adlibris, E-lib, Via Godhandling
Finns den inne på biblioteket?